Tobaksreklamen
Motion 1985/86:L256 Margareta Winberg m. fl. (s, m, fp, c, vpk)
Motion till riksdagen
1985/86:L256
Margareta Winberg m. fl. (s, m, fp, c, vpk)
Tobaksreklamen
En cigarett består av torkade och kemiskt behandlade blad i en pappersrulle.
För att förmå människor att köpa och bli beroende av denna pappersrulle
måste man få den att framstå som något annat. Man måste ge pappersrullen
status som en glamorös livsstil - något att verkligen sträva efter.
I ett internt dokument från tobaksjätten JJ Reynolds, avlämnat av misstag
1977, kan man läsa följande:
I den unga rökarens sinne faller en cigarett i samma kategori som vin, öl, att
raka sig, att ha bh (eller avsiktligt inte ha någon), att förklara sig självständig
och vinna egen identitet. För den unga nybörjaren är cigaretten förknippad
med att börja ha ett sexliv, med att ha sällskap, med att röka brass och att läsa
på nätterna. . .
Ett försök att nå unga rökare, nybörjare, bör alltså bl. a. baseras på
följande viktiga inslag:
- Framställ cigaretten som en av de få symbolerna för inträde i vuxenvärlden.
- Framställ cigaretten som en av de produkter och aktiviteter som ingår
ibland de förbjudna nöjena.
Denna tobaksbranschens strategi tillämpas i Sverige och utomlands. Reklamen
får pappersrullen att bli spännande och njutbar med ett litet lagom stänk
av mondän dekadans.
Allt fler länder inför begränsningar emot tobaksreklamen. Branschen
svarar med aggressiva motdrag. Man vill, och lyckas exempelvis i Sverige, få
beslutsfattare att tro att reklamens syfte enbart är att ta marknadsandelar
ifrån andra - inte att vinna nya marknader - nya grupper rökare.
I u-länderna använder tobaksföretagen metoder som de inte skulle våga
tillämpa hos oss. Man delar exempelvis ut gratisprover på cigaretter till
ungdomar, man utnyttjar reklamen, drömmen om västerlandet. I Dominikanska
republiken förser man t. o. m. vägskyltarna med tobaksreklam. Allt i
akt och mening att vinna ökad marknad.
I Sverige är försöken mer sofistikerade. De svenska tobaksbolagen
förutsätter exempelvis i sina platsannonser att de presumtiva medarbetarna
är rökare för att bättre förstå vad det handlar om. Man överklagar
socialstyrelsens förslag till varningstexter på tobakspaket och annonser av
rädsla för att konsumtionen skall gå ner. Folkhälsan emot vinsten; det är
problemet i ett nötskal.
Vad som emellertid är ännu allvarligare är den lobbyverksamhet som
tobaksbranschen och dess förlängda armar bedriver i de beslutande församlingarna.
1983 röstade parlamentet i Australien om ett lagförslag som skulle
gjort slut på all aktiv marknadsföring av tobak. Förslaget förlorade med en
knapp majoritet. Utgången ansågs bero på att motorsportens organisationer,
sponsrade av tobaksbranschen, hade bedrivit ett mycket framgångsrikt
lobbyarbete till förmån för tobaksindustrin.
Ett ytterligare exempel på tobaksindustrins smarta indoktrineringsarbete
är hämtat från Storbritannien. Där bildades år 1979 en ”frihetsrörelse” för
rökare, FOREST (Freedom Organization for the Right to Enjoy Smoking
Tobacco). Den framställer sig som en folkrörelse men är i själva verket en
frontorganisation för tobaksindustrin som har grundat den och som finansierar
dess verksamhet. Reklamfrågan handlar inte om frihet för konsumenterna
att välja. Det handlar om den kommersiella friheten för tobaksindustrin
att tjäna pengar på att få människor att köpa hälsovådliga produkter
under falska förspeglingar.
Tobaksreklamen är förbjuden i ett tjugotal länder, däribland Finland,
Norge och Island. Det finns ingen, utom tobaksbranschens, motivering till
att tobaksreklamen skall vara tillåten i Sverige.
Hemställan
Mot bakgrund av ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag bör
föreläggas riksdagen om lagändring innebärande att tobaksreklamen
jämställs med alkoholreklamen.
Stockholm den 27 januari 1986
Margareta Winberg (s)
Mats O Karlsson (s)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Lennart Brunander (c)
Tommy Franzén (vpk)
Börje Stensson (fp)
Hans Dau (m)
Mot. 1985/86
L256
14
