Statlig verksamhet i Kalmar län

Motion 2000/01:N249 av Agne Hansson (c)

Sammanfattning

Kalmar län är det län i landet som har lägst andel statlig verksamhet. Alla
bör ha lika tillgång till statlig service. Den statliga verksamheten bör
därför vara mer spridd över landet. Statsmakterna bör vid ny- eller
omorganisation av myndigheter utlokalisera statlig verksamhet till
Kalmar län.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening vad i motionen anförs
om utlokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.

Kalmar ska vara prioriterat

Riksdagen har i de regionalpolitiska besluten antagit en
prioriteringsordning som skall gälla i händelse av aktuella
utlokaliseringsbeslut. I det beslutet prioriteras Kalmar län för
tillkommande lokaliseringsbeslut. Något sådant beslut om utlokalisering
till länet har ännu inte fattats i samband med att riksdagen och regeringen
vid flera tillfällen avgjort lokaliseringsärenden. Därför finns det anledning
att återupprepa kravet på att riksdagen skall leva upp till tidigare fattade
målsättningsbeslut och lokalisera tillkommande statlig verksamhet till
Kalmar län.

Det är viktigt att bryta den negativa befolkningsutvecklingen och den
ensidiga myndighetsstruktur som vi har i landet. Parallellt med en rad
regionalpolitiskt tillväxtfrämjande åtgärder krävs det ett
omlokaliseringsprogram för de svenska myndigheterna. Myndigheterna ska
serva hela Sverige men de är i mycket stor utsträckning koncentrerade till
Stockholmsregionen. I övriga delar av landet minskar andelen myndigheter
och statliga arbetstillfällen. Detta gäller i hög grad Kalmar län.

Storstadsregionerna och universitets- och högskoleorterna visar snabb
tillväxt medan utvecklingen är den omvända för stora delar av landet, inte
minst Kalmar län. Storstadskommunerna har under 1990-talet ökat sin
befolkning med i genomsnitt 9 procent - mer än dubbelt så mycket som riket
totalt - medan befolkningen i glesbygdskommunerna minskat med i
genomsnitt 6 procent. Utvecklingen för de statliga arbetstillfällena följer
samma trend. Denna utveckling tillåts fortgå trots att riksdagen vid flera
tillfällen betonat att en utlokalisering ska prövas vid förändringar av den
statliga verksamheten.

Skäl som talar för Kalmar

Det finns en rad starka skäl som talar för Kalmar län utöver den av
riksdagen uttalade målsättningen vid utlokaliseringar där Kalmar län ska
prioriteras. Kalmar län är det län i landet som i jämförelse med andra län
har den lägsta andelen statlig verksamhet. Andelen i Kalmar län är 2,8
procent. Genomsnittet för riket är 6 procent. Stockholms län har 7,6
procent, Uppsala 13,0 procent och Norrbotten 9,5 procent. Om Kalmar
län haft samma andel som riket skulle det funnits ytterligare 3.200 statliga
arbetstillfällen i Kalmar län.

En jämnare fördelning av den statliga verksamheten är angelägen såväl av
regionalpolitiska rättviseskäl som i fråga om närhet och tillgång till den
service som statens verksamhet företrädesvis står för.

Länet har drabbats hårt av nedläggningar både av statlig verksamhet och
annan verksamhet under en mycket lång tid. Regionaliseringen av statliga
myndigheters organisation som Vägverket, Telia AB och Posten AB m.fl. har
medfört att huvudkontoren förlagts utanför länet i samtliga fall som en
regionalisering skett. Kompensationsverksamhet är motiverad.

Bättre förutsättningar än någonsin

Informationsteknikens utveckling möjliggör nu lokaliseringar av
verksamheter till de regionalpolitiskt högst prioriterade delarna av landet
på ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. De möjligheterna har som ovan
nämnts ännu inte tagits tillvara.

Det är en myt att de som flyttar från små orter till storstäderna gör det
därför att de inte trivs. Det är många som uppskattar närheten till naturen och
vill slippa storstadens trängsel. Men politiken är inriktad på att få tillväxt i
de
stora städerna. Det behövs en ny politik som skapar tillväxt och utveckling i
hela landet. Utlokalisering av verksamhet är därför en viktig åtgärd som bör
gå hand i hand med användningen av ny informationsteknik, moderna
kommunikationer och hänsyn till miljö och människor för att skapa livskraft i
hela landet.

Stockholm den 3 oktober 2000

Agne Hansson (c)