Stödet till allmänna samlingslokaler
Motion 1985/86:Bo308 Agne Hansson m. fl. (c, s, fp)
Motion till riksdagen
1985/86: Bo308
Agne Hansson m. fl. (c, s, fp)
Stödet till allmänna samlingslokaler
Behovet av allmänna samlingslokaler är brett omvittnat. Det kan bl. a.
utläsas av alla de ansökningar om statligt stöd som finns hos bostadsstyrelsens
samlingslokaldelegation och alla de projekt som är under behandling
runt om i landets kommuner. Alla dessa projekt visar också att de folkrörelseägda
allmänna samlingslokalerna fortfarande spelar en väsentlig roll i
det svenska samhället.
Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen dels uttalat sig för fördelarna
med folkrörelseägda allmänna samlingslokaler, dels uttalat sitt stöd för ett
fortsatt statligt stöd till allmänna samlingslokaler. Motiven för dessa riksdagens
uttalanden har härletts ur de fördelar som finns med att folkrörelserna
själva äger och förvaltar de allmänna samlingslokalerna. Vi vill i
detta sammanhang peka på t. ex. att ansvaret för en lokal skapar ett
engagemang och en kontinuitet hos föreningarna, det ökar föreningslivets
möjligheter att påverka beslut i lokalfrågorna, det ger ett minskat beroende
och stärker därmed föreningarnas integritet samt att driftkostnaderna kan
hållas låga genom föreningsmedlemmarnas ideella insatser.
Frivillig samverkan kring en samlingslokal är ett bra sätt att stimulera
och utveckla människornas delaktighet och ansvar i viktiga gemensamma
angelägenheter. Många kommuner söker nu olika vägar för att skapa en
ökad delaktighet bland medborgarna för olika gemensamma verksamheter
och dessutom skapa bättre villkor för föreningslivet och folkrörelserna. I
detta perspektiv så är lokalhuvudmannaskapsfrågan viktig.
Bygdegårdarnas riksförbund (BR), Folkets-husföreningarnas riksorganisation
(FHR) och Riksföreningen Våra gårdar (VG) är riksorganisationerna
för landets allmänna samlingslokaler. De samarbetar i samlingslokalorganisationernas
samarbetskommitté och bedriver bl. a. ett gemensamt utvecklingsarbete
för allmänna samlingslokaler. Den omfattande rådgivnings-
och informationsverksamhet som dessa tre riksorganisationer bedriver
har möjliggjorts genom att riksorganisationerna erhåller ett statligt
stöd, dels till resp. riksorganisation, dels till gemensamma insatser i
nämnda samarbetskommitté.
Behovet av rådgivning etc. från riksorganisationerna har ökat under
senare år. Regering och riksdag har utöver ordinarie ramar anslagit särskilda
medel till allmänna samlingslokaler. Vidare har antalet ärenden som
ställer krav på centrala insatser fortsatt att öka under senare år. Stödet till
riksorganisationerna har i princip varit oförändrat under samma tid. Detta
är inte en tillfredsställande situation.
Departementschefen begär i årets budgetproposition i likhet med föregå
ende år, riksdagens bemyndigande för regeringen att få överskrida ramarna
för statligt samlingslokalstöd om det motiveras av sysselsättningsskäl.
Detta bemyndigande bör riksdagen lämna regeringen. Det finns inte
möjlighet att i nuvarande statsfinansiella läge begära en i och för sig
angelägen ökning av ramarna för att möjliggöra ett välmotiverat ökat stöd
till de tre riksorganisationerna. Däremot finns det starka skäl som talar för
att organisationerna erhåller ett ökat stöd för de ökade rådgivnings- och
serviceinsatser som erfordras i de fall en snabb ökning sker av samlingslokalbyggandet
av sysselsättningsskäl. Detta bör ges regeringen till känna.
Det framgår av budgetpropositionen att det hos samlingslokaldelegationen
finns ansökningar om lån och bidrag som för närvarande gör att den
s. k. kön på preliminärt beslut är drygt tre år för upprustningsbidrag och
nästan fem år för lån och anordningsbidrag m. m. Det är inte tillfredsställande.
Den totala ramen för lån och bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler
har nominellt i stort sett varit oförändrad sedan 1973. Samtidigt
har byggnadskostnaderna stigit mycket kraftigt. Det fanns dock inte
möjlighet att i den nuvarande budgetsituationen föreslå en i och för sig
angelägen utvidgning av ramarna. Däremot anser vi att om arbetsmarknadsläget
försämras så bör det vara naturligt att öka det statliga stödet till
samlingslokalsektorn. Fördelningen av ett sådant ökat statligt stöd bör ske
av bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
.
Upprustningsbidrag kan bl. a. endast erhållas till lokal som varit allmän
samlingslokal före den 1 juli 1973. Sådant bidrag har hittills endast kunnat
utgå en gång per lokal. I budgetpropositionen föreslår departementschefen
att bestämmelserna ändras så att föreningar som erhöll bidrag under de
första åren efter bidragets införande skall få möjlighet att genomföra nödvändiga
upprustningsåtgärder och därför erhålla upprustningsbidrag. En
sådan förändring hälsar vi med tillfredsställelse. ”Det bör ankomma på
regeringen att utforma de närmare bestämmelserna för bidragsgivningen”,
föreslås i budgetpropositionen. Dessa bestämmelser bör utfärdas av regeringen
men efter hörande av bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stödet till allmänna samlingslokaler.
Stockholm den 24 januari 1986
Agne Hansson (c)
Margareta Andrén (fp) Åke Wictorsson (s)
Mot. 1985/86
Bo308
11
