Tandvård för anorexi/bulimipatienter

Motion 2000/01:So419 av Inger Lundberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning för tandskador för patienter som till följd av
ätstörningar drabbas av mycket höga kostnader för sin tandvård.
Motivering

I budgetpropositionen föreslår regeringen ökade anslag till tandvården;
200 miljoner kronor i nya pengar satsas år 2002 och totalt 500 miljoner
kronor år 2003. Enligt propositionen skall medlen i första hand satsas på
tandvård för äldre. Detta är naturligt mot bakgrund av att många äldre har
behov av kostnadskrävande behandlingar. Regeringen framhåller också
att avgränsningen av de grupper, som skall omfattas av rätten till
uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård, kan vålla problem i
vissa fall, vilket jag tolkar som beredskap för att avsätta en del av de nya
pengarna för att vidga de undantag som nu görs för vissa
sjukdomstillstånd.

En grupp som drabbats hårt av den nya tandvårdsförsäkringens brister i
högkostnadsskyddet är de patienter, oftast ungdomar, som drabbats av
anorexi/bullimi. Jag har mött konkreta exempel på ungdomar som under en
lång period haft ätstörningar. I vissa fall har det lett till mycket stora
tandskador. Brist på näring och frekventa kräkningar leder till att tänderna hos
en ung människa tillbakabildas och emaljen fräts bort. Detta leder till konstant
smärta och kraftigt reducerad tuggförmåga, som i sin tur leder till matsmält-
ningsproblem under en period när den unges behov av tillräcklig näring är
stort.

Kostnaderna för totalrenovering av en ung människas tänder är mycket
höga. Trots viss förhöjd ersättning kan de uppgå till runt 55 000 kronor - ett
närmast omöjligt belopp för en ung kvinna eller man, som befinner sig i kris
och inte haft möjlighet att bygga upp ett sparkapital.

Den som drabbats av anorexi/bullimi är normalt inte berättigad till
ersättning inom ramen för den ersättning för särskilda kostnader som nu utgår
till landstingen.

Omfattande behandling av tandskador ingår inte direkt i behandlingen av
anorexi/bullimi utan följer normalt på genomgången behandling för
grundsjukdomen. För den enskilde är det dock svårt att se skillnaden. Hon
eller han har tillfrisknat efter ett långvarigt och livshotande
sjukdomstillstånd.
Förstörda tänder har samband med sjukdomen och blir ett avgörande hinder
för ett normalt liv. Den delen av rehabiliteringen stöds med nuvarande
regelverk inte mer än i mycket begränsad utsträckning.

Dåliga tänder försvårar det fysiska tillfrisknandet och har stor psykisk och
social betydelse för en ung människa i den tid i livet när utseendet är som
viktigast för självkänslan. När nu riksdagen anslår nya pengar till
tandvårdsförsäkringen är det nödvändigt att stora behov i anslutning till
behandlingen av ätstörningar beaktas. Behoven av insatser för de ungdomar
som drabbats av anorexi/bullimi är därför akuta, och stat och landsting bör
överväga om förhöjt stöd till den som drabbats av extraordinära kostnader till
följd av sjukdomen.

Stockholm den 25 september 2000

Inger Lundberg (s)