om stödet till idrotten

Motion 1987/88:Kr409 av Karl Boo m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Kr409

av Karl Boo m. fl. (c)
om stödet till idrotten

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna i vårt land med 40 000
lokala organisationer. Detta omfattande folkrörelsearbete omfattar hela
landet och inom idrotten finns utövare i alla åldrar. Idrottsrörelsen beräknas
engagera 400 000 ideellt arbetande ledare som genom sitt arbete bidrar till en
stor samhällsnytta i form av en förbättrad folkhälsa, fostran till positiv social
gemenskap och personligt ansvarstagande. Tillfredsställelse och livskvalitet
växer fram hos de många som satsar på stimulerande fritidsverksamhet.
Folkrörelserna har en avgörande roll i formandet av morgondagens Sverige.
Som den rörelse vilken mer än någon annan drar till sig ungdomen har
idrottsrörelsen ett speciellt ansvar. Dagens barn och ungdomar är ju
morgondagens ledare, inte bara inom idrottsrörelsen utan i samhället i stort.
Det är inom idrottsrörelsen som dessa ungdomar kan fostras i demokratins
spelregler, ges både ett kunnande och ett självförtroende som gör dem
förmögna att på ett konstruktivt sätt deltaga i samhällslivet. Det är kanske
här som idrottsrörelsen gör sin viktigaste samhällsinsats!

Idrotten är unik inte bara genom den stora andelen ungdomar. Frågan är
om det finns någon rörelse som är mer internationell. Aven detta ger
idrottsrörelsen speciella förpliktelser.

Trots den uppmärksamhet som svensk idrott röner internationellt med
anledning av både sitt idrottspolitiska agerande och naturligtvis än mer sina
idrottsliga framgångar har vi under senare år kunnat konstatera att Sveriges
inflytande i de olika internationella idrottsorganisationernas beslutande
församlingar minskat markant. Det är en oroande tendens som undergräver
våra möjligheter att påverka utvecklingen. Därför är det en viktig uppgift att
framöver göra kraftfulla insatser för att återigen öka inflytandet internationellt.
Sådana insatser kräver dock ökade resurser.

Samhället vilar tungt på de ideella idrottsledarnas insatser. Ökat samhällsstöd
är en nödvändighet om vi skall kunna behålla och få fler frivilliga krafter
som vill arbeta inom idrottsrörelsen. Till idrottens stora samhällsnytta hör
exempelvis dess förmåga att motverka drogmissbruk genom att erbjuda
ungdomen en social aktivering och ett engagerande och målinriktat intresse.
Även om statens och kommunernas bidrag till idrotten ökas kraftigt, står
idrottsfolket självt för den ojämförligt största satsningen. Mycket tid och
arbete men också pengar satsas från idrottens ledare och utövare.

Idrottens finansieringsmöjligheter har minskat och i en undersökning

genomförd av Olle Halldén, 1979, visade det sig att ca 25 % av föreningarnas
inkomster härrörde sig från lotterier och bingo (att jämföra med ca 23 % från
statliga och kommunala bidrag). Det är framför allt här som situationen
försämrats på sistone. Genom de statliga spelens snabba expansion på de
folkrörelsedrivnas bekostnad, har föreningarnas ekonomiska läge blivit
alltmer prekärt. Det är svårt att med säkerhet ange några exakta siffror på
vad idrottens olika led betalar till staten genom exempelvis reklamskatt,
mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter m. m., men sammantaget kan det konstateras
att staten tar in mer från idrotten än vad den ger i form av bidrag.

Den hårda ekonomiska vardagen i idrottsföreningarna kan och bör
underlättas genom att öka utrymmet för egna initiativ inom lotteri och
bingospel.

Statens anslag till Sveriges Riksidrottsförbund

Centern föreslår att Sveriges Riksidrottsförbund beviljas ett anslag av
271 034 000 kronor för verksamheten 1988/89. Vårt förslag innebär en
anslagsförstärkning med 15 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Den av centern föreslagna anslagsökningen skall enligt vår åsikt främst
användas till genomförande av programmen Ungdom och Motion.

