Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1981/82:1607 Olof Palme m. fl.
Mot. 1981/82
1607-1608
Motion
1981/82:1607
Olof Palme m. fl.
Tekoindustrin
1. De senaste årens tekopolitik och utvecklingen i branschen
Vad som framför allt präglat de borgerliga regeringarnas tekopolitik är det
stora avståndet mellan de uttalade ambitionerna å ena sidan och de konkreta
insatserna och den verkliga situationen i branschen å den andra. Regeringen
har, utan att öppet redovisa en förändrad uppfattning om målen för
tekopolitiken, passivt accepterat en utomordentligt snabb försvagning av
tekoindustrin. En rekapitulation av de senaste årens riksdagsbehandling av
tekofrågorna relaterad till utvecklingen inom branschen ger en god bild av
detta.
Riksdagen gav i december 1978 regeringen i uppdrag att utarbeta en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet. Planen skulle
grundas på såväl försörj ningspolitiska som arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska bedömningar. Den skulle syfta till att nuvarande produktionsvolym
i allt väsentligt skulle bibehållas och vidare innehålla förslag till
åtgärder ägnade att underlätta att strukturförändringar kunde ske i socialt
acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen.
Vid behandlingen av regeringens proposition om åtgärder för tekoindustrin
under våren 1979 konstaterade riksdagen att den presenterade
propositionen inte motsvarade de uppställda kraven. Riksdagen begärde
därför på nytt att en plan, med det angivna innehållet, skulle utarbetas av
regeringen.
Näringsutskottet uttalade att det för en bestående vändning till det bättre
av utvecklingen inom tekoindustrin krävs långsiktiga samhällsinsatser av en
annan storleksordning än den regeringen förordat i propositionen. Även
under förutsättning att det s. k. äldrestödet skulle bibehållas oförändrat
beräknades sysselsättningen i branschen minska med ca 15 % under en
treårsperiod. Utskottet konstaterade att en sysselsättningsnedgång i den
takten inte kan anses stå i överensstämmelse med riksdagens tidigare
formulerade krav.
Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.
Med anledning av riksdagsbeslutet tillsattes utredningar avseende dels den
långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin, dels vissa
delfrågor inom området.
Från socialdemokratisk sida tog vi i januari 1980 i en partimotion på nytt
upp tekofrågorna. Vi pekade i motionen på att regeringen på flera av de
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 1607-1608
Mot. 1981/82:1607
2
punkter, där beslut om åtgärder fattats av riksdagen, ännu inte sett till att
besluten blivit genomförda.
I motionen framhölls vidare att den efterfrågeförbättring, som kunnat
noteras för tekoindustrins del, ingalunda kunde förväntas bli bestående.
Nedgången i antalet varsel om driftsinskränkningar och uppbromsningen av
sysselsättningsnedgången måste ses som konjunkturbetingade, och det fanns
uppenbara risker för en snabb försämring av situationen i branschen.
Dessutom fortsatte ökningen av importen i snabb takt. Vi menade därför
från socialdemokratiskt håll att det fanns anledning att omedelbart sätta in
vissa åtgärder för att stärka tekoindustrins ställning och redovisade förslag till
sådana åtgärder.
En annan sak som togs upp i motionen var inriktningen av det pågående
utredningsarbetet på tekoområdet. Enligt socialdemokratisk uppfattning
borde utredningsarbetet klarare än vad som skett genom direktiven inriktas
på att diskutera tänkbara åtgärder - deras effekter och behovet av åtgärder i
relation till uppställda mål. I motionen redovisades en rad åtgärder, som
föreslogs bli föremål för prövning i det pågående utredningsarbetet.
Näringsutskottet avvisade de socialdemokratiska förslagen bl. a. med
hänsyn till att resultaten av det pågående utredningsarbetet borde avvaktas.
Beträffande behovet av omedelbara åtgärder för branschen hänvisades till
att tekoindustrins situation i vad avser produktionsvolym och antal
sysselsatta förbättrats under det senaste halvåret. Riksdagens borgerliga
majoritet gick på utskottets linje, och de socialdemokratiska förslagen
avvisades.
