Subventionerad odling av sojabönor
Motion 1986/87:Jo270 Stig Josefson (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo270
Stig Josefson (c)
Subventionerad odling av sojabönor
Den förädling av sojabönor, som startades av framlidne agr. dr. Sven A.
Holmberg på 1930-talet, har lett fram till att en ny tidigblommande
dagslängdsneutral ekotyp har utvecklats. Den saknar motsvarighet i världssortimentet.
Hittills har tre sorter godkänts av statens växtsortnämnd,
nämligen Fiskeby V, Bråvalla och Träff. Den sistnämnda mognar drygt tio
dagar tidigare än den äldre mätarsorten Fiskeby V.
Sojabönan innehåller ca 40% protein och ca 18% fett. Proteinsammansättningen
är av utmärkt kvalitet. - Sojabönan är den baljväxt vars
proteinsammansättning anses ligga närmare den hos djuräggvitan än någon
annan baljväxt. Fettet består till övervägande delen av fleromättade
fettsyror, vilket är mest fördelaktigt.
Statsbidrag utgår sedan många år till den förädling av sojabönor, som
numera bedrivs vid Weibullsholms växtförädlingsinstitut i Landskrona.
I den utredning, som den s. k. Spannmålsgruppen nyligen presenterat,
framhålls bl. a. att Sverige importerar drygt 2/3 (375 000 ton) av det totala
årliga behovet (550 000 ton) protein för fodermedelsproduktion.
Man ser här bl. a. en möjlighet att öka den inhemska proteinproduktionen
och samtidigt begränsa det starkt förlustbringande spannmålsöverskottet.
Således utgår arealbidrag till ärtodling, och för att utnyttja vallen som en
inhemsk basresurs för djurproduktionens försörjning av protein och energi
får anläggning av vallar ske samma år som ersättning för trädesbruk på
aktuellt skifte utgår.
I tidigare motioner (bl. a. 1982/83:251, 1981/82:1442) har föreslagits att
statsbidrag skulle utgå till en begränsad odling av sojabönor för att i ett
inledningsskede skapa ”öar” av odlingskunnande inom lämpliga områden,
t. ex. Öland och Blekinge. Dessa ”öar” skulle sedan kunna expandera och
medverka till en inhemsk produktion av högklassigt vegetabiliskt protein för
direkt human konsumtion men självfallet även för det breda behov av
proteiner, som finns i livsmedels- och animalieproduktionen. - Beredskapsmotivet
har även framhållits.
Bidragets uppgift var att fylla det gap, som finns mellan det tämligen låga
världsmarknadspriset som råder för sojabönor och det högre avräkningspris,
som är en förutsättning för att göra odlingen intressant för den enskilde
jordbrukaren. — Denne skulle dessutom slippa stå för alla risker, som ett
upptagande av en ny art till odling i landet innebär.
Avnämare av en svenskodlad sojaböna, som inte angrips av svampsjukdomar
och skadedjur, skulle kunna vara hälsokostbutiker, livsmedelsindu
stri, barn- och åldringsvården, animalieproduktionen m. fl. Sojabönan säljs
redan nu som trädgårdsböna för odling i villaträdgårdar, kolonilotter etc.
Sojabönan återkommer regelbundet bland de arter vilka nämns tänkbara
för alternativ odling till den på många håll ensidiga spannmålsodlingen.
Denna måste nu begränsas, bl. a. genom de införda bestämmelserna för
trädesbruk. Här utgår statsbidrag per arealenhet under vissa förutsättningar.
Bl. a. får slåtter- och betesvall samt vall för frötäkt av vissa arter grönytegräs
anläggas.
Det är vår uppfattning att nämnda undantag borde utökas till att omfatta
även sojabönor till mogen skörd. Det är ett utmärkt tillfälle att skapa de ovan
nämnda ”öarna” av tradition och odlingskunnande. Det är också ett tillfälle
att konstruktivt pröva sojabönans möjligheter som alternativ gröda i praktisk
odling i vårt land.
Hemställan
Under åberopande av vad som ovan anförts hemställer jag
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om subventionerad odling av sojabönor.
Stockholm den 27 januari 1987
Stig Josefson (c)
Mot. 1986/87
Jo270
6
