Torhamns udde

Motion 1989/90:Fö419 av Christer Skoog (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö419

av Christer Skoog (s)
Torhamns udde

Torhamns udde är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Området är
därför naturreservat, men är samtidigt militärt skjut- och övningsfält. Skjutningarna
förhindrar i stor utsträckning allmänhetens tillträde till reservatet
och har orsakat att fågelstationen på Torhamns udde måst upphöra med sin
verksamhet.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i november 1989 fattat beslut i
ärendet som innebär att skjutningar, som bedrivs av Försvarets materielverk
och BK/KA 2 får fortgå som hittills. Beslutet har överklagats till regeringen
av bl.a. statens naturvårdsverk, Karlskrona omitologiska klubb och boende
i Torhamn och Sandhamn.

Torhamns uddes naturvärden

Torhamns udde är naturreservat vars syfte är att bevara ett ”naturområde
beläget i östra Blekinges kustbygd med betydande biologiska, främst ornitologiska,
naturvärden och ett särpräglat kulturlandskap samt att trygga tillgången
till ett för det rörliga friluftslivet värdefullt område”.

Reservatet utgör en del av den östblekingska urbergsslätten. Vegetationen
består av ängsmarker och hedområden med gräs, en och ljung samt lövskog
med björk som dominerande trädslag. En stor del av reservatet utgörs av
betesmark och långgrunda stränder. Enligt naturvårdsverket och länsstyrelsen
i Blekinge län är Torhamns udde av riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Vid Torhamns udde koncentreras flyttfågelsträcken, på grund av kusternas
ledlinjeeffekt, under såväl vår- som höstflyttningen. Udden är en viktig
lokal för rastande fåglar samt av stort värde för studier av flyttfågelsträcket.
Sedan 1961 har här funnits en fågelstation. Det stora värdet av ornitologisk
forskning på Torhamns udde har upprepade gånger påtalats av bl. a. Naturhistoriska
riksmuséet, naturvårdsverket och Sveriges omitologiska förening.
Enligt länsstyrelsens beslut om naturreservat skall ornitologisk forskning
kunna bedrivas under hela året.

Torhamns geografiska läge gör platsen väl lämpad för flyttfågelforskning
av minst tre skäl. För det första ligger Torhamns udde just vid den viktiga
sträckväg från norra Sovjetunionen till Atlantkusten som används av bl.a.
många svanar, gäss, änder och vadare. För det andra ligger Torhamns udde
i skärningspunkten av de svenska ost- och sydkusterna, vilket gör att många

andfåglar koncentreras där på väg in i eller ut ifrån Östersjön. För det tredje
samlas under höstflyttningen många landberoende fågelarter till sydspetsen
av Torhamnshalvön.

Vid fågelstationen finns synnerligen goda tillfällen att ge åskådlig information
om naturen. Den undervisning som kan ges direkt på plats i naturen är
intensivare och mer levande än den information som kan ges på andra sätt.
Den självupplevda naturupplevelsen blir en grund för en djupare förståelse
för vår natur och ett engagemang till skydd för vår miljö.

Fåglarna utgör ofta en spegling av vår miljö och de förändringar som sker
i landskapet. Fåglarna kan därför användas som indikatorer på miljöförändringar.
Det är av denna anledning viktigt med kontinuerlig, övervakande
verksamhet vid fågelstationen. Sådan verksamhet, som kräver daglig närvaro
på den södra delen av Torhamns udde, omöjliggörs nu av de militära
skjutningarna.

Militärt övnings- och skjutfält

Ca 80 hektar av Torhamns udde förvärvades av Fortifikationsförvaltningen
1968 efter beslut av regeringen. I regeringsbeslutet framhölls bl.a. att den
från civil synpunkt betydelsefulla södra delen av udden i görligaste mån
skulle frigöras från militär verksamhet (försvarsdep. 1966-01-21).

Inom naturreservatet förekommer militär verksamhet av två slag. KA 2
bedriver övningsverksamhet för värnpliktiga och Försvarets materielverk
(FMV) bedriver provskjutningar. Under 1989 har koncessionsnämnden för
miljöskydd behandlat frågan om skjutverksamhet på Torhamns udde och
därvid fastställt antalet skjutdagar till högst 110 per år.

Konflikten på Torhamns udde gäller främst FMVs skjutningar, som dels
förhindrar eller försvårar tillträdet till reservatet och dels förorsakar betydande
buller i de närbelägna samhällena. Under senare år har riskområden i
samband med skjutningar i allt högre grad kommit att inkräkta på den södra
udden samtidigt som antalet skjutdagar har nära fördubblats från de ca 60
skjutdagar per år som gällde vid tiden för regeringens beslut. Den enda tillfartsvägen
till området är dessutom avstängd alla dagar då FMV har skjutningar,
oavsett vilken typ av skjutning det gäller.

Buller i närbelägna samhällen

Torhamn och Sandhamn ligger knappt 1,5 km norr om skjutfältet och de närmaste
husen finns mindre än 1 km från FMVs skjutplats. Naturvårdsverket
anger i sina riktlinjer för lokalisering av skjutfält att nyanläggning inte bör
ske närmare än 4 km från bebyggelse och att ingen bebyggelse bör finnas
inom 1,5 km från skjutfält.

Bullret från skjutningarna upplevs som störande av en stor del av befolkningen.
Som mest har ca 110 decibell C (dBC) uppmätts mitt i samhällena
och ca 112 dBC vid den närmaste bebyggelsen. Enligt koncessionsnämndens
beslut får bullernivåerna inte överstiga 100 dBC vid närmaste bebyggelse
och inte 90 dBC i samhällenas centrum och norra delar.

Mot. 1989/90

FÖ419

7

Skjutfältet på Torhamns udde innebär att nybyggnation inte kan ske inom
de södra och centrala delarna av Torhamn och Sandhamn och att bygdens
utveckling härigenom kraftigt hämmas.

Tillämpningen av naturresurslagen

Vid prövning enligt miljöskyddslagen skall lagen om hushållning med naturresurser
m.m. (SFS 1987:12) tillämpas. Naturresurslagen syftar till att få en
från allmän synpunkt god hushållning med mark och vattenområden och kan
ses som ett resultat av det ökade miljömedvetande som de senaste decenniernas
natur- och miljödebatter har lett fram till. Riksdagen har genom naturresurslagen
uttalat att områden som är av riksintresse för naturvården,
kulturminnesvården och friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som kan
skada dessa intressen. Det är angeläget att naturresurslagens intentioner
verkligen beaktas av de myndigheter som har att tillämpa lagen.

Upprätthållande av respekten för naturreservat

Det viktigaste sättet som samhället förfogar över för att skydda naturområden
är att bilda naturreservat med stöd av naturvårdslagen. För varje reservat
fastställes föreskrifter för att säkra det skydd av de naturvärden m.m.
som reservatet avser att värna. För att inte naturreservat som ett instrument
att skydda värdefull natur skall urholkas är det viktigt att respekten för naturreservaten
och deras syfte upprätthålles. Om samhället sanktionerar åtgärder
som uppenbarligen strider mot reservatens syfte försvagas därigenom
allmänhetens tilltro till samhällets vilja och förmåga att skydda vår natur.
Effekten blir att man härigenom bidrar till en demoralisering som riskerar
att efterlevnaden av samhällets regelsystem förminskas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av Torhamns udde.

Stockholm den 25 januari 1990

Christer Skoog (s)

Mot. 1989/90

FÖ419

8