Förbättringen i tekoindustrins situation blev kortvarig. Redan under våren
1980 började orderingången falla. Produktionen vände nedåt under andra
halvåret 1980 och nedgången fortsatte under 1981. Också för första halvåret
1982 räknar branschen med en fortsatt försvagning av orderingången från
hemmamarknaden och med ytterligare minskning i produktionsvolymen.
Krisen inom tekoindustrin har alltså fördjupats under de två senaste åren.
Från socialdemokratisk sida tog vi i januari 1981 åter upp tekofrågorna. På en
rad konkreta punkter krävde vi åtgärder från regeringens sida. Vi hänvisade
därvid bl. a. till tekodelegationens bedömningar och förslag till åtgärder.
Den borgerliga majoriteten i näringsutskottet avvisade de socialdemokratiska
kraven, delvis med hänvisning till pågående utredningsarbete, delvis av
andra skäl. Man hävdar att det mål för produktionsvolymen som tidigare
uppställts av riksdagen i allt väsentligt kunnat uppfyllas. Utskottsmajoriteten
fann inte anledning att revidera riksdagens tidigare ställningstagande i fråga
om produktionsnivån. Samtidigt som man alltså hävdade att målet för
tekopolitiken i stort sett uppfyllts ställde man sig bakom regeringens förslag
att ändra beteckningen ”mål” till ”riktmärke”. Det är svårt att se någon
annan avsikt med förändringen än att den skulle göra det mindre stötande att
i praktiken sänka ambitionerna i tekopolitiken.
Riksdagens borgerliga majoritet fastställde förändringen och gick också i
Mot. 1981/82:1607
3
övrigt emot de socialdemokratiska förslagen till åtgärder för stöd till
tekoindustrin.
Under fjolåret upphörde tekodelegationens arbete. Huruvida det kommer
att återupptas är oklart. En rad förslag till åtgärder som delegationen lagt
fram har åtminstone tills vidare inte genomförts eller ens tagits upp till seriös
prövning av regeringen. Den proposition om tekoindustrin som aviserades så
sent som i höstas kommer uppenbarligen inte att läggas fram. Detta är
mycket anmärkningsvärt och kan inte uppfattas på annat sätt än att
regeringen överger tekoindustrin.
I en socialdemokratisk partimotion hösten 1981 angående kapitaltillskott
till vissa statliga företag tog vi särskilt upp Eisers situation. Vi framhöll att
situationen inom tekoindustrin som helhet motiverar omfattande statliga
insatser. Vad beträffar Eiserkoncernen sade vi att det är angeläget att
säkerställa att den snäva inriktningen av regeringens proposition om de
statliga företagen inte leder till att Eisers situation ytterligare förvärras. Eiser
måste tilldelas kapital så att inte företagets existens äventyras. Vi krävde
därför ett särskilt uttalande av riksdagen av innebörden att regeringen skulle
vidta snabba och ordentliga åtgärder som säkrar Eisers fortlevnad och
produktion i Sverige.
Den borgerliga majoriteten har sålunda avvisat huvudparten av de
socialdemokratiska förslagen till åtgärder för tekoindustrin. Några alternativa
förslag till insatser för att bryta den negativa utvecklingen i branschen har
inte redovisats från borgerligt håll. I stället för att genom ökade insatser
försöka komma till rätta med problemen, har de borgerliga regeringarna steg
för steg dragit ner ambitionerna.
Situationen i tekoindustrin är i dag utomordentligt allvarlig med hög och
ökande arbetslöshet och med en mängd varsel om personalinskränkningar
och företagsnedläggningar. Vi står inför en fortsatt försämring av läget inom
branschen. Trots detta redovisar regeringen i budgetpropositionen en
avrustning av de statliga insatserna i branschen. Vi har därför anledning att
åter föra fram våra tidigare förslag.
Utgångspunkten för våra förslag är att det av riksdagen beslutade målet för
branschens utveckling skall gälla. Att målet nu betecknas som ”riktmärke”
kan enligt vår uppfattning inte innebära att statsmakterna är befriade från
ansvaret för att effektiva åtgärder sätts in för att förbättra branschens
situation.
