Sysselsättningspolitiska åtgärder för Västernorrlands län Bakgrund och lägessammanfattning

Motion 1981/82:838 Bo Forslund m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1981/82:838
Bo Forslund m. fl.

Sysselsättningspolitiska åtgärder för Västernorrlands län
Bakgrund och lägessammanfattning

Västernorrland har under senare år drabbats av allt svårare sysselsättningsproblem.
Under den senaste tolvmånadersperioden har bilden ytterligare
förmörkats på ett dramatiskt sätt. Problemen för stunden är större än
någonsin tidigare men framför allt avtecknar sig i perspektivet två-fem år en
hotbild där begreppet avindustrialisering får fog för sig.

I Länsprogram 80 påräknades i sysselsättningsprognosen fram till 1985 ett
tillskott av drygt 6 000 arbetstillfällen och ett planeringstal för länsbefolkningen
om 274 000 invånare. Dessa ökningstal befanns då vara otillräckliga
för att klara jämna steg med riket i övrigt. I länsprogrammet står att det
erfordras minimum 4 100 nya arbetstillfällen - utöver de prognosticerade
6 000 - för att uppnå riksmedeltalets förvärvsfrekvens. Länets eftersläpning
skulle således bestå.

I det krisprogram som länsstyrelsen inlämnade till regeringen bara ett
halvår senare hade sysselsättningsprognosen 1985 nedräknats med nästan
hela ökningstalet. Det skulle i stort sett inte bli någon ökad sysselsättning
över huvud taget.

Ytterligare ett halvår senare (hösten 1981) tvingades vi enligt 1981 års
länsrapport konstatera att t. o. m. krisprogrammets bild av sysselsättningsutvecklingen
var för ljus. Ytterligare bortemot 2 000 arbetstillfällen måste
frånräknas. Den sysselsättningsbilden gjorde självfallet också de tidigare
befolkningstalen helt inaktuella. I stället för en viss befolkningsökning kan
länet nu se fram emot en befolkningsförändring av samma omfattning som
under 1960-talets stora befolkningsminskning på över 7 000 personer.

Det utvecklingsperspektiv som här beskrivits skall ses mot bakgrund av att
redan utgångsläget är osedvanligt tillspetsat. I december 1981 registrerades
6 193 arbetslösa. Antalet lediga platser uppgick till 329, vilket innebär ca 19
arbetslösa per ledigt jobb. Därutöver fanns ca 3 000 personer i beredskapsarbete
eller arbetsmarknadsutbildning. Under 1981 berördes ca 4 000
personer i länet av varsel. Året innan var siffran inte ens 1 000. Befolkningen
i länet minskade under 1981 med 740 personer, den högsta siffran bland alla
Norrlandslän.

Till de drastiskt försämrade sysselsättningsutsikterna finns två huvudorsaker:
stora svårigheter/strukturomvandlingar vid flera av länets större
industrienheter och samtidigt utplåning av den offentliga sektorns tillväxt.

Bland problemen på industrisidan märks branscherna kemi, aluminium

Mot. 1981/82:838

3

och byggmaterial men självfallet i hög grad också skogen. Ett nytt inslag i
bilden är anhopningen av problem till Sundsvallsregionen där flera tusen
arbetstillfällen kan gå förlorade under 1980-talet, framför allt då inom de
nyssnämnda branscherna samt inom dataområdet. I övrigt kvarstår problemen
i övriga länsdelar: inlandet, Ådalen och Örnsköldsvik. Den senare orten
drabbas bl. a. av NCB:s nedläggning i Köpmanholmen kommande halvårsskifte.

