Svenskt bistånd

Motion 2000/01:U210 av Anne-Katrine Dunker och Cristina Husmark Pehrsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förnyat svenskt bistånd.
Förnyat svenskt bistånd

Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har
alla människor på jorden rätt till ett drägligt liv.

Ett av de övergripande målen för svensk biståndspolitik är att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män samt att bidra till minskad fattigdom.
Det svenska biståndet uppgår i dag till drygt 14 miljarder kronor. Och präglas
fortfarande av en tro på staten som både distributör och mottagare av stödet.

Att enbart se till att stärka det civila samhället och ett antal
frivilligorganisationer leder knappast tredje världens länder ur
fattigdomsfällan. Sanningen är den att klyftorna snarare ökat och att de fattiga
blivit fattigare. För att avskaffa fattigdomen behöver ett land skapa resurser.
Man behöver utbildning och nya arbetstillfällen. Det behövs hjälp till
självhjälp och det är viktigt att uppmuntra lokala krafter i mottagarlandet. "Vi
kan inte äta mänskliga rättigheter", sa en av de borgmästare vi mötte i
Guatemala - ett mottagarland för svenskt bistånd - vid ett studiebesök.

Den nya världsordningen präglas av globalisering och avreglering, något
som är positivt för alla. Det kan om det används på rätt sätt nå det
övergripande målet att höja de fattigas levnadsnivå. T.ex. genom samverkan
för att uppnå gemensamma etiska regler för frihandel och konkurrens.
Svenskt näringslivs satsningar i många biståndsländer ger både jobb och
exportinkomster. Det ger en injektion till den lokala ekonomin. Många privata
företag har lyckats bättre med bistånd än statliga satsningar.

Svenskt bistånd behöver reformeras och skulle må bra av att
konkurrensutsättas. Detta för att skapa konkurrens inte bara mellan offentliga
och privata organisationer utan också mellan dem och de frivilliga. Vi skall
fortfarande vara med och utrota fattigdomen men i nya former. Det är inte hur
mycket pengar vi satsar på bistånd som skall vara det avgörande, utan
effekterna av det.

Stockholm den 4 oktober 2000

Anne-Katrine Dunker (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)