Televerket

Motion 1985/86:t303 Rolf Clarkson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:T303

Rolf Clarkson m. fl. (m)
Televerket

Teletekniken befinner sig för närvarande i ett mycket intensivt utvecklingsskede.
Inte minst uppluckringen av monopol i några av de större industriländerna,
såsom USA, Storbritannien och Japan, har givit upphov till en
intensiv forskning och utveckling.

Det är uppenbart att uppkomsten av fria telemarknader innebär en kraftig
vitalisering av telekommunikationerna i dessa länder. Både etablerade och
nya företag i telebranschen tävlar om att erbjuda nya och bättre system.
Även svenska företag deltar i konkurrensen, främst Ericssonkoncernen.

Informationsteknologin befinner sig i ett dynamiskt och expansivt skede.
Runt om i världen satsas oerhörda resurser på forskning och utveckling.
Konkurrensen är knivskarp när det gäller både utveckling och marknadsbearbetning.

Några tydliga drag framträder i den pågående utvecklingen. Teleteknik
och datateknik smälter samman alltmer. Kostnaderna för anläggning av
kommunikationsnät sjunker. Åtskilliga länder omprövar den organisatoriska
formen för sina telekommunikationer.

Under 1950- och 1960-talen utgjorde telefoni och databehandling helt
olika verksamheter. I och med att man började förbinda olika datorer med
varandra förändrades bilden. Dagens situation kännetecknas av att teleprodukter
och produkter från den ständigt expanderande privata dataindustrin
smälter samma tekniskt i generellt användbara apparater.

En konsekvens av denna utveckling är att det blir allt svårare att
upprätthålla olika organisatoriska former för datakommunikation och
telekommunikation. Hittills har förhoppningsvis ingen föreslagit att dataindustrin
skall nationaliseras och monopoliseras. Följaktligen kommer sannolikt
de nationella telemonopolen att tvingas ändra organisationsform förr
eller senare.

Utläggning av tunga, kraftigt isolerade kopparkablar var från början den
dominerade tekniken för telekommunikation. Kostnaderna för anläggning
av nät var mycket höga. Därför byggdes nationella teleförvaltningar upp,
skyddade av monopol. Detta var förmodligen rationellt på den tiden.

Med sjunkande anläggningskostnader och nya tekniska överföringsmetoder,
såsom tunna optiska fibrer, radiolänkar och satelliter, blir situationen en
annan. Man kan inte längre tala om ett enda nät för telekommunikation.
Detta är ytterligare ett skäl att avskaffa de nationella telemonopolen.

Flera länder har tagit konsekvenserna av de senaste årens utveckling. Det
går en våg av avmonopolisering och privatisering över världen. Dessa länder

lägger självfallet inte om sin telepolitik för att försämra telekommunikatio- Mot. 1985/86

nema. Tvärtom, de inser att det blir alltmer omöjligt att behålla monopolen. T303

Eftersom det numera finns tekniska förutsättningar för ökad konkurrens, tar
man till vara marknadsekonomins möjligheter att skapa både en snabbare
utveckling och bättre telekommunikationer.

Risken är i nuläget uppenbar att vårt land avskärmar sig från den snabba
internationella utvecklingen, om vi inte omprövar televerkets roll. Regeringen
är sannolikt också medveten om detta men har hittills inte dragit några
slutsatser.

Regeringens syn på televerkets roll och uppgifter framkom i propositionen
1984/85:158. Bl. a. föreslogs där att - utöver en av televerket levererad
basapparat per abonnemang - typgodkända telefonapparater av andra
fabrikat skall få anslutas till televerkets nät. Dessutom föreslog man att
statens aktier i Ericsson Information Systems skulle överlåtas till Ericssonkoncernen.
Slutligen gav propositionen besked om att regeringen inte hade
för avsikt att verkställa riksdagens tidigare beslut, nämligen att televerkets
industridivision, Teli, skulle överföras till aktiebolagsform per den 1 juli
1985.

I samband med regeringens proposition framförde de borgerliga partierna
en gemensam syn på hur den svenska telepolitiken bör bedrivas. Bl. a.
framhölls det orimliga i den trippelroll som televerket har. Televerket är för
det första en myndighet, för det andra ett affärsverk och för det tredje ett
konkurrerande affärsföretag! Denna situation kommer i längden att bli
ohållbar.

