Stödet till anhöriga

Motion 2010/11:So413 av Gustav Nilsson (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vilka förändringar som är nödvändiga för att anhörigstödet ska bli bättre.

Motivering

Utan anhörigas insatser skulle den offentliga vården få stora problem. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård. Det är ofta både glädjande och meningsfullt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.

Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet. Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara ca 40 miljarder kronor om året för kommuner och landsting. Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriges insats för given.

Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individen och för samhället. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver. En översyn bör ske för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga för att stödet till anhöriga ska bli bättre.

Stockholm den 20 oktober 2010

Gustav Nilsson (M)