Tågtrafiken i Värmland

Motion 1990/91:T534 av Kristina Svensson m.fl. (s)

Enligt 1989 års trafikpolitiska beslut i avsnittet om
regional kollektivtrafik heter det: ''Staten skall fortsätta
köpa sådan persontrafik på stomnätet som är
regionalpolitiskt önskvärd men som inte kan komma till på
företagsekonomiska grunder.''

Transportrådet har sedan 1989 upphandlat sådan
regionalpolitiskt viktig tågtrafik som SJ ansett det inte vara
företagsekonomiskt riktigt att bedriva. Denna upphandling
har varit fördelad över landet. I princip har den regionala
kollektivtrafiken fungerat väl efter den stora trafikpolitiska
reformen.

För att kunna upprätthålla den interregionala trafiken i
Värmland på stomnätet mellan Stockholm och Oslo erhöll
länshuvudmannen i Värmland ett omstruktureringsbidrag
på 7 milj.kr.
för trafikåret 1989/90. I budgetprop. 1989/90
föreslogs att bidraget skulle bli tvåårigt och detta beslutades
också i samband med riksdagsbehandlingen. I
riksdagsbeslutet fastslogs att länshuvudmännen behövde en
bättre upphandlingsordning. Kommunikationsministern
föreslog därför att anslaget för köp av järnvägstrafik skulle
vara oförändrat under en tvåårsperiod. Detta beslut har nu
frångåtts.

I årets budgetproposition finns inte anslaget upptaget.
Detta kan få mycket svåra konsekvenser och
förutsättningarna att bedriva kollektivtrafik på järnväg
försvåras avsevärt i Värmland.

Konsekvenserna för Värmlands del är att man nu anser
sig tvungen att övergå till trafik med buss.

Fullföljs dessa planer kommer förmodligen SJ att
ompröva sin verksamhet i länet eftersom behovet av
verkstad och växlingspersonal kraftigt minskas. Vidare kan
man anta att Banverkets underhåll blir än mer eftersatt på
bandelen Kil--Charlottenberg och slutligen finns risk för att
trafiken helt upphör efter Kil.

Samhällsekonomiskt vore detta en förödande
utveckling. Det mest kostnadseffektiva är, förutsatt att
samhällets totala kostnader beaktas, att driva
kollektivtrafiken med elektriskt drivna tåg och
motorvagnar. Miljöhänsyn talar naturligtvis också för en
sådan lösning av kollektivtrafiken. Resandefrekvensen
uppgår till ca 500 personer dagligen och dessa skulle alltså
transporteras med bussar i stället för med tåg.

1989/90 års riksdagsbeslut om struktureringsbidrag till
Värmland får inte frångås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att resurser för
struktureringsbidrag till Värmland belastar regeringens
aviserade omfördelning av proposition 1990/91 bil. 8,
anslagen G

5 och G

6.

Stockholm den 24 januari 1991

Kristina Svensson (s)

Gunilla Andersson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)