För genomförande av programmet Ungdom har Riksidrottsförbundet
prioriterat en allsidig utveckling av barnet i idrottsverksamheten och
åtgärder för att behålla ungdomarna i föreningslivet. Centern stödjer
specialförbundens inriktning på att bredda föreningsverksamhetens innehåll,
utöver de rent idrottsliga inslagen, samt att vidga och anpassa
idrottsaktiviteterna i än högre grad efter ungdomarnas ålder, mognad, behov
och förutsättningar. Genom idrottsskolor, lägerverksamhet etc. skall alla
barn kunna beredas möjlighet att prova olika idrotter. Syftet att skapa ett
allsidigt och bestående intresse för idrott hos de unga är mycket vällovligt.

Motion omfattar idrottslig verksamhet som i första hand syftar till att
stimulera människor till fysisk aktivitet och rekreation där tävlingsmomentet
är av underordnad betydelse. Centern stödjer riksidrottsmötets prioritering
av motion i närmiljö med syfte att få fler fysiskt inaktiva att tillgodogöra sig
idrottens utbud av motionsaktiviteter. De senaste åren har motionsverksamheten
ökat i betydande grad vilket medför högre krav på träningsmetoder,
kost, utrustning och säkerhet. De specialförbund som gör breddsatsningar
exempelvis genom enklare regler och i övrigt anpassad verksamhet med
mixade lag med unga och gamla, flickor och pojkar, kvinnor och män, bör
enligt centern få ökat samhällssstöd. Speciella målgrupper såsom kvinnor,
invandrare och handikappade bör komma i åtnjutande av idrottsrörelsens
aktiviteter på lika villkor.

Många av de små specialförbunden har liten möjlighet att komma i
åtnjutande av reklamintäkter och sponsorstöd. Av Riksidrottsförbundets
anslagsframställning för 1988/89 framgår i en tabell att självfinansieringsgraden
varierar kraftigt hos specialförbunden. Den högsta självfinansieringsgraden
är 90 % och den lägsta 1 %. I genomsnitt uppgår självfinansieringsgraden
till 56 %. Den största delen, 109 milj. kr. eller 46 % av det som benämns
självfinansiering utgöres av interna avgifter inom idrottsrörelsens olika led

Mot. 1987/88

Kr409

9

(kurs - konferens - tävling - medlemsavgifter o. d.).

Ett stort antal av specialförbunden pekar på svårigheterna att även i
fortsättningen öka de interna avgifterna, vilket nu skett i flera år. Anledningen
till avgiftsökningen är att de kommunala bidragen till idrottsföreningarna
minskat under 1980-talet. Vid en analys av utfallet av specialförbundens
ekonomi visar det sig att de statliga anslagens andel av intäkterna minskar.
1979 utgjordes 42 % av statliga anslag. I dag är siffran ca 30 %. För att de
statliga anslagens andel av specialförbundens intäkter skall motsvara 1979 års
nivå krävs att anslagen till specialförbunden höjs till ca 220 milj. kr.

Specialförbunden måste således i allt större utsträckning öka sin självfinansiering.
De statliga spelformernas expansion innebär dock en hårdnande
konkurrens för idrottens traditionella inkomstkällor såsom lotterier och
bingo. Detta har medfört att idrottsrörelsens samarbete med näringslivet
ökat. Genom sponsor- och reklamavtal beräknar specialförbunden erhålla
95,5 milj. kr. under budgetåret 1988/89, en ökning med 9,5 milj. kr. eller
11 %. Utav 58 specialförbund är det 19 som över huvud taget inte räknar med
några sponsors- eller reklamintäkter. 11 specialförbund räknar med sponsoreller
reklamintäkter om 1 milj. kr. eller mer.

För de massmedialt mindre intressanta specialförbunden som får ringa
eller inget sponsorstöd, uppkommer problemet att verka utifrån ett sviktande
samhällsstöd och en svårbearbetad sponsor- och reklammarknad.

