Tillfällig utförsel av metallskrot för bearbetning

Motion 1983/84:2359 Anita Bråkenhielm

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2359

Anita Bråkenhielm

Tillfällig utförsel av metallskrot för bearbetning

Genom nutida koncentration och stordrift inom vissa industrigrenar har
i flera branscher ett eller två företag skaffat sig nära nog monopolställning
på specialområden — en inte oväntad utveckling i ett så litet land som
Sverige.

I en monopolsituation kan man skaffa sig fördelar, bl. a. vad gäller
prissättning på sina tjänster. Om konkurrens från utländska företag genom
olika former av lagstiftning och handelshinder försvåras kan en naturlig
inhemsk prisnivå få uppenbara nackdelar för de svenska företag som
måste anlita dessa monopoljättar för olika tjänster.

I lagstiftning från andra världskrigets dagar, tillkommen bl. a. av beredskapsskäl,
stadgas om exportförbud av metallskrot.

Även i dag kan finnas skäl att behålla metallskrot i landet. Tillämpningen
av lagstiftningen får emellertid absurda konsekvenser då den används
för att hindra industriföretag i metallbranschen att tillfälligt utföra metallskrot
avsett att efter upparbetning omedelbart återtas för återanvändning
i tillverkningen.

Som exempel kan nämnas ett småländskt företag i armaturbranschen
som genom att förvägras tillstånd att utomlands låta upparbeta mässingsskrot
åsamkas en 15-procentig kostnadshöjning. Det svenska företag som
i stället måste anlitas kan genom sin monopolställning tillämpa en godtycklig
prissättning. I ett litet land som Sverige är konkurrensen inom
specialbranschen ibland otillräcklig eller obefintlig, vilket bidrar till att
ytterligare höja vårt kostnadsläge.

För detta företag betyder kostnadshöjningen ett omöjliggörande av en
planerad nyinvestering för utökning av driften och nyanställning.

En motion till föregående riksmöte med hemställan om att riksdagen
måtte begära ändring i den kungörelse där kristidsbestämmelserna efter
trettio år lever kvar har efter ett års väntan på behandling avslagits med
motiveringen att kommerskollegium sedan motionen väckts fått i uppdrag
att se över frågan. Under vänstetiden har ett medelstort armaturföretag
med 200 anställda på en liten ort där inga andra arbetstillfällen bjuds gått
i konkurs — en bidragande faktor kan ha varit onödig fördyring av
skrotupparbetning.

Enbart i armaturbranschen berörs totalt uppskattningsvis 2 500 sysselsatta
av en onödig påfrestning på lönsamhet och överlevnadsmöjlighet
enbart på grund av en onödig fördyring av bearbetningen av mässingsavfall.

Mot. 1983/84:2359

9

Ett upphävande av exportförbudet i det speciella avseende som det här
gäller — alltså för bearbetning och återanvändning i den egna tillverkningen
— vore en rimlig utökning av företagens möjligheter att på ekonomiskt
bästa sätt få sina behov tillgodosedda. Det behöver inte ens betyda att all
sådan bearbetning gör svenska företag förbi — det kanske kan betyda att
de anpassar priset på sina tjänster till den nivå som en sund konkurrens
innebär.

Frågan bör skyndsamt lösas.

Med anledning av det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär ändring i kungörelsen om allmänt
exportförbud, 1950:324, på sådant sätt att företag i tillverkningsindustrin
medges tillfällig utförsel för bearbetning av metallskrot
avsett för återtagning och återanvändning i den egna
tillverkningen.

Stockholm den 25 januari 1984
ANITA BRÅKENHIELM (m)