Det måste vara regeringens ansvar att redovisa en bedömning av
utvecklingen i branschen ställd i relation till det mål eller riktmärke som lagts
fast av riksdagen. Vi vill i det sammanhanget erinra om att planeringen,
enligt riksdagens beslut, skall grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar. I den mån man bedömer
att det krävs statliga insatser för att uppnå den ambitionsnivå som angivits av
riksdagen, måste det vara regeringens uppgift att till riksdagen lägga fram
förslag om sådana insatser. Detta bör ges regeringen till känna.
1* Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 1607-1608
Mot. 1981/82:1607
4
När det gäller anslagen till det ekonomiska försvaret, som ju bl. a. har
betydelse för tekoindustrin, avser vi att återkomma senare under våren. Vi
vill erinra om att de socialdemokratiska ledamöterna i 1978 års försvarskommitté
yrkat en högre ekonomisk nivå för ekonomiskt försvar än de borgerliga
ledamöterna.
2. Tekoindustrins behandling i budgetpropositionen
I den nu föreliggande budgetpropositionen redovisar regeringen förslag
som innebär en påtaglig försämring av de statliga insatserna till tekoindustrin.
Branschprogrammet innehåller ett program för att stimulera branschens
export. Också åtgärder för att stödja tekoföretagens marknadsföring på
hemmamarknaden ingår i branschprogrammet, som dessutom omfattar stöd
till forsknings- och utvecklingsverksamhet, olika dataprojekt, designaktiviteter
m. m. Statens industriverk, som administrerar branschprogrammet,
har för budgetåret 1982/83 begärt ett anslag på 65 milj. kr., vilket är en
ökning på 25 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Ökningen skulle
bl. a. utnyttjas för en satsning på åtgärder för att öka marknadsandelarna på
hemmamarknaden.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen i stället en nedskärning av
anslaget till branschprogrammet för tekoindustrin med 2 milj. kr.
Statens industriverk handhar också ett anslag som avser lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin. Innevarande budgetår har
10 milj. kr. anvisats för ändamålet. Det har emellertid visat sig att lånen
efterfrågats i så stor utsträckning att en ökning av anslaget vore motiverad.
För budgetåret 1982/83 har industriverket begärt ett anslag på 20 milj.
kr.
Regeringen tar helt enkelt bort detta anslag. Det sker utan kommentarer i
budgetpropositionen.
Från socialdemokratisk sida menar vi att det är helt felaktigt att, på det sätt
som nu sker, skära ned de offensiva insatserna i tekoindustrin. Vi har tidigare
framhållit det önskvärda i en ökad betoning av det utvecklingsinriktade
stödet till branschen.
Vi menar att branschprogrammet bör få ökade resurser, så att den
aviserade - och i hög grad önskvärda - satsningen på hemmamarknaden
verkligen kan komma till stånd. Vi föreslår därför en ökning av anslagen till
branschprogrammet för tekoindustrin med 10 milj. kr. för nästa budgetår.
Vad gäller lånen till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
ser vi det som angeläget att den verksamheten kan fortsätta. Vi föreslår
att 20 milj. kr. anslås för bugetåret 1982/83.
Av tekniska skäl läggs vårt yrkande beträffande branschprogrammet för
tekoindustrin i partimotionen angående näringspolitik.
Mot. 1981/82:1607
5
3. Äldrestödet
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att det görs en regeländring i
bidragskonstruktionen för äldrestödet som innebär att den lägsta åldersgränsen
för att bidrag får lämnas höjs från 50 till 51 år.
Från socialdemokratisk sida har vi tidigare hävdat att en nedtrappning av
äldrestödet bör kombineras med en ökad satsning på offensiva statliga
insatser i branschen. Någon sådan satsning föreslås inte från regeringens
sida. Med hänsyn härtill och till den allmänt sett mycket besvärliga
situationen i tekoindustrin i dag, menar vi att förändringen av villkoren för
äldrestödet inte bör genomföras. Den nuvarande åldersgränsen - 50 år - bör
bibehållas. Med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av kostnaderna för
äldrestödet bedömer vi att det är möjligt att bibehålla nuvarande regler utan
att gå utöver det av regeringen föreslagna anslaget på 300 milj. kr. för nästa
budgetår.
Vad gäller avtrappningen av äldrestödet återkommer vi i avsnittet om
planeringen på tekoområdet.
