Stöd till ensamstående föräldrar

Motion 2006/07:So414 av Margareta Persson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar kan förbättras.

Motivering

För en ensamstående förälder med ett eller flera barn har den ekonomiska tryggheten försämrats. Även om gruppen har fått en viss ökning i ekonomisk standard har detta inte skett i samma utsträckning som för andra.

En rapport från Rädda Barnen visar visserligen att antalet barn i fattiga familjer minskat men att klyftorna mellan ekonomiskt utsatta barnfamiljer och mer välbärgade barnfamiljer ökat. Om hushåll utan barn har en ekonomisk standard på 100 %, uppgår sammanboende med barns standard till 93 % och för ensamstående med barn 68 %.

Målet för en bra barnpolitik måste vara att ge alla barn, inte bara några, samma förutsättningar för bra och trygga uppväxtvillkor. Barn som lever med en ensamstående förälder med låg inkomst, beroende på arbetets art eller påtvingad deltid, har inte möjlighet att efterfråga det som för andra barn är självklart. Det kan gälla bostadens storlek, mat och kläder, tv och datorer, fritidssysselsättningar som kostar i medlemsavgifter och utrustning, aktiviteter med skolan som kostar pengar eller avkoppling och rekreation under semester. Flera rapporter visar på en hög grad av ojämlikhet i ovan nämnda avseenden.

Med aviserade förändringar i socialförsäkringssystemen riskerar gruppen ensamstående föräldrar att halka efter ytterligare. Med låg inkomst blir inte jobbavdraget den kompensation som skulle ske för höjda egenavgifter, försämrad sjukersättning, höjda hyror eller höjd trafikförsäkring (om man nu har råd att ha bil).

Barns liv påverkas påtagligt när familjen lever under otrygga förhållanden, vid arbetslöshet, vid sjukdom och om inkomsterna inte räcker till för livets nödvändigheter. Konsekvenserna av otrygga uppväxtvillkor kan bli utanförskap, frustration, psykisk och fysisk inverkan, dålig skolgång och risk för en kriminell väg. Inte bara barnen själva far illa utan också i förlängningen samhället.

Hur ska man som ensamstående förälder få livspusslet att gå ihop om man dagligen och stundligen ska oroas för om barnen får det de behöver och om man kan ge dem trygghet? De med heltidsjobb och goda inkomster kan alltid lösa problemen, men det kan inte den som är ensam och har en låg lön. Den föräldern är beroende av att samhället tar ett gemensamt ansvar för barnens uppväxt.

Vi anser att regeringen bör ta de oroväckande signalerna om barnfattigdom på allvar och tillsätta en utredning för hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar med barn kan förbättras.

Stockholm den 26 oktober 2006
Margareta Persson (s)
Kerstin Andersson (s)	Carina Adolfsson Elgestam (s)