Genom det ökade anslag som centern föreslår kan dessa förbund få ett
ökat stöd, vilket är till fördel för hela idrottsrörelsen genom att bredden och
mångfalden av aktiviteter kan ökas.

Sociala avgifter på ersättningar till idrottsutövare

Idrottsrörelsen har byggt sin ekonomi och sina ekonomiska åtaganden på
föreställningen att ersättningen till spelare inte skulle vara sådan lön som
ligger till grund för arbetsgivaravgifter.

Enligt vår mening finns det anledning att understryka den mycket speciella
karaktär som de ekonomiska relationerna mellan idrottsklubbar och spelare
har. Det trygghetssystem som arbetsgivaravgiften avser att finansiera passar
inte in på de förhållanden var under idrottsklubbarna och de aktiva lever.
Med tanke på det stora värde som det ligger i en väl utvecklad elitidrott, dess
betydelse på breddidrotten och dess underhållningsvärde, finns det skäl för
att samhället utformar regler som passar in på idrottsrörelsen.

I flera avseenden har idrottsklubbarna själva sökt skapa sociala trygghetssystem
för de aktiva. Med de nuvarande reglerna innebär detta att klubbarna
genom arbetsgivaravgifterna riskerar att få dubbla sociala kostnader i vissa
fall. Arbetsmarknaden är inte främmande för att arbetsgivaren i vissa fall tar
över det lagstadgade sociala ansvaret och också kostnaderna för detta. Det
s. k. arbetsgivarinträdet för den offentliga sektorn har denna karaktär. Enligt
vår mening finns det skäl att pröva förutsättningarna för ett vidgat
arbetsgivarinträde när det gäller de aktiva idrottsutövarnas sociala grundskydd.
Då skulle det kunna skapas möjligheter att få ett trygghetssystem som
till fullo anpassats till idrottens speciella karaktär och där klubbarnas
kostnadsansvar blir hanterligt utifrån deras situation.

Mot. 1987/88

Kr409

10

Sveriges Riksidrottsförbund har till regeringen överlämnat tre olika
alternativa lösningar för idrottsutövares försäkringsskydd. Enligt centerns
uppfattning bör regeringen tillsätta en utredning med direktiv att närmare
studera alternativ 2 vilket innebär att inga avgifter skall erläggas på
idrottsutövarens ersättning och att staten därmed ej tillhandahåller det
lagstadgade skyddet. I stället för det statliga skyddet erhåller idrottsutövaren
ett skydd via privat försäkring som föreningen tvingas teckna enligt lag. I
denna lag bör stadgas det minimiskydd som en sådan försäkring måste
innehålla.

I avvaktan på att den av oss begärda utredningen har framlagt sitt förslag
och riksdagen har fattat beslut i frågan, bör inte några sociala avgifter som
baseras på spelarersättningar understigande tvä basbelopp, debiteras idrottsföreningarna.

Riksdagen bör därför upphäva sitt beslut att ersättningar över ett halvt
basbelopp skall medföra debitering av sociala avgifter.

Inkomster från spel och lotterier

Genom de statliga spelens expansion, nu senast med trisslotterna och
Tipstjänsts vadslagning, har idrottsrörelsens andelar av spelmarknaden
minskat. Många föreningar tvingas nu lägga ner bingospelet, vilket har stått
för en stor del av spelinkomsterna. Staten har tidigare inte ägnat sig åt spel
med direktdragning för penningvinster (s. k. skraplotter).

Enligt centerns mening bör även fortsättningsvis spel med direktdragning
vara förbehållen föreningar av olika slag.

Om riksdagen beslutar att staten även fortsättningsvis skall bedriva spel
och lotterier som inkräktar på föreningars inkomstmöjligheter, bör föreningslivet
få del av dessa inkomster genom att t. ex. nettovinsterna av triss
och jokerlotterierna tillföres folkrörelserna. Centern ser denna lösning som
en bättre väg än att etablera ett särskilt spelbolag för folkrörelserna.

