Telefonavlyssning

Motion 1981/82:1706 Hans Petersson i Röstånga m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion
1981/82:1706

Hans Petersson i Röstånga m. fl.

Telefonavlyssning

I rättegångsbalkens 27 kap. liksom i 1952 års lag med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål finns regler om hemlig
telefonavlyssning.

Syftet har varit att möjliggöra en begränsad användning av detta
tvångsmedel, i former som är förenliga med rättssäkerheten.

Av särskild betydelse är regler om att rättens tillstånd fordras för
avlyssning, att sådant tillstånd har en kort giltighetstid och att avlyssning
endast får ske då någon skäligen kan misstänkas för ett antal särskilt grova
brott. I debatten har vid olika tillfällen ifrågasatts, om de nu gällande
reglerna verkligen innebär ett fullgott skydd för rättssäkerheten. Tvångsmedelskommittén
har i uppdrag att behandla dessa frågor och har nyligen
avlämnat ett delbetänkande (Ds Ju 1981:22).

I delbetänkandet har framlagts förslag till förhållandevis omfattande
ändringar av de regler om hemlig telefonavlyssning som nu återfinns i bl. a.
27 kap., 16 § rättegångsbalken.

Det är f. n. svårt att bedöma om de nämnda förslagen från tvångsmedelskommittén
kommer att leda fram till proposition och lagändringar, och när
detta i så fall kan ske. För det första fortsätter tvångsmedelskommittén sitt
arbete, och en del av de frågor som kommer att behandlas i slutbetänkandet
kan vara betydelsefulla när det gäller att ta ställning till de förslag som
framförts i delbetänkandet. Det gäller t. ex. så viktiga saker som särskilda
skyddsregler för tidningar och andra massmedieföretag.

För det andra var det nämnda delbetänkandet från tvångsmedelskommittén
inte enhälligt. I såväl reservationer som särskilda yttranden från
experterna framfördes avvikande meningar just när det gällde rättssäkerhetsfrågorna.
I reservationer och särskilda yttranden förordades sålunda dels
förstärkningar, dels försvagningar av rättssäkerhetsgarantierna i kommittémajoritetens
förslag.

För det tredje är dessa frågor så pass komplicerade att det medan
remissförfarandet ännu pågår är svårt att veta om förslaget kommer att hålla
måttet då det utsätts för en ingående granskning från remissinstansernas
sida.

Om en proposition kan framläggas ganska snart och riksdagen fatta ett
beslut under 1982, så är det möjligt att omgående lösa de rättssäkerhetsfrågor
som här är aktuella.

Eftersom det inte är helt säkert att så kan ske, finns det anledning att
överväga vad som redan nu bör göras ifall de mer övergripande frågorna om

Mot. 1981/82:1706

10

reglerna för tvångsmedelsanvändningen inte kan lösas förrän senare.

Av särskilt intresse är då de regler som bör finnas till skydd för
tryckfriheten, för personer som har tystnadsplikt och för de offentliga
försvararna.

Om det inte blir möjligt att under 1982 fatta ett övergripande beslut om nya
regler för tvångsmedelsanvändningen, bör vissa provisoriska ändringar göras
i rättegångsbalken och i lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål.

Sedan tvångsmedelskommitténs ovan nämnda delbetänkande nu framlagts,
finns det underlag för ett sådant delbeslut.

När det först gäller de offentliga försvararna har kommittén lagt fram ett
förslag som innebär att avlyssning av samtal mellan den misstänkte och
hennes eller hans försvarare inte får ske. Om avlyssning påbörjats och man
först under samtalets gång upptäcker dess karaktär skall avlyssningen av
samtalet omedelbart avbrytas. Att en sådan bestämmelse behövs beror bl. a.
på förekomsten av de (enligt tvångsmedelskommittén ”ganska ovanliga”)
fall då avlyssning sker på så sent stadium att försvarare hunnit utses för den
misstänkte i den sak som är under utredning.