Skulle den hotbild som nu avtecknar sig bli verklighet kommer länet redan
inom några få år att uppvisa svårigheter av en omfattning som vi i dag
knappast känner inom landet, möjligen med undantag för Norrbotten. Inför
ett sådant hot finns det anledning att även från nationell synpunkt ställa
frågan om vårt ansträngda folkhushåll klarar bördan av ytterligare ett krislän
i den klassen. Även från nationell synpunkt måste det därför framstå som
angeläget att till varje pris förhindra att Västernorrland tappar sin
industriella nivå på det sätt som nuvarande framtidsbild ger anvisning om.
Därför framförs i denna motion krav på statliga insatser för bl. a.
genomförandet av ett industrialiseringsprogram för länet.

Dessförinnan ges emellertid en närmare beskrivning av situation och
utveckling inom områdena näringsliv, sysselsättning och befolkning.

Lägesbeskrivning - framtidsperspektiv
Näringsliv

Skogen är alltjämt ryggraden i länets näringsliv även om skogsindustrin
passerats av verkstadsindustrin som den sysselsättningsmässigt största
näringsgrenen. Verkstadsbranschen uppvisar nämligen i sig ett omfattande
beroende av skogen.

Viktiga inslag i industribilden kommer också från kemibranschen med
Kerna Nords anläggningar i Sundsvall och Ånge, Berol Kemi i Örnsköldsvik
samt från aluminiumbranschen med Gränges smältverk i Sundsvall. Båda
dessa branschers bidrag till länets industristock ingår i den framtida
hotbilden. Kemisidan dras f. n. överlag med svårigheter, något som bl. a.
markeras av att samtliga enheter i landets petrokemiska centrum - Stenungsund
- nu går med underskott. Att rationaliseringstankar väcks i ett sådant
läge är självfallet naturligt, och i sådana sammanhang brukar äldre och
mindre anläggningar komma till korta. Rent företagsekonomiska hänsyn kan
här leda till strukturåtgärder med förödande verkan för den södra
länsdelen.

Aluminiumsmältverket i Sundsvall har även det förts ut i osäkerhet sedan
Gränges beslutat att förlägga sina vidare investeringar på aluminiumsidan till
annan ort (Piteå).

På skogssidan förestår närmast nedläggningar i Köpmanholmen av
NCB-ägda Forss fabriker med 650 anställda innan avvecklingen påbörjades.

Mot. 1981/82:838

4

Vidare kommer pågående strukturinvesteringar inom Sundsvallsdistriktet
att medföra ett sysselsättningsbortfall om minst 600 arbetstillfällen. Då
inräknas också nedläggningen av NCB:s fiberplattefabrik i Johannedal. En
fortsatt nedgång av byggnadsverksamheten kan skapa ytterligare svårigheter
också för exempelvis Gullfibers fabriker i Söråker.

För Ådalens del är framtiden på skogssidan alltjämt oklar. Huvudbeståndsdelar
här är NCB:s anläggning för massa och säckpapper i Väja,
massafabriken i Utansjö och sågen i Bollsta som båda ägs av Graningeverken
samt SCA:s såg i Lungvik. Här saknas viktiga beståndsdelar för ett
fungerande skogskombinat. Massan i området måste ges en vidare förädling
genom investeringar i papperstillverkning.

Vid sidan om de större basindustrierna spelar också länets mindre industri
en betydelsefull roll för sysselsättningen. Företagen med under 200 anställda
sysselsätter mellan 25 och 30 % av industrins anställda. Antalet företagsenheter
uppgår här till bortemot tusentalet. Branschdiversifieringen är
emellertid otillräcklig, och många små företag är direkt beroende av de stora
och ofta intilliggande enheterna. Företagen här utgör emellertid en bas och
jordmån för olika slag av utvecklingspolitiska insatser.

Sysselsättning

Förvärvsfrekvensen i länet ligger sedan länge klart under genomsnittet för
riket.

Industri och offentlig förvaltning exkl. samfärdsel svarar för ungefär lika
stora sysselsättningstal, ca 30 000 vardera. Därnäst följer i fallande rang
handel, privata tjänster, byggnadsverksamhet, samfärdsel (inkl. post och
tele) samt jord- och skogsbruk.