4. Planeringen på tekoområdet
Som tidigare påpekats avbröts tekodelegationens arbete i höstas. All
planeringsverksamhet verkar nu ha upphört. Vi har från socialdemokratisk
sida tidigare pekat på behovet av en sammanhållen planering på tekoområdet
- en planering som självklart skall utmynna i konkreta åtgärder. Enligt
vår uppfattning bör tekodelegationens arbete återupptas. Regeringen bör ge
direktiv som innebär att en långsiktig planering för tekoområdet genomförs.
Vi vill här föra fram vår syn på planeringens innehåll.
Det kan enligt vår uppfattning vara motiverat att nu göra en utvärdering av
erfarenheterna av branschprogrammet. Frågor som därvid bör tas upp är den
praktiska effekten av olika aktiviteter, värdet av genomförda delbranschstudier
som underlag för programaktiviteter och effekten av insatserna från
regional- och industripolitiska synpunkter.
Vi vill emellertid understryka att en sådan utvärdering inte får medföra att
formerna för arbetet inom branschprogrammet låses fast under utvärderingsperioden.
Det är nödvändigt att ständigt söka nya vägar för stödverksamheten.
Ett område som enligt vår uppfattning bör få utökat utrymme inom
branschprogrammet är stödet till marknadsföring på hemmamarknaden.
Man bör eftersträva att finna sådana former för det statliga stödet att
samarbetet mellan skilda företag uppmuntras - ett samarbete som på sikt kan
utsträckas till andra områden än marknadsföringens.
Man bör vidare försöka utforma stödet på ett sådant sätt att det enbart
riktas till den del av företagens produktion som utförs inom landet.
En sida av stödet till marknadsföring på hemmamarknaden bör vara att
Mot. 1981/82:1607
6
öka samarbetet mellan branschen och detaljhandeln. Det bör vara en uppgift
inom ramen för branschprogrammet att pröva olika former för sådant
samarbete.
Vi har från socialdemokratisk sida tidigare påtalat de speciella säsongmässiga
likviditetsproblem som tekoindustrin utsätts för och föreslagit att en
särskild lånegaranti för säsongkrediter inrättas. Våra förslag har avvisats,
varför problemet fortfarande kvarstår. Det bör vara en uppgift för de
utredande myndigheterna att redovisa förslag till lösningar på dessa särskilda
likviditetsproblem.
Utvecklingen av en långsiktigt konkurrenskraftig tekoindustri innefattar
oundvikligen betydande strukturella förändringar inom branschen. För att
dessa förändringar skall kunna genomföras i former, som är godtagbara från
sociala och sysselsättningsmässiga utgångspunkter, krävs instrument som
syftar till att i akuta krissituationer skapa rådrum för olika typer av
samhällsinsatser.
Under de svåra krisåren 1977 och 1978 ställdes en rad anställda inom
tekoindustrin utan arbete därför att det inte fanns företag som ville gå in och
satsa pengar i en så osäker bransch. I dessa krissituationer lyckades man inte
finna nya ägare till företag, där möjlighet till rekonstruktion förelåg. Vid
generationsskiften kunde i flera fall driften inte fortsättas.
Vi har flera gånger tidigare påpekat detta förhållande och krävt att ett
statligt ägt saneringsbolag för tekoindustrin skall inrättas. Detta bolag skall
ha till uppgift att övergångsvis driva företag och att rekonstruera företag och
söka finna nya ägare. Vi har också i det sammanhanget krävt inrättande av
särskilda tekostrukturlån, av samma typ som funnits inom skoindustrin.
Dessa förslag bör tas upp i det fortsatta planeringsarbetet.
En viktig fråga i det fortsatta planeringsarbetet för tekobranschen blir
därför att finna sådana former för avtrappningen av äldrestödet att en
neddragning av äldrestödet balanseras av en verklig satsning på offensiva
åtgärder. Det är också viktigt att förändringarna inte blir alltför häftiga för
branschens företag. Det gäller dels takten i, dels tidpunkten för avtrappningen.
En annan uppgift i planeringsarbetet blir att analysera och utarbeta förslag
till stödformer som kan avlösa äldrestödet. En fråga som därvid bör prövas är
om äldrestödet bör avlösas av ett produktionsstöd av den typ som används i
skoindustrin.
Vad som här sagts om förslag som bör tas upp i det fortsatta planeringsarbetet
för tekoindustrin bör ges regeringen till känna.
