om statens skadeståndsansvar

Motion 1987/88:L601 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Allan Ekström (m)
om statens skadeståndsansvar

Mot.

1987/88

L601-603

Vern skall bära de ekonomiska konsekvenserna av att det allmänna begår
fel eller handlar oriktigt och därigenom tillfogar en enskild medborgare skada?
Bör skadan bäras av den som oförskyllt drabbas eller bör de ekonomiska
konsekvenserna spridas ut pä oss alla?

Frågan borde vara av intresse för envar.

Kan det felaktiga handlandet klassificeras som myndighetsutövning, svarar
staten eller kommunen i det fall att den offentlige funktionären anses
vållande till skadan dvs. varit vårdslös på ett ej obetydligt sätt. Föreligger
icke sådan vårdslöshet, undgår staten att gottgöra den enskilde dennes skada.

Är det oriktiga handlandet ett uttryck för myndigheternas serviceskyldighet
- ett ämne som aktualiserats genom den nya förvaltningslagen - står det
allmänna inget som helst ekonomiskt ansvar. Den enskilde får med andra
ord stå sitt eget kast, om han litar på och inrättar sig efter en uppgift från
myndighets sida om t. ex. innehållet i gällande rätt. Det offentliga undandrar
sig helt att svara för en oriktig uppgift av sådant slag, oavsett de ekonomiska
följderna för den enskilde som drabbats.

Att det dessutom kan vara svårt att fastställa gränsen mellan myndighetsutövning
och serviceskyldighet framgår av ett färskt rättsfall från Flogsta
domstolen, NJA 1987 s. 535. Målet gällde konsumentverkets ansvar för ett
pressmeddelande som verket utfärdat rörande undersökning av ett antal
lackskyddsmedel. Domstolen var enig om ”att konsumentverket förfarit
klart felaktigt genom det missvisande sätt på vilket provningsresultatet presenterades
i pressmeddelandet”. Innefattade pressmeddelandet därutöver
myndighetsutövning - det blev den avgörande frågan. Svaret var onekligen
viktigt för den skadelidande, ett mindre företag som tillverkade ett lackskyddsmedel,
eftersom företaget tillfogats skada med omkring en halv miljon
kronor på grund av pressmeddelandet. Tre justitieråd besvarade frågan
med nej medan övriga två kom till motsatt resultat. Företaget fick följaktligen
självt bära konsekvenserna av konsumentverkets skadegörande handling.

Det allmänna kan slutligen driva affärsmässig verksamhet och är i denna
angelägenhet att jämställa med vilken privat näringsidkare som helst. Det
kan vara fråga om tillhandahållande av olika slags tjänster t. ex. inom kommunikationsområdet.
Här må nämnas SJ, televerket och postverket. I denna
verksamhet svarar det allmänna för följderna av bristande uppfyllelse utav
sina åtaganden i mindre omfattning än vad som gäller för privata rätts

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr L601-603

Mot. 1987/88
L601

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär översyn av statens skadeståndsansvar.

Stockholm den 12 januari 1988
Allan Ekström (m)

subjekt i motsvarande situationer.

I anförande i kammaren den 18 mars 1987, nr 98, har jag lämnat en rad
exempel på händelser, där dagens rättsläge är stötande för den enskilde.

Frågan om relationen mellan staten och den enskilde berör en av hjärtpunkterna
för innehållet i begreppet rättsstat. Det borde därför saknas all
anledning att motsätta sig en översyn av statens skadeståndsansvar som till
stor del bestäms av 1972 års skadeståndslag.

2