Sysselsättningen i länet förväntas, som ovan framhållits, minska under
1980-talets första hälft. Mest drabbade väntas Kramfors och Örnsköldsviks
kommuner bli, huvudsakligen beroende på att industrisvårigheterna här
åtföljs av ett svagt inslag från den trots allt stabiliserande offentliga sektorn.
För Kramfors del förutses i stort sett vart fjärde industrijobb ha försvunnit
under tioårsperioden 1975-1985.

Befolkning

Länets folkmängd uppgick vid årsskiftet 1981-1982 till drygt 267 000
invånare. Skulle de sysselsättningsprognoser som nu gäller bli verklighet
kommer länet att avtappas på ca 1 000 invånare per år fram emot 1980-talets
mitt.

Befolkningsminskningen skulle sålunda komma att accelerera från 1981
års siffra om drygt 700 i minskning. En sådan utveckling skulle självfallet
medföra problem på många sätt. Den ogynnsamma åldersfördelningen
förstärks ytterligare. Befolkningsgrupper med höga anspråk på samhällelig

Mot. 1981/82:838

5

service skulle andelsmässigt växa och bördan fördelas på färre yrkesverksamma.
På arbetsmarknaden skulle vissa yrkeskategorier av nyckelkaraktär
bli än svårare att attrahera, och glesbygdspolitiskt blir möjligheterna att
tillgodose rimliga servicebehov ytterligare försvårade.

Befolkningsutvecklingen är en viktig riktningsvisare i frågan huruvida
utvecklingen går mot ökad regional utjämning eller om klyftorna ökar.
Länets befolkningsminskning 1981 och utsikterna framöver kan då ställas
mot det faktum att ökningen av antalet stockholmare blev större än ökningen
av antalet svenskar under 1981! Landets största befolkningskoncentration
växte alltså snabbare än landet som helhet, och bakom den tillväxten
återfinns Västernorrland som en av de större bidragsgivarna!

Åtgärder

Alldeles självklart kan inte den framtidsbild godtas som officiellt
prognosmaterial berättar om, i synnerhet inte som redan nuvarande situation
är helt otillfredsställande. Åtgärder måste till på bred front och med verkan
på både kort och lång sikt.

Skogen

Länet är ett av landets skogsrikaste procentuellt sett. Skogen är ett
fundament för sysselsättningen direkt ute i glesbygderna och indirekt i
kustens råvarubaserade industrier.

Skogsvården är emellertid eftersatt. Den representerar ett stort potentiellt
sysselsättningsunderlag.

Länet har i Inland Y introducerat projektidén ”Skogsvårdscentra” för en
aktiv kontakt mellan arbetskraft och sysselsättningsunderlag i skogen. Tre
sådana centra finns etablerade: i Ånge, i Sollefteå och i Ramsele. Ett fjärde
planeras i Ullånger inom Kramfors kommun. Andra län har börjat anamma
idén.

Det finns nu skäl att föra över idén från försöksstadiet till en reguljär insats
på bred front, allmänt sett beträffande skogsvården och speciellt beträffande
skogsvårdscentra.

I detta sammanhang bör också noteras att förutsättningarna nu förefaller
betydligt klarare än ännu för bara ett par år sedan för en ökad introduktion av
den s. k. Kanadatallen (Pinus contorta) i norrländskt skogsbruk. En bred
belysning av detta trädslags möjligheter har bl. a. nyligen skett inom ramen
för lantbruksuniversitetets verksamhet. Detta har, liksom erfarenheterna i
länet, visat att en ökad plantering av Kanadatallen bör ske inom de
norrländska länen. Knappast någon annan skoglig insats kan så i ett slag öka
tillgången på skoglig råvara som detta. Samtidigt erhålls en mycket
betydande sysselsättning i Västernorrland om en klart rimlig beskogning med
Kanadatallen medges.