Det kan också inträffa att en person är misstänkt för två brott och har fått
en försvarare när det gäller det ena brottet, medan ett telefonavlyssningsbeslut
fattats när det gäller det andra.

Till stöd för det nämnda förslaget erinrar tvångsmedelskommittén bl. a.
om den befrielse från vittnesplikt som gäller försvarare enligt 36 kap. 5 § i
rättegångsbalken.

När det gäller skyddet dels för tidningar m. m., dels för enskilda personer
som har tystnadsplikt till skydd för anonymitet m. m., har ett förslag till
lagtext framlagts i iedamoten Margareta Andréns reservation i det nämnda
delbetänkandet.

Förslaget motiveras bl. a. med de utvidgningar av möjligheterna till
avlyssning som också föreslagits av tvångsmedelskommittén. I reservationen
anförs sammanfattningsvis att om sådana utvidgningar skall ske bör
rättssäkerhetsgarantierna införas samtidigt, inte efter ett par års dröjsmål.
Därför bör reglerna när det gäller massmedier och personer med tystnadsplikt
från början vara så strikta som möjligt, medan frågan om eventuella
modifieringar får prövas av tvångsmedelskommittén under dess fortsatta
arbete.

De regler som föreslagits i reservationen, när det gäller skydd för tidningar
m. m. och för enskilda personer med tystnadsplikt, skulle vara en viktig och
värdefull komplettering även av de nu gällande reglerna om hemlig
telefonavlyssning.

Att avlyssning inte kan ske på ett sådant sätt att tryckfriheten eller
bikthemlighet m. fl. tystnadsplikter kan hotas är naturligtvis ytterst angeläget.
De regler som sedan länge gäller beträffande telefonavlyssning, främst
kravet på rättens godkännande, medför självfallet att riskerna för missbruk

Mot. 1981/82:1706

11

är mycket små. Det är dock av stor vikt dels för rättssäkerheten, dels för
förtroendet för vår rättsordning, att så strikta regler som möjligt finns intagna
i rättegångsbalken.

Om dessa frågor inte kan lösas i anslutning till en större proposition om
tvångsmedelsfrågorna, bör därför rättegångsbalken ändras på det sätt som
föreslås nedan. Motsvarande förändring bör vidtas i lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Det förutsätts att
utskottet när det gäller denna och andra följdändringar i olika lagar utarbetar
erforderlig lagtext.

Med åberopande av det anförda hemställs

att riksdagen antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 27 kap. 16 § skall ha
nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

16 §

Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare
straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikt för
utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal
till och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan
antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras
avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av undersökningsledaren
eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka,från den dag, då
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Gäller misstanken grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika som avses i 1 §
narkotikaförordningen (1962:704), får tillstånd dock meddelas för högst en
månad från nämnda dag.

Tillstånd får ej meddelas att gälla
telefonapparat som innehaves av
företag för utgivning av tryckta skrifter,
företag för yrkesmässig förmedling
av nyheter eller andra meddelanden
till periodiska skrifter, programföretag
eller sammanslutning som
har tillstånd att sända närradio.

Tillstånd får ej heller meddelas att
gälla telefonapparat som innehaves
av enskild person, när det av omständigheterna
framgår att han har tystnadsplikt
till skydd för anonymitet
eller för något som har meddelats i
förtroende.

Mot. 1981/82:1706

12

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge
vad i 12 § första stycket stadgatas om undersökning och granskning av enskild
handling motsvarande tillämpning. I den mån uppteckningen innehåller
något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen
omedelbart förstöras.

Avlyssning får ej ske av telefonsamtal
mellan den misstänkte och
hans försvarare. Framkommer under
avlyssning att fråga är om sådant
telefonsamtal skall avlyssningen avbrytas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Stockholm i januari 1982

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga

BONNIE BERNSTRÖM (fp) KERSTIN EKMAN (fp)