Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i toRS/Rfi

Motion 1985/86:553 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:553

Lars Werner m. fl. (vpk)

Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i toRS/Rfi

Sverige år 1992 (prop. 1985/86:104) 553—554

Regeringen föreslår i proposition 1985/86:104 att staten skall ikläda sig
statsgaranti i syfte att täcka eventuella förluster i ett utgiftsprogram om 1 290
milj. kr. i prisläget januari 1985, för genomförande av olympiska vinterspel i
Falun och Åre 1992.

Vpk har tidigare intagit en mycket restriktiv hållning till mastodontarrangemang
av den typ som olympiska spel utvecklats till. I vpk:s motion från
den allmänna motionstiden anförs följande:

Vpk är för ett internationellt idrottsutbyte. Målsättningen att världens
ungdom skall mötas i tävlingar, där det sociala och kulturella utbytet är minst
lika viktigt som idrottsutövandet är något eftersträvansvärt. Tyvärr har de
stora internationella idrottsevenemangen blivit alltmer kommersiella jippon
än idrottsutövning.

Falun och Åre kämpar nu med alla medel för att få Vinter-OS 1992. I
boken "Sponsring, en lönsam marknadsinvestering" av RF:s informationschef
omtalas att stiftelsen bakom OS i Falun och Åre satsar 150 000 kr. på var
och en av de nittio ledamöterna i Internationella olympiska kommittén
(lOK). Författaren kallar det ett oblygt mutförsök. Det är uttryck för ett
fjäskande och en underdånighet inför en galenskap. Det är något som inte är
utvecklande för idrotten och den idrottande ungdomen.

Svensk idrottsungdom skall självklart delta i internationellt idrottsutbyte.
Riksdagen bör uttala som sin mening att internationellt idrottsutbyte
arrangerat i Sverige måste utgå från att i största möliga utsträckning använda
redan befintliga anläggningar. Några anläggningar för "engångsbruk" kan
inte accepteras, ej heller anläggningar som är överdimensionerande för
normalt bruk. Finansieringen av internationella idrottstävlingar bör vara
sådan att den inte drabbar skattebetalarna i efterhand. Enbart TV-intäkter
räcker inte för att garantera att ett "spel" går ihop. Riksdagen bör även uttala
att idrottsarrangemangen och idrotten över huvud taget måste avkommersialiseras.
Detta innebär att Sverige inte skall ställa upp som arrangör till
idrottsutbyte som till stor del är kommersiella reklamjippon.

Vinter-OS i Falun och Åre-ekonomiskt riskprojekt

I de planer som framläggs för ett vinter-OS i Falun och Åre finns en del
tveksamma punkter från idrottslig och från skattebetalarnas utgångspunkt,
o Det behövs stora investeringar i nya anläggningar, främst i Falun,
o Flera av de anläggningar som skall uppföras är för engångsbruk eller om
de skall brukas efter OS kommer de att förorsaka kommunerna stora
driftkostnader. Dessutom är anläggningarna klart överdimensionerade
för s. k. normalt användande.

1 Riksdagen 1985/86. 4sami. Nr5.58-559

o TV-intäkterna skall svara för huvudparten av finansieringen av OS. Mot. 1985/86:553
Osäkerheten om framtidens TV-intäkter är stor och kan lika snabbt
förändras som oljepris och dollarkurs gjort det senaste året.
o Indirekta kostnader och följdkostnader i samband med ett olympiskt spel
drabbar kommunernas skattebetalare. OS-budgeten omfattar enbart de
direkta inkomsterna och utgifterna för OS-tävlingarna 1992.

0 Bakgrunden är att STORA näringslivsintressen drivit fram ett OS i Falun
och Åre. Näringsliv och turistintressen vill få ”goodwill” av olympiska spel
på idrottens bekostnad. De kommersiella TV-intressena kan även befaras
styra arrangemangen åt fel håll sett ur idrottens synvinkel.

OS-motstånd i Falun

1 Falun finns ett omfattande motstånd till en OS-satsning. Motståndarna till
OS är inte idrottsfientliga - tvärtom. Däremot anser de att det borde räcka
med att Falun är arrangör av Svenska Skidspelen varje år och ett och annat
skid-VM, vilket är väl anpassat till kommunens storlek, resurser och
publikunderlag.

OS-motståndarna pekar även på att en satsning på ett OS inte är det bästa
sättet att stödja idrott åt alla. Det är dyrt att arrangera OS för att de enormt
elitidrottsintresserade skall få sitt lystmäte, medan lokala föreningar och
anläggningar möter ett ljumt intresse.

Problem uppstår när en förhållandevis liten kommun skall arrangera
huvudparten av ett OS. Skolor måste stängas under lång tid. Service hotas
därför att kommunen måste ägna resurser åt frågor som uppstår i samband
med OS. Trafiksvårigheter kring både ett för-OS och OS är andra olägenheter
när en liten kommun invaderas av OS-deltagare och publik.

Kommunernas ekonomi ger inget svängrum. I stället lever kommunerna
med svångrem, bl. a. Falun. De direkta och indirekta kostnaderna för OS
riskerar att belasta kommunerna avsevärt.