Mot. 1981/82:838

6

Skogsindustrin

För Västernorrland finns under resten av detta århundrade inget alternativ
till skogen som huvudbas för den industriella sysselsättningen. Kan inte
länets kvarvarande skogsnäring ges en säker och positiv utveckling saknas
alla möjligheter att klara sysselsättningen. Däremot gäller inte motsatsen, att
det räcker med att klara skogen. Därtill är problemen i övrig industri alltför
stora.

Iden södra länsdelen kommer ett fungerande skogskombinat att stå färdigt
när' SCA slutfört sitt investeringsprogram norr om Sundsvall. I Ådalen
däremot är osäkerheten fortfarande stor, och här måste staten som ägare till
NCB ta ansvaret för att en positiv skogsindustriell utveckling kan säkras.
Även i Ömsköldsvikområdet har staten sitt ansvar, dels såsom allmänt
ansvarig för den sysselsättningspolitik som skall ta följderna av nedläggningen
i Köpmanholmen, dels och framför allt som ägare till den aktuella
fabriken.

På statsmakterna faller ansvaret att utan dröjsmål formulera den samlade
åtgärdsbilden för branschen och sedan anvisa de resurser som åtgärderna
påfordrar. För Ådalens del är statliga investeringar helt nödvändiga.

Övrig basindustri

Energikostnadernas betydelse för den industriella utvecklingen i norr har
lyfts fram i blickfältet genom studier som gjorts på länsplanet. Av särskild
betydelse är den energiförädlande industrin, där elektrisk energi utgör
råvara, ofta i storleksordningen 20-50 % av förädlingsvärdet. Här ingår både
elektrolytisk och elektrokemisk industri. Exempel på tunga produkter i dessa
grupper är aluminium, klor och natronlut resp. ferrolegeringar och kisel.
Energitillgången är en norrländsk resurs som kan få regionalpolitisk
betydelse om en lämplig prissättning sker. Om en regionalpolitisk! motiverad,
produktionskostnadsanpassad prisnivå för elektrisk energi kan skapas
fö; Norrlandslänen kan utvecklingen av energiförädlande verksamhet
möjliggöras och stimuleras där. Skapande av sysselsättning, utnyttjande och
främjande av teknologiskt kunnande och ökande av exportindustrins
kapacitet skulle bli följden av detta.

Såsom framhållits i beskrivningen av näringslivet i länet ingår flera
strategiskt betydelsefulla enheter inom kemi- och aluminiumbranscherna i
bilden av framtida sysselsättningshot. Det är i dag inte möjligt att exakt
definiera vilka åtgärder som här skulle kunna vara verkningsfulla, men
elprisutvecklingen framstår som en faktor av strategisk betydelse. För
samtliga här berörda enheter skulle ett lägre elpris har stor betydelse, i
synnerhet som konkurrensen i hög grad kommer från Norge där elpriset är
väsentligt lägre än hos oss. De fackliga organisationerna vid Kerna Nord har
också pekat på betydelsen av en elprissänkning. Prispåverkande ingrepp som

Mot. 1981/82:838

7

regionalpolitisk! instrument bör närmare studeras och komma till användning.

Mindre och medelstor industri

Länet räknar drygt 900 tillverkande företag av vilka bara en handfull har
mer än 200 anställda. Här finns sålunda en god jordmån för olika slag av
utvecklingsinsatser. Redan två nya arbetstillfällen i vart och ett av dessa
företag skulle betyda nästan 2 000 nya industrijobb i länet! Det finns sålunda i
allra högsta grad anledning att noggrant uppmärksamma de expansionsmöjligheter
som här kan finnas. Sådana möjligheter finns! Därom vittnar bl. a.
de goda erfarenheterna från projektet Inland Y 1976-1978 i vilket bl. a.
ingick ett program för intensifierad företagsservice. Där uppsöktes samtliga
inlandsföretag av företagareföreningens/utvecklingsfondens konsulter som i
samråd med företagsledningen kartlade tillgängliga expansionsmöjligheter.
Resultatet blev en 15-procentig sysselsättningsökning bland dessa företag,
trots rådande lågkonjunktur.