5. Handelspolitiska åtgärder
De internationella förhandlingarna om ett nytt multifiberavtal har nu
avslutats. Det finns uppgifter som tyder på att någon egentlig bedömning av
det nya avtalets konsekvenser inte kan göras innan nya bilaterala avtal på
Mot. 1981/82:1607
7
tekoområdet framförhandlats. Vi förutsätter att regeringen så snart som
möjligt redovisar läget i förhandlingarna på tekoområdet.
Vi krävde från socialdemokratisk sida i fjol att ett förslag till globalkvotering
skulle utarbetas. Detta som en beredskapsåtgärd för den händelse ett
nytt multifiberavtal inte skulle komma till stånd eller ett sådant avtal skulle få
en utformning som inte kan accepteras från svensk sida. Kommerskollegium
skulle ges i uppdrag att, i enlighet med tekodelegationens förslag, utarbeta
ett konkret förslag till globalarrangemang exkl. EG- och EFTA-området.
Näringsutskottet avstyrkte vårt förslag, men den borgerliga majoriteten
ville därvid inte utesluta möjligheten att en övergång till ett globalkontingentsystem
skulle kunna bli aktuell.
Från socialdemokratiskt håll menar vi att vårt förslag bör genomföras.
Utformningen av det nya multifiberavtalet kan komma att innebära att
bilaterala avtal får ökad betydelse. I den situationen skulle det vara en fördel
om ett konkret förslag om ett globalarrangemang snarast utarbetades. Vi för
därför åter fram detta förslag.
En annan fråga som vid flera tillfällen aktualiserats i socialdemokratiska
motioner rör ursprungsmärkning av kläder. Med anledning av riksdagsbeslutet
våren 1979 tillsattes i början av 1980 en utredning med uppgift att
utforma förslag till bestämmelser rörande ursprungsmärkning. Utredningen
är nu avslutad och har remissbehandlats. Det finns ingen anledning att
ytterligare fördröja riksdagsbehandlingen av frågan. Vi påpekade redan i fjol
att behandlingen tagit onödigt lång tid. Ett förslag bör presenteras för
riksdagen under våren. Detta bör ges regeringen till känna.
Tekodelegationen har pekat på behovet av en breddning och effektivisering
av det nuvarande handelspolitiska begränsningssystemet. En breddning
av systemet skulle för det första kunna innebära att det utvidgades till att
omfatta fler länder, med vilka bilaterala handelsavtal skulle upprättas.
Breddningen skulle för det andra kunna innebära att varuomfattningen i
begränsningssystemet utökades.
Behovet av en effektivisering av begränsningssystemet är av allt att döma
betydande. Det visas bl. a. av en utredning från Brottsförebyggande rådet,
Ekonomisk brottslighet vid import och export. Uppenbarligen finns det för
importörerna i många situationer starka ekonomiska incitament att söka
kringgå gällande begränsningsregler. Samtidigt är möjligheterna till kontroll
av reglernas efterlevnad utomordentligt begränsade. Enligt socialdemokratisk
uppfattning finns det därför starka skäl att utan dröjsmål genomföra
åtgärder för att effektivisera begränsningssystemet. För en rad åtgärder finns
det redan nu ett fullt tillfredsställande underlag för beslut.
Ett av kontrollproblemen hänför sig till svårigheten att fastställa i vilket
land en importerad vara producerats. Det förekommer att varor producerade
i länder med vilka Sverige har begränsningsavtal importeras till Sverige
över ett tredje land. På det sättet kringgås begränsningssystemet. För att
komma till rätta med detta problem har tekodelegationen föreslagit att
Mot. 1981/82:1607
8
åtgärder bör vidtas för att importlicens eller särskilt ursprungsintyg i vissa
angivna fall bör krävas för varor från EG och EFTA.
De europeiska länderna går alltmer över till outward processing, dvs. man
skär till kläder inom exempelvis EG-området, låter därefter sy plagget i
statshandelsländerna eller Fjärran Östern och tar det tillbaka hem. Därefter
exporteras varorna. Några internationella regler för vilket ursprung sådana
varor skall anses ha finns inte. Vad som sker på detta område måste
klarläggas.