Krav på folkomröstning har förts fram i Falun. Uppfattningen om OS i
Falun går tvärs igenom partigränserna. Stödet för en folkomröstning
åskådliggör att arrangemang av OS-storlek i en liten kommun är mycket
diskutabelt, ja helt felaktigt.

Vpk och idrotten

Vpk:s syn på idrotten och dess roll i samhället har förts fram tidigare.

Idrotten är en del av den mänskliga kulturen, och miljontals svenskar
idrottar i någon form. Idrottsrörelsen är en rörelse på massbasis. Den har en
betydelsefull social funktion, den skapar möjligheter till samvaro, gemenskap,
kamratskap och vänskap. Den befordrar folkhälsan, och den har också
haft betydelse för att dämpa klassamhällets utslagningsmekanismer.

Den organiserade tävlingsidrotten är ett viktigt inslag. Ur massrörelsen
har högklassig tävlingsidrott vuxit fram. Denna har massrörelsen som sin
förutsättning, och tävlingsidrotten ger massrörelsen dess stimulans. Det finns
ett klart samband mellan idrottsklubbarnas framgång och deras förmåga att
bedriva en bred verksamhet, inte minst bland barn och ungdom. 2

Tyvärr står vissa publika och för massmedierna intressanta idrotters Mot. 1985/86:553
elitutövare i allt större motsättning till massrörelsens villkor, ideal och sociala
funktioner. Dessa elitidrottsmäns ställning inom idrotten främjar elitistiska
föreställningar. De sätter pengarna i centrum som viktigare än kamratskap
och gemenskap. Kommersialiseringen av idrotten kan bli dess dödgrävare
som demokratisk massrörelse.

Enda sättet att minska kommersialiseringen inom idrotten är att den
organiserade idrotten ges ett rikligt samhällsstöd, bl. a. bör tipsmedlen efter
avdrag för vinster och omkostnader - oavkortat gå till idrotten.

Tipsmedlen skulle kunna användas till bidrag, så att kommunerna kunde
uppföra idrottsanläggningar, till stöd för småklubbar, kvinnoidrott och
handikappidrotten. Även stöd till elitidrott bör utgå för att motverka
kommersialismen, bl. a. genom att förbättra möjligheterna för utbildning
och inrättande av någon form av idrottsstipendier.

Vpk:s negativa syn på OS-jippon och andra kommersiella s. k. idrottstävlingar
är alltså inte idrottsfientligt, utan är i stället omsorg om den positiva
roll idrotten kan spela i ett samhälle.

Olympiska spel tillbaka till ursprungstanken

Det kan ifrågasättas om det är meningsfullt att fortsätta med olympiska spel i
nuvarande form. Det är dags att sätta stopp och återföra spelen till
ursprungstanken om en idrotts- och kulturfest för folkens försoning och
internationell ”förbrödring”. Den olympiska tanken borde i dag präglas av
fredstanken, för en värld i fred. Därmed skulle olympiska spel i framtiden
bryta utvecklingen mot de alltmer hysteriska nationalistiska yttringarna och
även befria oss från de kommersiella intressen som snedvrider den olympiska
ursprungstanken.

Vpk anser att Sverige skall vara arrangör för olympiska spel, men då med
nya utgångspunkter, nämligen att man för tillbaka OS till ursprungstanken.

Det nya är att finna organisatoriska former, så att inte bara stormakter i
framtiden kan arrangera tävlingar.

Två alternativ kan tänkas: Olympiska spelen permanentas till en plats, där
deltagande nationer bidrar till spelens ekonomi. En nation är arrangör (i
vissa fall flera nationer) och redan befintliga anläggningar utnyttjas, samtidigt
som spelen genomförs under en längre tidsperiod.

Vpk föreslår därför att regeringen tillsammans med idrottsrörelsen arbetar
för en sådan inriktning av framtida olympiska spel. Samtidigt kan vi
konstatera att det föreslagna vinter-OS i Falun och Åre inte motsvarar
rimliga krav på hur ursprungstanken med olympiska spel skall uppfyllas. I
stället framförs värdet för turism, liksom för näringsliv och ”svensk
goodwill” som det centrala med olympiska spel.

Nej till ekonomisk garanti

Den av regeringen föreslagna garantin för ett vinter-OS är en högriskgaranti.

Förutom att det idrottsliga värdet kan ifrågasättas bör utifrån de många
osäkerhetsfaktorerna riksdagen avslå förslaget att staten skall ikläda sig
ekonomiska garantier för ett olympiskt vinterspel i Falun och Åre 1992.

Hemställan

Mot. 1985/86:553

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:104 om statlig garanti för
anordnande av olympiska vinterspel i Sverige 1992,

2. att riksdagen som sin mening ger till känna att regeringen
tillsammans med idrottsrörelsen bör arbeta för olympiska spel utifrån
ursprungsidéerna enligt vad i motionen anförs.

Stockholm den 17 april 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Tore Claeson (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

4