Stödet till svensk fruktodling

Motion 1986/87:Jo205 Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo205

Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Stödet till svensk fruktodling

Svensk trädgårdsproduktion är en för folkhushållet mycket betydelsefull
näringsgren. Den omfattar drygt 5 000 företag och beräknas sysselsätta ca
20 000 personer i primärproduktionen. Produktionen är mycket arbetsintensiv,
vilket innebär ett förhållandevis stort antal sysselsättningstillfällen räknat
per investerings- eller arealenhet. Näringen är framför allt koncentrerad till
södra Sverige. Skåne svarar för ca 60 % av den totala trädgårdsproduktionen.
Flera skäl talar för att vi skall slå vakt om den svenska frukt- och grönsaksproduktionen
. Produkerna är i regel av mycket hög kvalitet. Vi kan säkra en j ämn
och fullvärdig produktion och ur beredskapssynpunkt är egenproduktionen
nödvändig. Den svenska trädgårdsproduktionen är vid internationell jämförelse
också mycket rationell.

En viktig del av trädgårdsnäringen utgörs av fruktodling. Denna är framför
allt lokaliserad till södra Sverige men viktiga odlingsområden är även
Vätternbygden och Mälardalsområdet. I vissa delar av Skåne, t. ex. Österlen,
är fruktodlingen den dominerande näringsgrenen. De dominerande
fruktslagen är äpple, päron och plommon. Skörden av äpple uppgår till ca 40
miljoner kilo, vilket täcker hela marknadens behov från i princip augusti/
september till januari/februari. Päronskörden som uppgår till ca 6-7
miljoner kilo utgör ett viktigt komplement till äppelodlingen. Ett rikhaltigt
utbud tillförsäkrar konsumenterna svensk frukt av god kvalitet.

Fruktträd börjar ge avkastning först efter fyra fem år efter plantering och
full produktion uppnås först efter tio år. Startandet av en fruktodling ställer
således särskilda krav på likviditeten eftersom de första årens uppbyggnadsoch
skötselkostnader inte motsvaras av några intäkter.

I motsats till vad som är fallet inom stora delar av svensk jordbruksproduktion
i övrigt erhåller svensk fruktodling ett mycket begränsat samhällsstöd.
Detta stöd inskränker sig i stort sett till ett visst importskydd för äpple och
päron samt förmånliga lån vid investeringar i anläggningar som packerier etc.

Bakgrunden till importskyddet är statsmakternas beslut i början av 1950talet
att vi skulle ha en yrkesmässig fruktodling i landet. I andra länder, bl. a.
inom EG-marknaden är stödet till fruktodling ofta betydligt mer omfattande
och inte sällan förekommer en prissättning som ger fruktimporten en direkt
dumpningskaraktär. De särskilda förhållanden som råder på såväl den
internationella som den svenska fruktmarknaden gör att det importstopp som
råder under den svenska fruktsäsongen är helt avgörande för den svenska
yrkesmässiga fruktodlingens existens. Under senare år med de betydligt
bättre lagringsmöjligheter som utvecklats har importstoppet tenderat att
undergrävas på grund av en överimport och lageruppbyggnad omedelbart

före importstoppet. Importerad frukt i stora kvantiteter kylförvaras helt
enkelt långt in på den svenska fruktsäsongen. Först när importlagret börjar ta
slut blir det riktig fart på försäljningen av svensk frukt.

Denna utveckling måste allvarligt uppmärksammas och en förändring av
importstoppets nuvarande konstruktion övervägas. För att stärka skyddets
effektivitet borde i stället fastställas en sista försäljningsdag för importerad
frukt, ett datum som bör infalla när den svenska frukten är mogen.

I sammanhanget torde det vara värdefullt om regeringen i samarbete med
näringen närmare undersökte i vilken mån och på vilket sätt utländska odlare
subventionerar sin trädgårdsnäring.

I jämförelse med de flesta andra länder har Sverige en mycket sträng
kemikaliekontroll och en för trädgårdsproduktionen författningsmässigt
mycket strängt reglerad användning av kemikalier. Många kemiska preparat
som är tillåtna i andra länder är helt förbjudna i Sverige. Detta innebär att
inhemsk odling i större eller mindre utsträckning missgynnas i förhållande till
utländska producenter.

Vid kontroll av eventuella bekämpningsmedelsrester har livsmedelsverket
mycket klart påvisat att medan sådana restmängder är ytterst ovanliga i
svenska trädgårdsprodukter överskrids gällande gränsvärden betydligt oftare
när det gäller importerade trädgårdsprodukter. I livsmedelslagstiftningen
finns heller inget krav på information om att svenska eller importerade
livsmedel blivit behandlade med t. ex. bekämpningsmedel. Härtill kommer
bl. a. också att bestrålning förekommer av t. ex. utländska fruktsorter, något
som är helt förbjudet i Sverige. Då det t. ex. visat sig att frukt som plockas på
södra halvklotet i mars månad inte säljs i Sverige förrän i december borde det
framstå som självklart att konsumenten får veta vilka medel som använts för
att möjliggöra denna långa hållbarhet. Vi anser det vara väsentligt att
svenska konsumenter skall kunna ställa lika stora kvalitetskrav på utländska
som på svenska fruktsorter, och ett minimikrav bör vara att konsumenten
genom någon form av ursprungsbeteckning får veta varifrån det inköpta
äpplet eller päronet härstammar. Någon form av varudeklaration som visar
vilka medel frukten behandlats med bör också övervägas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av fortsatt och reformerat importskydd
för svensk fruktodling,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad kontroll
av och införande av ursprungsbeteckning och varudeklaration för
utländsk fruktimport.

Stockholm den 20 januari 1987
Bengt Silfverstrand (s)

Kaj Larsson (s) Birthe Sörestedt (s)

Johnny Ahlqvist (s) Gunnar Nilsson (s)

Nils-Erik Wååg (s)

Mot. 1986/87
Jo205

7