Ett annat kontrollproblem hänger samman med att de exporterande
länderna inte alltid på ett tillfredsställande sätt kontrollerar att begränsningsavtalen
följs. Tekodelegationen föreslår därför att krav uppställs på en
förbättrad rapportering från exportländerna. Om inte tillfredsställande
garantier kan erhållas för ett effektivt handhavande av exportkvoteringen
bör administrationen av begränsningarna övertas av Sverige. Tekodelegationen
föreslår också att ökade resurser avdelas för kontroll i Sverige både
hos tullverket och kommerskollegium.
Vi vill från socialdemokratisk sida aktualisera ytterligare två förslag i syfte
att effektivisera kontrollen av tekoimporten. Det ena förslaget gäller det s. k.
hemtagningssystemet, som innebär att det i samband med införseln av varan
från tullverkets sida endast görs enstaka varukontroller, medan tulldeklaration
lämnas senare. Det förekommer att varupartiet vid tidpunkten för
lämnandet av tulldeklarationen redan har distribuerats från importörens
laget ut till olika köpare. Genom detta förfarande försvåras naturligtvis
tullkontrollen i utomordentligt hög grad. Möjligheterna att exempelvis
kontrollera att det importerade partiet svarar mot vad som licensierats blir
obetydliga. Vi menar därför att våra ambitioner att kontrollera tekoimporten
motiverar att hemtagningssystemet slopas för varor inom tekoområdet.
Vårt andra förslag innebär ett krav på ökade möjligheter till samarbete
mellan tullverket och kommerskollegium. Tullverket kan vid nu gällande
bestämmelser till beskattningsmyndigheter överlämna uppgifter beträffande
enskilda företags import (och även export). Någon möjlighet att överlämna
motsvarande uppgifter till kommerskollegium föreligger f. n. inte. En sådan
överföring av information om företags import skulle förbättra möjligheterna
att kontrollera att gällande importbestämmelser följs. Det är enligt vår
uppfattning svårt att se något skäl för att inte öppna en sådan informationsmöjlighet
mellan de båda myndigheterna.
Riksdagen ställde sig i våras inte helt avvisande till en del av våra förslag till
effektivisering av begränsningssystemet. Man var emellertid inte beredd att
omedelbart genomföra något av förslagen utan förhöll sig avvaktande.
Från socialdemokratisk sida ser vi inget skäl att dröja med genomförande
av förslagen. Vi menar därför att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
snarast framlägga förslag till effektivisering av begränsningssystemet för
tekoimport i enlighet med vad som här anförts. Självfallet bör man samtidigt
se över om förändringarna medför krav på ökade resurser vid tullverket.
Mot. 1981/82:1607
9
Ett annat område där åtgärder enligt vår uppfattning utan dröjsmål bör
sättas in gäller prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln. Riksdagen har vid
ett flertal tillfällen behandlat frågan. Det procentpåslag som större delen av
beklädnadsdetaljhandeln tillämpar missgynnar svensktillverkade varor.
Riksdagen har uppdragit åt regeringen att försöka att på frivillig bas nå en
överenskommelse med detaljhandeln om en ändrad prissättning. Dessa
förhandlingar har misslyckats. Pris- och kartellnämnden har också i en
omfattande utredning visat att priserna inte kalkyleras på ett kostnadsmässigt
motiverat sätt.
Från socialdemokratisk sida har vi flera gånger påpekat att möjligheterna
att nå fram till en tillfredsställande prissättning inom beklädnadsdetaljhandeln
sammanhänger med möjligheterna för samhället att ingripa. Så länge
det inte finns lagstiftning att tillgå om prissättningen inom beklädnadsdetaljhandeln
är det omöjligt att komma till rätta med problemet. Riksdagen bör
därför begära lagstiftning om att beklädnadsdetaljhandeln skall tillämpa en
kostnadsmässigt motiverad prissättningsmetod.
Vi har tidigare vid flera tillfällen pekat på att en tillräckligt kraftig
begränsning av tekoimporten möjligen inte kan åstadkommas med mindre
Sverige inför ett system med importlicensiering, som innebär mer långtgående
krav på importörerna att också handla med svenska varor. Licenserna
skulle gälla import från länder utanför EG- och EFTA-området och
sannolikt även statshandelsländerna. Man skulle eftersträva att fördela
lincenserna på ett sådant sätt att den totala importen av vederbörande
företags försäljning inte uppgår till mer än 70 % av försäljningsvärdet.