Inom länet utvecklas just nu planer på en ny samlad utvecklingsinsats
riktad mot hela länets industri, ett treårigt industrialiseringsprogram för att
möta den hotande avindustrialiseringen. I skisserna till detta program
återfinns följande punkter.

Intensifierad företagsservice

Erfarenheterna från Inland Y manar här till nya insatser. Med utvecklingsfonden
som operativt ansvarig uppsöks företagen systematiskt, och i
samverkan med företagsledningen kartläggs alla möjligheter till expansion.
Syftet är här ytterst att på ett kvalificerat sätt tillvarata alla möjligheter till
ytterligare sysselsättning bland länets befintliga industriföretag.

Starta eget

Hittillsvarande insatser från länets utvecklingsfond i syfte att förmå
enskilda personer att starta företag har givit goda resultat. Utvecklingsfondens
insatser på området utvidgas och fördjupas.

Nya marknader

Utvecklandet av nya marknader är ett viktigt inslag i industriell utveckling.
I Västernorrland har flera åtgärder vidtagits för att höja beredskapen på
detta område.

Särskilt kan här framhållas det inledda samarbetet över riksgränsema i
Mittnorden. Tillsammans med Jämtland har Västernorrland sedan några år
tillbaka ett eget handelskontor i Trondheim, och liknande åtgärder förbereds

Mot. 1981/82:838

8

för den finska sidan. Vidare har inom Mittnordensamarbetets ram flera
exportsymposier, branschträffar och mässaktiviteter genomförts. Fr. o. m.
1981 finns också ett gemensamt mittnordiskt företagsregister.

Ett grundligt uppbyggnadsarbete har sålunda ägt rum för att tillförsäkra
länet de närmarknader som finns i de två nordiska grannländerna Norge och
Finland. Insatserna har inte blivit mindre intressanta av att de norska
oljeborrningarna utanför Mittnorge nu påbörjats och f. ö. också resulterat i
fyndigheter.

Vad som nu emellertid behövs på detta område är ordentliga resurser för
ett offensivt arbete från de plattformer som byggts upp. Nu finns
organisationen, kontaktkanalerna, basfärdigheterna etc. men ännu inte den
massiva resursinsatsen. Norsk offshoreverksamhet har ett utrustningsbehov
som väl ansluter till den produktionsstruktur som stora delar av länets
verkstadsindustri uppvisar.

Institutionella satsningar

Den norrländska industrins utveckling är i hög grad beroende av att vissa
punktvisa satsningar av institutionell karaktär kommer till stånd. För
Västernorrlands del återfinns här IUC (Industriellt utvecklingscentrum) i
Skellefteå, där Västernorrlands läns landsting gick in som huvudman
fr. o. m. 1981 mot att IUC vidgar sina insatser för länet. Resurserna för
denna motprestation har emellertid varit begränsade, och här måste
särskilda medel till.

Vidare finns i länet PGI (Plast- och gummitekniska institutet) vars
betydelse kan bli stor med hänsyn till områdets framtidsprofil och den svaga
uppbyggnaden av länets plastindustri. Andra institut av liknande karaktär
om än mer blygsamma till sin omfattning är Systemtekniska institutet i
Sundsvall samt Aluminiuminstitutet i Torpshammar, tillkomna efter initiativ
på länsnivå.

För samtliga dessa organ skall alla möjligheter till resursmässig upprustning
kartläggas och tillvaratas, inte minst IUC:s möjligheter att bidra på
produktutvecklingssidan inom ramen för ett länsutvecklingsprogram.

