Teckenspråk

Motion 2001/02:K353 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en lagstiftning bör säkerställa rätten till teckenspråk så att den tillförsäkrar döva samma rätt som de språkliga minoriteterna i Sverige erhållit.

Hörselskadade elever

Barn och ungdomar med hörselskador är ca 9 000 individer. De är registrerade inom landstingets hörselvård och har större eller mindre behov av habiliteringsinsatser. Mer än hälften har en sådan nedsättning att de använder hörapparat och annan teknisk utrustning för att kunna vara delaktig i kommunikation i hemmet, skolan och samhället i övrigt. En del har sådan hörselnedsättning att de utöver tekniska hjälpmedel i olika situationer behöver teckenspråk.

Minoritetsspråk

Teckenspråket erkändes inte som minoritetsspråk när Sverige skulle ratificera minoritetsspråkskonventionen. Rätten till teckenspråk måste fastställas i lag. I dag finns många exempel på att denna rätt inte finns. Visserligen har landstingen en skyldighet att tillhandahålla tolktjänst, men någon laglig rätt till tolk finns inte. Inte heller finns en lagstadgad rätt till teckenspråkig förskola eller teckenspråkig äldreomsorg. Det är upp till kommunernas goda vilja om sådan service ges.

Sveriges Dövas Riksförbund har ett anslag till förbundets teckenspråksavdelning för framställning av material på teckenspråk, ett anslag som varit oförändrat sedan 1994. Några nya medel för att göra kultur och litteratur tillgängliga för döva med teckenspråk som första språk finns inte. Sådana medel finns för de nationella minoriteternas språk och kultur i årets budgetproposition. För att trygga rätten till teckenspråk för hörselskadade behövs en lagstiftning som tillförsäkrar dem rätten till sitt eget språk, på samma sätt som minoritetsspråken. I sammanhanget kan nämnas att Finland har lagskyddat teckenspråket.

Stockholm den 4 oktober 2001
Birgitta Sellén (c)	Sofia Jonsson (c)