Konflikten mellan televerkets olika roller har skärpts alltmer. Detta har
lett till att mycket kritik har riktats mot televerket. Denna kritik har gått ut på
att man skulle utnyttja myndighetsfunktionen och monopolskyddet för att
gynna sina konkurrensutsatta verksamheter. Mycket av denna kritik har
varit illa underbyggt, men i ett antal fall har kritiken sannolikt varit befogad.

Ett svenskt kvarhållande av telemonopolet, samtidigt som ett antal andra
länder öppnas för konkurrens, innebär också en annan risk för Sveriges
vidkommande.

I länder där monopolen brutits upp har en omfattande konkurrens
uppstått. I denna deltar både dessa länders egen teleindustri och utländska
företag. Men när exempelvis amerikanska teleföretag försöker erbjuda sina
produkter i de utländska konkurrenternas hemländer, stoppas de ofta av
telemonopol där.

Det är tveksamt hur länge detta förhållande kommer att tolereras i
”icke-monopolländerna”. Redan märks ett klart missnöje från USA:s sida
där man, ehuru ännu så länge ganska lågmält, börjat tala om att protektionistiska
åtgärder kan bli oundvikliga.

Då Sverige har en omfattande och mycket framstående teleindustri skulle
en sådan utveckling vara synnerligen olycklig.

Följden kan bli dels att svensk industri måste inskränka sin verksamhet
inom teletekniken, dels att svenska företag kan komma att flytta utomlands
både vad avser ägande, forskning, utveckling och produktion.

Den borgerliga synen, sådan den framkom vid ärendets behandling i våras,
är att televerkets roll skall renodlas och i första hand bestå av att förvalta 13

televerkets nät. Myndighetsuppgiften att typgodkänna apparatur skall läggas Mot. 1985/86
på annat organ än televerket. Vårt förslag innebär också att all konkurrensut- T303

satt verksamhet skall skiljas ut till separata bolag. Ett mål är att därefter
successivt sälja ut aktier i dessa bolag till allmänheten och anställda.

Televerkets monopolområde omfattar i dag abonnentväxlar, viss anslutningsutrustning
för datakommunikation, s. k. modem, samt delvis telefonapparater.
Därutöver kan man säga att televerket tills vidare har ett faktiskt
nätmonopol.

Televerket har självt begärt att monopolet på telefonapparater skall
avskaffas. Regeringens förslag, vilket senare blev riksdagens beslut, innebär
att den första apparaten på varje abonnemang måste köpas från televerket.

Vi menar att konsumenten skall ha rätt att välja även den första
telefonapparaten. Om televerkets apparater och service är bättre än
konkurrenternas, kommer de även fortsättningsvis att dominera marknaden.

Om inte, får konsumenterna tillgång till bättre apparater och ökad service
om monopolet avskaffas helt. Oavsett vem som blir mest framgångsrik i
konkurrensen, kan man vänta sig att priserna pressas. Även det är i
konsumenternas intresse.

Televerkets faktiska monopol på telenätet har resulterat i att investeringar
i vissa delar av landet eftersatts. Framkomligheten har försämrats. Kommunikationsministern
tvingas konstatera att det råder "en besvärande försämring
av framkomligheten på sina håll vid vissa tider".

Televerket bör koncentrera sin verksamhet på att vidmakthålla och
utveckla ett väl fungerande nät. Investeringarna i nätet bör mot denna
bakgrund öka med ytterligare 400 milj. kr. per år under åren 1986/87 och
1987/88.

Även efter den inskränkning som nu har skett av televerkets monopol är
det fortfarande verket självt som, i normalfallet, prövar och godkänner vilka
telefonapparater som skall få kopplas in på telenätet. Detta är djupt olyckligt
från konkurrenssynpunkt. Regeringen har tillsatt en utredningsman med
uppgift att "granska den nuvarande ordningen att televerket godkänner
privatägd teleutrustning”. Det är av största betydelse att utredningsmannen
arbetar skyndsamt med sikte på att godkännandefunktionen förläggs till
myndighet utanför televerket.