Regeringen har aviserat en särskild proposition under vårriksdagen med
anledning av betänkandet (SOU 1987:52) Folkrörelsernas lotterier och spel.
I avvaktan på denna proposition utvecklar inte centern nu sin syn på
folkrörelsernas spel och lotteriverksamhet i övrigt.

Ideellt arbete i föreningslivet

De många ideellt arbetande ledarna och funktionärerna i föreningarna utgör
en omistlig tillgång för samhället. Ofta räcker det inte med frivilligt arbete
utan även ekonomiska uppoffringar är mycket vanligt. Enligt centerns
mening bör samhället stödja och uppmuntra ideella insatser i föreningslivet
som bidrar till ökade sociala kontakter mellan människor i olika åldrar och
olika miljöer. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att framlägga
förslag till ekonomiska stimulansåtgärder för ideellt arbete.

Mot. 1987/88

Kr409

11

Behovet av en idrottshögskola/idrottsvetenskapligt institut

Intresset för fysisk träning, idrott och friluftsverksamhet har kontinuerligt
ökat under hela 1900-talet. Den föreningsorganiserade idrottsrörelsen har
under motsvarande tid befunnit sig i ett mycket dynamiskt skede. Drygt 2
miljoner svenskar beräknas sålunda utöva någon form av organiserad idrott
under sin fritid.

Med hänsyn till den stora omfattning som idrotten har finns det behov av
en rad olika utbildningar av lärare och ledare med kunskaper i frågor rörande
motorisk utveckling, friskvård, skolgymnastik, olika former av idrott,
friluftsliv och en till dessa intressen anpassad planering av samhällets fysiska
miljö.

Utöver den utbildning som finns inom idrottens område finns det behov av
en mer samlad utbildning med möjligheter till utvecklingsarbete och
forskning inom ämnet idrott.

Idrottshögskola i Falun

I betänkande 1986/87:26 begärde utbildningsutskottet att frågan om en
självständig högskoleenhet för fysisk fostran och idrott skyndsamt skulle
prövas av regeringen. Riksdagen ställde sig bakom detta. Regeringen
förverkligade önskemålet så till vida att en särskild utredare tillkallades för
att studera frågan om utbildning och forskning inom fysisk fostran och idrott.
I direktiven skrevs dock in att förslag från utredaren skulle kunna genomföras
med oförändrade eller minskade resurser. Eftersom det är praktiskt taget
omöjligt att tänka sig en ny högskoleenhet för fysisk fostran och idrott utan
att det alls kostar mera pengar innebar detta direktiv att regeringen gick emot
riksdagens ställningstagande. Utredaren kom också mycket riktigt fram till
att en särskild högskoleenhet inte borde komma till stånd.

Enligt vår uppfattning kan regeringen således inte anses ha genomfört
riksdagens uppdrag. Det är därför nödvändigt att riksdagen nu tar ställning i
principfrågan. Regeringsförslaget som innebär en fortsatt uppsplittring av
utbildnings- och forskningsresurserna på området bör avvisas. I stället bör
riksdagen besluta om att en högskola för fysisk forskning och 120 poängsutbildning
i ämnet Idrott skall etableras i Falun knuten till den befintliga
högskolan i Falun/Borlänge. De av regeringen föreslagna professurerna vid
ett nyinrättat centrum för idrottsforskning i Stockholm bör placeras vid
denna högskoleenhet tillsammans med erforderliga resurser för forskning
och utbildning inkl. en allmän linje, idrottslinjen på 120 poäng.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att ny- eller omlokaliserad
verksamhet inom statligt verksamhetsområde i första hand skall lokaliseras
till skogslänen. Det nu framlagda regeringsförslaget om ett nytt centrum för
idrottsforskning i Stockholm stämmer således inte med riksdagens uttalande.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att i samband med tilläggsbudget
presentera organisationsförslag och anslagsbehov med inriktning på att
verksamheten i sin helhet skall kunna påbörjas 1 juli 1989 med ett
uppbyggnadsskede från 1 januari samma år.

På Lugnet i Falun har tidigare presenterats planer på att inrätta ett
idrottsvetenskapligt institut.