Därvid bör bl. a. övervägas huruvida importlicenser i första hand skall
tilldelas företag i försäljnings- eller tillverkningsledet eller en kombination av
dessa.
Vi upprepar här vårt tidigare krav att regeringen bör ge kommerskollegium
i uppdrag att utarbeta ett sådant system för importreglerna. Detta bör ges
regeringen till känna.
6. Åtgärder på utbildningsområdet
Utbildningsfrågorna är naturligtvis väsentliga om tekoindustrins konkurrenskraft
skall kunna förbättras. Den snabba nedgången i sysselsättningen
leder inte till att behovet av utbildning minskar - det visar erfarenheten både
från tekoindustrin och andra branscher med sysselsättningsproblem. Detta
framgår också klart av tekodelegationens redogörelser.
Enligt den skattning som tekodelegationen gjort - och som av delegationen
själv betecknas som grov, men kanske försiktig - skulle det finnas ett
rekryteringsbehov inom tekoindustrin på omkring 5 000 personer per år.
Därav skulle 4 000 utgöras av arbetare och 1 000 av tjänstemän.
Delegationen föreslog bl. a. att en YTFl-linje för utbildning på tekoområdet
skulle inrättas vid högskolan i Borås. UHÄ har föreslagit att en tvåårig
Mot. 1981/82:1607
10
allmän utbildningslinje, textil- och konfektionstekniklinjen, jämte påbyggnadsutbildning,
inrättas. Tekodelegationen och UHÄ har också föreslagit att
Textilinstitutet, som nu har landstingskommunalt huvudmannaskap, förstatligas
och inordnas i högskolan i Borås. Delegationen anser att detta skall ske
fr. o. m. den 1 juli 1982.
Från socialdemokratiskt håll krävde vi redan för två år sedan att en
YTH-linje inom tekoområdet skulle startas i Borås.
I budgetpropositionen framhålls det angelägna i att en utbildning av hög
kvalitet inrättas för tekoområdet. Där föreslås att det inrättas två allmänna
utbildningslinjer förlagda till Borås, dels en textil- och konfektionstekniklinje
omfattande 80 poäng, dels en textil- och konfektionsindustrilinje (YTH)
omfattande 60 poäng. I propositionen föreslås att de båda utbildningslinjerna
av planeringsskäl inrättas först budgetåret 1983/84.
Förslaget om en överföring av Textilinstitutet från landstinget till staten
avvisas däremot i budgetpropositionen. I dagens ansträngda statsfinansiella
läge finns, enligt vad som sägs i budgetpropositionen, inget utrymme för ett
förstatligande av Textilinstitutet.
Från socialdemokratiskt håll vidhåller vi uppfattningen att Textilinstitutet
bör förstatligas. En hänvisning till statsfinansiella skäl är enligt vår
uppfattning inte rimlig om man anser att institutet bör finnas kvar, vilket
förordats av såväl Tekodelegationen som UHÄ, och vilket också förefaller
vara regeringens uppfattning.
7. Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs *
1. att riksdagen som som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens ansvar för att förslag till
åtgärder presenteras till riksdagen,
2. att riksdagen till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom
konfektionsindustrin (industridepartementet) för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag som bör tas upp i det fortsatta
utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att kommerskollegium får i
uppdrag att under innevarande år utarbeta ett konkret förslag
till ett rent globalarrangemang exkl. EG- och EFTAområdet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till regler för
ursprungsmärkning av kläder presenteras för riksdagen under
innevarande riksmöte,
*Se även motion 1981/82:1608.
Mot. 1981/82:1607
11
6. att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till
effektivisering av begränsningssystemet för tekoimport i enlighet
med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen från regeringen begär förslag till lagstiftning i
fråga om prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system för importreglering med
långtgående krav på importörerna.
Stockholm den 25 januari 1982
OLOF PALME (s)
CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
OLLE WESTBERG (s)
MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)
LISA MATTSON (s)
THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)
VALTER KRISTENSON (s)
i Hofors

















Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket