Trafikpolitiken för Jämtlands län

Motion 1988/89:T343 av Stina Eliasson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :T343

av Stina Eliasson
Trafikpolitiken för Jämtlands län

Goda kommunikationer är en förutsättning för regional utveckling och
balans. Detta gäller i särskilt hög grad Norrlands inland, där kommunikationernas
standard är helt avgörande för möjligheterna att utveckla näringslivet.

I Jämtlands län är turismen den snabbast växande huvudnäringen. Det är
så till vida anmärkningsvärt att turism inte räknas som näringsliv i vägverkets
värderingsmodell. Turismens behov av goda vägar beaktas därför inte i
tillräcklig omfattning, detta trots att trafikflödena i Jämtlands län är flera
gånger större under turistsäsong, jämfört med de värden som representerar
årsdygnstrafiken.

Turismens betydelse ökar

Årligen besöks länet av ca 1 miljon turister. De flesta kommer till länet
vägledes. Detta innebär att länets vägnät skall betjäna förutom länets ca
55 000 personbilar och bussar även ytterligare ca 250 000 fordon, som tillförs
länet genom turisttrafiken. Hela 60 % av dessa fordon (ca 150 000) kommer
till länet under vinterturistsäsongen, d.v.s. under vårvintern när tjälskaderestriktionerna
ger sig till känna. Vinterturismen berör dessutom i hög grad det
lågt prioriterade sekundära och tertiära vägnätet i länet, vilket skapar
särskilda problem. Det s.k. bärighetspaketet kommer inte att kunna
tillgodose turismens behov, även om det ger möjligheter till vissa punktinsatser.

Skogsbruket är en annan av länets huvudnäringar som lider av de eftersatta
väginvesteringarna och underhållet i länet. Jämtlands län har ca 1/10 av
landets samlade skogstillgångar och är dessutom det län i landet från vilket - i
absoluta tal räknat - det mesta virket transporteras ut för förädling i andra
län.

Skogsbrukets transportproblem

Även skogsbruket får lida för brister i vägverkets värderingsmodell, som inte
medger nyansering av vilka vikter som bärs upp av fordonens axlar. Denna
värderingsmodell kan därför inte tillåtas styra väginvesteringarna om målet
är att skapa likvärdiga utvecklingsförutsättningar. Redan i planeringsförutsättningarna
konserveras och förstärks spännvidden och obalansen mellan
landets starka respektive svaga regioner.

Vägverkets planerings- och värderingsmodell förutsätter att landets all

männa vägnät och - självklart - huvudvägnät redan uppfyller någon form av Mot. 1988/89
minimikrav i hela landet. Med denna utgångspunkt styrs sedan resurserna T343
mellan regionerna genom registrering av det antal fordonsaxlar som trafikerar
vägarna.

I praktiken innebär t.ex. detta, att behov av ytterligare förbättringar i
storstadsområden på väg med intensiv personbilstrafik och med full bärighet
året runt jämförs med vägar i Norrlands inland, vilka endast tillåter tunga
fordon på tjälad mark om broarna håller. I skogsområden som Norrlands
inland kan man med fog dessutom förmoda att den tunga trafikens andel av
det totala fordonsflödet är större än i storstadsområdena. Detta ger dock
inget genomslag i värderingsmodellen.

Hälften grusvägar

Det allmänna vägnätet i länet uppgår till ca 600 mil (5 977 km). Detta innebär
ca 44,77 km allmän väg/l 000 invånare, vilket är mest i hela landet.

I Stockholms län utgörs det allmänna vägnätet av drygt 300 mil (3 058 km).

Detta innebär ca 1,92 km allmän väg/l 000 invånare. Västerbottens län och
Norrbottens län har 37,59 respektive 33,24 km allmän väg/l 000 invånare.

Ca 53 % av de allmänna vägarna i länet har beläggning, medan
motsvarande andel för hela riket är ca 70 %. Tendensen är dessutom den, att
länets eftersläpning ökar i förhållande till landet i övrigt.

I inget annat län i landet utförs - i absoluta tal - så stort trafikarbete (mätt i
fordonskilometer) på allmänna vägar med slitlager av grus som i Jämtlands
län. Drygt 12 % av trafikarbetet i länet utförs på sådana vägar, medan
medelvärdet för landet endast är ca 3 %.

På 1/3 av det allmänna vägnätet råder tjälskaderestriktioner under i
genomsnitt 2 månader årligen (längsta avstängningstid 3,5 månader).

Huvudvägnätets andel av de allmänna vägarna i länet utgör nästan 33 %

(riksvägar 93,5 mil + primära länsvägar 103,5 mil = 197 mil).

Enligt vägverket är det så självklart att huvudvägnätet i hela landet skall ha
beläggning, att denna förutsättning inte ens längre uttalas som ett mål.

Huvudvägnätet i Jämtlands län är belagt på endast 173 mil och har grusvägar
på hela 24 mil, d.v.s. nästan 12 % av huvudvägnätet i länet utgörs av
grusvägar. Det finns totalt endast 450 km grusvägar på landets huvudvägnät.

Av dessa grusvägar finns mer än hälften i Jämtlands län (53 %).

På huvudvägnätet i Jämtlands län förekommer tjälskaderestriktioner på
drygt 30 mil under ca två månader årligen.

På hela 45 % av huvudvägnätet i länet nås inte medelresehastigheten 76
km/timma.

På huvudvägnätet i länet finns mer än 50 broar som inte klarar EGs
bruttoviktsbestämmelser. Endast två län utöver Jämtlands (T- respektive
W-län) har över 30 broar som inte klarar dessa bruttoviktsbestämmelser.

Otillräcklig medelstilldelning

Tilldelningen av medel i långtidsplaner för riks- respektive länsvägar
perioden 19881997 som nu föreslagits, motsvarar i Jämtlands län 19

öre/fordonskilometer, medan genomsnittet för landet är ca 21 öre (beakta då Mot. 1988/89

att länets trafikarbeten på grusvägar är störst i hela landet). T343

Tilldelningen av medel i Jämtlands län har föreslagits bli 31:60 kr./m.
allmän väg medan genomsnittet för riket utgör 81:15/m. I Stockholms län
föreslås 553:95/m.

En grov uppskattning av medelsbehovet för att möjliggöra en ökad
upprustning av länets vägnät för att på 10 års sikt få en med riksgenomsnittet
jämförlig standard, visar på ett behov av ett extraanslag för budgetåret
1988/89 om 50 milj. kr.

Nu bör broarna i Storsjön byggas

För att mobilisera nödvändiga resurser för en forcerad upprustning av
vägnätet i Jämtlands län har min företrädare Nils G Åsling vid tidigare
riksmöten föreslagit att större vägbyggnadsprojekt skulle kunna komma till
utförande med finansiering utanför statsbudgeten. I en motion till riksmötet
1986/87 föreslog han sålunda, att de synnerligen angelägna broprojekten vid
Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland skulle erbjudas till
entreprenörer eller konsortium av entreprenörer att byggas för att sedan
förhyras (s.k. leasing) av vägverket för att efter viss tid, förslagsvis 10 år, helt
övertas av vägverket. Riksmötet beslöt med anledning av bl.a. hans motion,
att uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till extern finansiering av
vägprojekt.

I proposition 1987/88:50 föreslogs att regeringen skulle medges bemyndiga
vägverket att tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån, s.k.
förskottering, från kommuner eller företag. Sannolikt kan detta arrangemang
i vissa tätbefolkade trafikintensiva delar av landet underlätta genomförandet
av angelägna projekt. Om arrangemanget inte skall föranleda en
fortsatt koncentration av investeringarna, förutsätter det emellertid att
vägverket i stödområdena (A, B och C) också bemyndigas ersätta de
kommuner eller företag som förskotterar en väg- eller broinvestering för
räntekostnaderna under tiden fram till dess väg- eller broprojektet inlöses.

Inlandsvägen bör utredas

Vid utvecklingen av kommunikationerna spelar stamvägnätet en avgörande
roll. Det projekt med en inlandsväg - en Europaväg i nord-sydlig sträckning
genom Norrlands inland - som aktualiserats, tillhör denna typ av angelägna
framtidsprojekt. Inte minst för utvecklingen av näringslivet i inlandet skulle
en Europaväg från Göteborg till Karesuando bli av stor betydelse. Via
Göteborg skulle denna led få en direktkoppling till kontinenten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för budgetåret 1989/90 anvisar ett extra anslag om
50 milj. kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands län,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att vägverket vid

förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller 5

broprojekt inom stödområdet också skall medge att ersättning för Mot. 1988/89
räntekostnaden utgår fram till dess att projektet inlöses, T343

3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda och komma med
förslag till en ny Europaväg, en inlandsväg från Göteborg till
Karesuando.

Stockholm den 25 januari 1989

Stina Eliasson (c)

6