Mot. 1987/88

Kr409

12

Den verksamhet som planeras vid Lugnets idrottsvetenskapliga institut
kan sammanfattas enligt följande:

a) ge undervisning för studerande på den 4-åriga utbildningslinjen för
instruktörer/tränare

b) genomföra tester och uppföljning av idrottsutövare inkl. medicinsk
serviceverksamhet

c) bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom idrotten.
Forskningsuppgifterna vid det idrottsvetenskapliga institutet kommer att

vara mångfaldiga, några av de prioriterade områdena kan dock anges:

a) värdering av prestationsförmåga, vilket också inkluderar utveckling av
grenspecifik mätmetodik

b) barns och ungdomars muskulära och metaboliska utveckling, betydelsen
fysisk aktivitet, träning och tävling

c) idrott som fritidsaktivitet, vilka som väljer att idrotta och vilka som
slutar att idrotta

d) utveckling/inlärning av teknik (gång, löpning, simning, skidåkning)

e) hj ärtfunktion vid träning - tävling

Centern anser att inrättandet av ett sådant institut på Lugnet i Falun och en
högskoleutbildning på 120 poäng i ämnet idrott vid högskolan i Falun/
Borlänge bättre skulle tillgodose idrottens intressen än det av regeringen
föreslagna centrumet i Stockholm. Avslag yrkas därför på regeringens
proposition i denna del och att riksdagen beslutar uttala sig för ett statligt
engagemang i Lugnets vetenskapliga institut.

Aktiva idrottares möjlighet till studier

Enligt centerns mening är det angeläget att underlätta för aktiva idrottsutövare
att bedriva studier på gymnasie- och högskolenivå. Goda studiemöjligheter
bör finnas vid samtliga skolor och inte endast vid s. k. idrottsgymnasier
och vissa högskolor. Genom att underlätta studierna på idrottsutövarnas
hemort kan fler skaffa sig en utbildning parallellt med aktiv idrottsutövning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar anslå 271 034 000 kronor till Sveriges
Riksidrottsförbund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen mot prioriterade områden inom
idrotten som ovanstående anslagsökning ger möjlighet till,

[att riksdagen begär att regeringen i enlighet med motionen
framlägger förslag till nytt försäkringsskydd för idrottsutövare1,]

[att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut om debitering
av sociala avgifter på ersättningar överstigande 0,5 basbelopp]]

[att riksdagen i avvaktan på nytt förslag till försäkringsskydd för
idrottsutövare beslutar att ersättningar överstigande 2 basbelopp skall
läggas till grund för debitering för sociala avgifter1,]

Mot. 1987/88

Kr409

13

1 1987/88: Sf259

3. att riksdagen beslutar att spel med direktdragning även fortsättningsvis
skall vara förbehållet föreningar av olika slag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt statligt spel som inkräktar på föreningslivets
inkomstmöjligheter,

5. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till ekonomiska
stimulansåtgärder för ideellt arbete i föreningar som bidrar till
ökade sociala kontakter mellan människor i olika åldrar och olika
miljöer,

[att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om inrättandet
av ett centrum för idrottsforskning i Stockholm2,]

[att riksdagen beslutar att de professurer som föreslagits för
centrum för idrottsforskning i Stockholm inrättas vid högskolan i
Falun/Borlänge2, ]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om statligt engagemang i institutionen på Lugnet i
Falun2,]

[att riksdagen begär att regeringen inrättar en 120-poängs högskoleutbildning
i ämnet idrott vid högskolan i Falun/Borlänge2,]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktiva idrottares möjlighet till studier.2]

Stockholm den 21 januari 1988

Karl Boo (c)

Pär Granstedt (c)

Kerstin Göthberg (c)

Marianne Andersson (c)

Lennart Brunander (c)

Larz Johansson (c)
Jan Hyttring (c)
Stina Gustavsson (c)

Mot. 1987/88

Kr409

2 1987/88:Ub564

14

gotmb Stockholm 1988 14351