I strävandena att organisera upp olika slags utvecklingsorgan ingår
självfallet också ambitionen om ett regionalt utvecklings- eller investmentbolag.
Att Västernorrland som enda län bland de fyra nordligaste skall sakna
denna resurs är oacceptabelt mot bakgrund av de utvecklingsperspektiv som
nu gäller. Anspråken från 1981 års krisrapport om 50 milj. kr. till detta
ändamål ligger fast.

Nylokaliseringletableringskampanjer

Ett viktigt inslag i regionalpolitiken måste vara att fördela arbetstillfällen
dit där de bäst behövs. Den funktionen har emellertid kommit att spela en

Mot. 1981/82:838

9

alltmer tillbakaflyttad roll sedan den industriella utvecklingen stagnerat. I
det läge Västernorrland befinner sig i måste emellertid frågan om nylokalisering
av företag återfå sin aktualitet. En särskild del av industrialiseringsprogrammet
ägnas åt att på olika sätt främja etableringen av nya företag i
länet.

Storföretagsnyttjande

Länets stora företag, SCA, MoDo, Graningeverken, Kerna Nord och
Hägglund & Söner t. ex., utgör viktiga resurser även i en vidare mening. Där
finns kunnande, organisation, marknadskanaler etc. som skulle kunna bli till
hjälp även för andra företag utan att sådan upplåtelse vore till men för
storföretaget. Viss erfarenhet finns redan inom länet när det gäller att
samspela med de större företagen, t. ex. inom ramen för arbetet i
Kramforsgruppen, Köpmanholmengruppen, Ljungan 83 och Timråprojektet.
Denna samverkan vidareutvecklas i ett länsperspektiv med aktivt
deltagande i programarbetet från ”tunga” representanter för länets näringsliv.

Medel till vissa pågående etableringsgrupper

Inom Kramfors och Köpmanholmen arbetar som nämnts två grupper med
den speciella uppgiften att skapa ersättningssysselsättning efter de strukturförändringar
som drabbat bygderna i fråga.

I krisprogrammet med anledning av NCB-koncernens svåra läge tog länet
bl. a. upp frågan om en förstärkning av Kramforsgruppens operativa resurser
och en bas för den då under bildning varande Köpmanholmengruppens
arbete.

Liksom SCA i Kramfors bidragit med 10 milj. kr. borde NCB ge samma
stöd för verksamheten med ersättningssysselsättning där. Vidare borde NCB
med hänsyn till dimensionerna i sysselsättningsbortfallet i Köpmanholmen
ge gruppen där 20 milj. kr. - Därefter har Köpmanholmengruppen fått 5
milj. kr. från NCB.

Nu yrkas att minst 10+15 milj. kr. ges för de båda gruppernas arbete. Den
bedömning av medelsbehovet för Köpmanholmen som gjorts i en socialdemokratisk
motion med anledning av den s. k. Hörneforspropositionen pekar
på ett behov av 25 milj. kr. för enbart Köpmanholmenarbetet.

Tillskapande av nya industrimiljöer

Ett viktigt inslag i ett industrialiseringsprogram blir åtgärder som
underlättar tillkomsten av nya industribildningar. Pågående uppförande av
ett industricentrum i Ånge kan ses som exempel på detta. Mest aktuellt under
de närmaste åren är därutöver att tillskapa ett industricentrum i Sollefteå och

Mot. 1981/82:838

10

att tillvarata den miljö som Sundsvalls Luftvärnskår (Lv 5) lämnar efter sig
när förbandet inom kort dras in. Omstruktureringen av förbandsområdet till
en industriby kräver emellertid betydande resurser av olika slag och inte
minst då pengar. Här har staten som ägare av anläggningen ett särskilt
ansvar.

Övriga sysselsättningsskapande åtgärder

Utöver direkta insatser för industrins utveckling finns flera åtgärder i
övrigt att vidta för att främja länets sysselsättning. Här läggs förslag till ett
antal sådana åtgärder.

