Statliga fastigheter i skärgården

Motion 2000/01:Fi510 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av ett särskilt hänsynstagande vid
användande av mark och fastigheter i skärgården.
Motivering

Under de senaste åren har stora delar av den statliga verksamheten som
bedrivits i skärgården avvecklats. Det har handlat om militära
övningsområden och fastigheter, om nedlagd lots- och fyrverksamhet
bland annat. Dessa verksamheter utgjorde tidigare en ekonomiskt
stabiliserande faktor i skärgårdens glesbygd och garanterade att det på
öarna fanns bemanning året runt. I sin tur gav det möjligheter för lokalt
näringsliv att med service till myndigheterna som bas bedriva olika
verksamheter inom framförallt servicesektorn. Denna grundläggande
åretruntverksamhet har under hela 1900-talet kompletterats med
turistverksamhet under sommarhalvåret och har gjort det möjligt för
människor att bo och verka i skärgården året runt.

När mycket av denna statliga verksamhet av olika skäl läggs ner är det
nödvändigt att hitta alternativa basnäringar och inkomstkällor. Den nya
tekniken har gjort det möjligt att lokalisera verksamheter som t ex
telefonväxlar och callcenters till skärgården. Turistverksamheten har byggts
ut. På ett imponerande sätt har dessutom det lokala näringslivet i skärgården
kunnat samordna sig och genom att stötta varandra överleva och utveckla nya
näringslivsstrukturer.

Markpriserna i skärgårdarna har stigit kraftigt de senaste åren i takt med att
konjunkturläget förbättrats. Extra tydligt är detta i Stockholms skärgård. Det
ger problem för företagare som söker lämpliga lokaler och mark för sin
verksamhet. Man har att konkurrera inte bara med andra
åretruntverksamheter, utan även med turister som driver upp mark- och
fastighetspriserna i den allt mer ökande efterfrågan på fritidsboende.

Det är därför nödvändigt att staten genom sina olika myndigheter, när man
avvecklar sin verksamhet i skärgården, tar hänsyn till de behov som det lokala
näringslivet i skärgårdens glesbygd har. Lämpligt vore om de fastigheter som
blir över samlas i en särskild avdelning av den statliga fastighetsförvaltningen
för arrendeupplåtelse till lokala näringsidkare. Prissättningen bör i just dessa
fastigheter vara satt till att motsvara underhålls- och driftskostnader.
Tilldelningen bör vara villkorad mot olika former av varaktig
näringsverksamhet i skärgårdens glesbygd.

Med systemet vinner man ett antal fördelar. Lokala näringsidkare blir inte
utkonkurrerade av fritidsboende som driver upp fastighetspriserna.
Arrendeformen medger startande av nya företag med en mindre nivå av
startkapital än om man varit hänvisad till att på marknadsvillkor köpa mark
och byggnader. Sammantaget ges skärgårdens glesbygd möjlighet att bättre
överleva på sina egna villkor, året runt.

Stockholm den 2 oktober 2000

Eva Arvidsson (s)

Christina Pettersson (s)