Tågtrafiken på sträckan Uppsala - Stockholm

Motion 2003/04:T231 av Cecilia Wikström och Erik Ullenhag (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra möjligheterna att tågpendla mellan Uppsala och Stockholm.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta att lönsamma tågsträckor såsom Uppsala–Stockholm utsätts för konkurrens från andra trafikföretag.

Motivering

Vid upprepade tillfällen har problemen med tågkommunikation mellan Uppsala och Stockholm uppmärksammats. Såväl regeringen som chefen vid Näringsdepartementet har tagit del av kritiken. Dessvärre har detta inte lett till något annat än upprepade hänvisningar till infrastrukturpropositionen som kom hösten 2001 där man utlovar en satsning på järnvägarna med start 2004.

Detta måste ses som en klen tröst för de upp emot 20 000 personer som dagligen pendlar mellan Uppsala och Stockholm och som sett hur servicen under de senaste åren gradvis försämrats. Om Uppsala skall kunna fortsätta utvecklas och växa måste kommunikationerna till Stockholm fungera. Pendlingsmöjligheterna, i synnerhet Uppsalapendeln, är av central betydelse för hela Mälardalsregionen.

Något måste göras omedelbart. SJ och övriga inblandade bolag och parter måste ta till sig att det är oacceptabelt för de människor som pendlar på en av landets dyraste pendelsträckor att inte kunna lita på tidtabeller, att det inte finns tillräckligt med sittplatser, att det ofta är mycket allvarliga förseningar, att informationen är bristfällig, att man inte kan åberopa någon form av resegaranti (pengarna tillbaka vid kraftig försening) och att det är väldigt dålig komfort i vagnarna. För den enskilde resenären skapar det en enorm frustration att ständigt vara orolig för att missa morgonmöten eller hämtningen av barnen på dagis.

När denna motion väcks är det höst. Många resenärer oroas redan nu inför den kommande vintern. Man har i färskt minne hur det var i vintras när snön kom och ställde till med mycket kraftiga förseningar. Vintern kan inte komma som en överraskning för SJ och andra inblandade bolag!

Tågpendlarna mellan Uppsala och Stockholm har tröttnat på den dåliga service som tillhandahållits under en lång tid. Nu måste något göras.

Annars kommer många tågpendlare att i stället börja resa med bil, något som ju kommer att ha skadliga inverkningar på miljön och kommer att öka trafiken på de redan så hårt trafikerade vägarna.

Det är inte sannolikt att SJ kommer att klara av att lösa problemen med Uppsalapendeln utan yttre tryck. SJ har monopol för tågtrafik på sträckan och det gör att resenärerna inte kan sätta press genom att byta till ett annat trafikföretag. Visserligen finns sedan några år konkurrens från busstrafik, men de allra flesta resenärer föredrar att åka tåg, varför konkurrens även vad gäller tågtrafiken skulle behövas.

Vad gäller upphandling av tågtrafik i Sverige gäller den märkliga regeln att upphandling endast sker av olönsamma tågsträckor. SJ har alltså, trots avregleringen, fortfarande monopol på de sträckor som trafikeras av störst antal människor. Visst kan det vara bra med konkurrens även på olönsamma sträckor, men där det finns störst utrymme för konkurrens är rimligen där trafikmängden är mest omfattande.

Den mest lönsamma tågsträckan för SJ är Uppsalapendeln och det är förklaringen till att denna sträcka inte är konkurrensutsatt. Eftersom SJ, med sin monopolställning, år efter år misslyckas med att få ordning på pendeln är det uppenbart att konkurrens behövs.

Mot bakgrund av det ovanstående bör regelverket för upphandling av tågtrafik ändras så att även lönsamma sträckor, såsom Uppsalapendeln, utsätts för konkurrens och en åtgärdsplan måste tillskapas för att förbättra situationen för de människor som arbetspendlar på sträckan Uppsala–Stockholm.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 25 september 2003
Cecilia Wikström (fp)	Erik Ullenhag (fp)