Vägar - järnvägar

Investeringar inom väg- och järnvägsområdet ger snabb sysselsättning.
Dessutom är behovet härav stort på många håll i länet. I krisprogrammet för
länet 1981 den 5 februari påyrkades 211 milj. kr. till ändamålet, varav 100
milj. kr. till ett industrispår Örnsköldsvik-Husum.

Vissa begränsade insatser har sedan dess beslutats, men kvarstående
behov är omfattande, och en ram om 200 milj. kr. påfordras.

Turism

Turismens betydelse för sysselsättning och regional ekonomi i Västernorrland
är betydande. En utredning på länsplanet visar att besöksnäringen
genererar drygt 2 000 årsarbetstillfällen i länet. För länets primära rekreationsområde
Höga kusten pågår nu arbetet med att ta fram ett samlat
utvecklingsprogram. Arbetet är inne i sin slutfas, och som en väsentlig del i
åtgärdsbilden föreslås tillskapandet av en ordentlig boendeanläggning i
Docksta. Den har kostnadsberäknats till ca 50 milj. kr. och beräknas ge
helårsarbete åt 55 personer. För lönsam drift påfordras avskrivningslån i
storleksordningen 20 milj. kr.

Geologin

Västernorrlands intresse från geologisk synpunkt har starkt ökat under
senare år. Detta hänger samman med den vikt som alltmera tillmäts
legeringsmetallerna. Hittills gjorda prospekteringar har varit lovande och
ger anledning till en kraftfull insats inom området framdeles. Här erfordras
långsiktiga och metodiska åtgärder inom flygprospektering, geokemi,
blockletning m. m. För att driva frågan framåt krävs ytterligare prospekteringsresurser
motsvarande 3 milj. kr. per år.

Mot. 1981/82:838

11

Offentlig förvaltning

En avstannande expansion av den offentliga sektorn är ett av huvudskälen
till att den industriella tillbakagången nu väntas slå hårt mot Västernorrland.
Det kan mot den bakgrunden vara naturligt att så långt möjligt möta
svårigheterna med en maximal expansion av den offentliga sektorn i länet. I
rådande samhällsekonomiska läge torde detta få anses vara liktydigt med
omflyttning till länet av statlig verksamhet.

Här föreslås sålunda att frågan om ytterligare utlokalisering av statliga
förvaltningsenheter tas upp till övervägande. En fortsatt utveckling av de till
länet utlokaliserade statliga myndigheterna bör också befrämjas. Här måste
särskilt uppmärksammas sådana planer på omfördelning av arbetsuppgifter
som gör utlokaliseringarna mindre verkningsfulla.

Sammanfattning

Här ges en punktvis sammanfattning av de förslag som ovan framförts.

- Åtgärdsprogram för skogsnäringen utformas och inleds utan dröjsmål.

- Särskilda punktinsatser för övrig basindustri i Västernorrland övervägs,
särskilt elprissättningen.

-109 milj. kr. från staten till genomförandet av treårigt industrialiseringsprogram.

-200 milj. kr. till vägar och järnvägar i länet.

-20 milj. kr. till turistanläggning i Höga kusten.

-9 milj. kr. till prospektering för legeringsmetaller (3 milj. kr./år x 3 år).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen begär att regeringen vidtar riktade åtgärder

personellt och ekonomiskt, ur tillgängliga regional- och arbetsmarknadspolitiska
medel, i syfte att förstärka industristrukturen
i Västernorrlands län i samarbete med länsorgan och
näringsliv,

2. att riksdagen uttalar sig för att ytterligare utlokalisering av
statliga förvaltningsenheter tas upp till övervägande.

Stockholm den 21 januari 1982

BO FORSLUND (s)

BENGT WIKLUND (s)

RUNE JONSSON (s)
NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s)

STIG OLSSON (s)

MARTIN SEGERSTEDT (s)