Enligt vår mening är det självklart att även de båda andra monopolen abonnentväxlar
och höghastighetsmodem - avskaffas. Abonnentväxlar har
en central funktion i många företags kommunikationssystem. Möjligheten
att utnyttja växlarnas funktion rationellt hämmas genom att televerket står
som ensam leverantör. Televerkets abonnentväxlar är dessutom dyra. Varje
växel som installeras och som inte kan anpassas fullständigt efter användarnas
krav innebär en merkostnad. Detta gäller inte bara företag utan även
sjukhus, skolor, myndigheter etc.

Otvivelaktigt kommer televerket så småningom att tvingas släppa monopolet
på abonnentväxlar. Man kommer inte att kunna stå emot de krav som
följer i den tekniska utvecklingens spår. Detsamma är förhållandet med
höghastighetsmodem.

Monopolistiskt organiserade telekommunikationer tenderar att anpassa
informationssystemen efter monopolets villkor. Den mångfald och konkur- 14

rens som har en avgörande betydelse för näringslivets utveckling kommer då Mot. 1985/86
att blockeras. T303

De åtgärder som ett antal andra länder vidtagit har nästan undantagslöst
syftat till att öka dynamiken och utrymmet för experiment och enskilda
initiativ. Inte minst för nyföretagande och småindustri är detta viktigt. För en
sådan utveckling står monopolet i vägen.

Televerkets industriverksamhet bedrivs dels inom verket i industridivisionen,
dels i det av staten, via Teleinvest AB, helägda aktiebolaget Teleindustrier
AB med dotterbolag. Samlingsnamnet för denna industriverksamhet
är Teli.

Teli är ett av Sveriges största elektronikföretag. Man svarar för televerkets
egenproduktion av telemateriel, såsom utrustning för telekommunikation
och informationshantering inom områdena ljud, text, data och bild.

I flera omgångar har konstaterats att det är olyckligt att stora delar av Telis
verksamhet bedrivs inom televerkets industridivision. Redan våren 1982
beslöt riksdagen att Teli skulle överföras till bolagsform den 1 juli 1983.

Våren 1983 sköts tidpunkten för överförandet upp en första gång och i 1984
års budgetproposition föreslogs ytterligare uppskov. I propositionen 1984/

85:158 föreslog regeringen än en gång att frågan skulle skjutas på framtiden.

Detta blev också riksdagens beslut.

Regeringen har alltsedan den kom till makten nonchalerat och förhalat
denna fråga. Vi ser med oro på den handlingsförlamning som uppenbarligen
drabbat regeringen när det gäller Teli.

I budgetpropositionen föreslår nu regeringen att "televerket skall få
medgivande att ombilda industridivisionen till bolag den 1 januari 1987
genom att sälja denna till Teleindustrier AB”.

Med tanke på Telis stora betydelse för framtida utveckling vad gäller
telekommunikation och informationshantering, är det av största betydelse
att företaget med det snaraste ombildas till aktiebolag. Att ytterligare vänta
med verkställigheten av ett beslut som borde ha trätt i kraft i flera år sedan är,
som vi ser det, allvarligt. Vi föreslår därför att Teli omvandlas till aktiebolag
den 1 juli 1986 genom att industridivisionen säljs till Teleindustrier AB till
bokfört nettovärde.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att med beaktande av vad som i motionen
anförts helt upphäva televerkets monopol på telefonapparater, abonnentväxlar
och höghastighetsmodem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
godkännandefunktionen för teleprodukter skall förläggas till myndighet
utanför televerket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den konkurrensutsatta verksamheten inom
televerket,

4. att riksdagen beslutar att Teli skall överföras till aktiebolag den 1
juli 1986,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1985/86

motionen anförts om att televerket skall öka sina investeringar i nätet T303

med ytterligare 400 milj. kr. per år 1986/87 och 1987/88.

Stockholm den 24 januari 1986

Rolf Clarkson (m)

Per Stenmarck (m)

Görel Bohlin (m)

Wiggo Komstedt (m)

Anders Andersson (m)
Per-Richard Molén (m)

gotab Slockholm 1986 10356