Teletaxorna

Motion 1988/89:T806 av Doris Håvik och Margareta Persson (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T806

av Doris Håvik och Margareta Persson (båda s)
Teletaxorna

Staten skall se till att grundläggande telekommunikationer erbjuds medborgarna.
I nuläget är det regeringen som fattar beslut om kvartalsavgifter och
samtalsmarkeringar, medan televerket fattar beslut om alla andra avgifter.

Regeringen har tillsatt en utredning som skall vara klar i december 1989,
den skall bl.a. formulera televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar.
Den skall också föreslå vilka telekommunikationer som bör betraktas som
grundläggande. Vidare skall den bedöma vilkja särskilda hänsyn som kan tas
till människor med funktionshinder och vilken service och vilka taxor som är
rimliga.

Trots att denna utredning pågår har televerket nu beslutat att från 1 april i
år kraftigt höja avgiften för nummerupplysning. Från att ha kostat 23 öre per
samtal, blir avgiften 23 öre per varannan sekund samtalet pågår. Det medför
en beräknad genomsnittskostnad på 5,75 kronor per samtal. Orsaken till
höjningen är att företag och innehavare av biltelefoner utnyttjar nummerupplysningen
i en mycket stor omfattning. Men denna avgiftshöjning
drabbar främst dem som p.g.a olika handikapp inte kan utnyttja telefonkatalogen.

Många synskadade använder nummerupplysningen ofta, flera gånger i
veckan. Om en synskadad ringer nummerupplysningen 200 gånger per år,
innebär det en merkostnad på 1 200 kr. Nu har televerket ensidigt beslutat
att viss rabatt skall kunna utgå till handikappade, på så sätt att avgiften
nedsätts med 7% på samtalsmarkeringarna. Det innebär att för den som har
en telefonräkning på 400 kr. blir kompensationen 28 kr. i kvartalet. Det
betyder att det räcker till att ringa till nummerupplysningen fem gånger på tre
månader.

För synskadade och rörelsehindrade, som inte kan hantera telefonkatalogen,
är behovet av att kunna utnyttja nummerupplysningen mycket stort.
Televerkets sätt att kompensera dessa grupper är helt otillräckligt. Det
strider därmed emot det av riksdagen fattade beslutet om ansvars- och
finansieringsprincipen, vilken innebär att varje organ i samhället skall se till
att verksamheten anpassas efter alla människors behov.

Eftersom regeringen beslutar om samtalsmarkeringsavgifter, och det av
televerket beslutade rabatteringssystemet påverkar samtalsavgiften, bör det
vara möjligt för regeringen att inom ramen för gällande beslutsordning
behandla denna fråga.

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr T805-811

Hemställan Mot. 1988/89

T806

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teletaxor.

Stockholm den 20 januari 1989

Doris Håvik (s)

Margareta Persson (s)