Statens skadeståndsansvar i näringsverksamhet
Motion 1986/87:l606 Martin Olsson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87 :L606
Martin Olsson m. fl. (c)
Statens skadeståndsansvar i näringsverksamhet
Rätten till skadestånd är av största betydelse för den enskildes ekonomiska
trygghet. I skadeståndslagen anges grunderna för skadeståndsrätten.
När det gäller statens skadeståndsansvar i affärsmässig verksamhet finns
vissa regler som kan begränsa rätten till skadestånd. Med anledning härav har
frågor om skadeståndsansvaret för de statligt affärsdrivande verkens verksamhet
tagits upp i riksdagsmotioner under de senare åren. Det har gällt
frågor som järnvägens ansvarighet för dröjsmålskostnader och postverkets
ansvar för försenade eller förkomna försändelser samt televerkets ansvar
gentemot abonnent som drabbats av förluster på grund av att han ej medtagits
i telefonkatalog.
Bakgrunden till motionerna och motionskraven om översyn av det
allmännas skadeståndsansvar har alltså varit att det för statliga affärsdrivande
verk finns särskilda skadeståndsregler.
Postverket är t. ex. inte ansvarigt för förluster som orsakats av försening
under posthantering med undantag av vissa fall för försenade assurerade eller
rekommenderade försändelser eller assurerade paket.
Som framhölls i undertecknad Olssons motion (1985/86: L228) vid föregående
riksmöte får man inte så sällan exempel på att försändelser inte kommer
fram till adressaten inom normal tid och ibland t.o. m. att försändelser
förkommer. När det gäller försändelser mellan privatpersoner föranleder väl
förseningarna knappast några ekonomiska förluster utan endast eventuellt
viss irritation. Men om försändelserna däremot är av annan karaktär kan
förseningar få besvärande och i vissa fall mycket betydelsefulla ekonomiska
följder.
Exempel på förseningar, som kan bli kännbara ekonomiskt, eller på annat
sätt, är exempelvis försändelser med ansökningshandlingar, anbud och
besvarande av uppgifter. Det finns en påstådd ökande tendens till förseningar
men vi vill här nöja oss med att konstatera att förseningar förekommer och kan
leda till problem. Självklart kan man inte begära att postverket skall kunna
distribuera den oerhört stora mängd försändelser det gäller varje år utan att
förseningar och andra missöden inträffar. En annan iakttagelse är att det blivit
svårare - förmodligen på grund av annan sorteringsteknik - att få klarhet om
orsakerna och vilka eller vad som förorsakat förseningar, skador eller att
försändelser har förkommit. En viktig fråga är postverkets ansvarighet och
vilka ersättningar som kan utgå och i vad mån dessa bestämmelser behöver ses
över.
Även SJ :s och televerkets skadeståndsskyldighet är något begränsad enligt
särskilda regler. Enligt ”normalvillkor för järnvägstrafik” åtar sig järnvägen Mot. 1986/87
inte någon skyldighet att lämna ersättning till den resande för förluster till L606
följd av tågförseningar, tåginställelser eller förfelad anslutning. Ersättning
kan endast utgå om särskilda skäl kan anses föreligga.
Televerket har meddelat allmänna villkor för telefonabonnemang. I
villkoren finns föreskrifter om bl. a. skadestånd. Problem och förluster kan
en abonnent drabbas av bl. a. om han eller hon inte kommer med i
telefonkatalogen såsom redovisades i lagutskottets betänkande (LU 1986/
87:2) under den gångna hösten. I det där redovisade fallet hade en advokat
drabbats av begränsning av sin verksamhet och därmed stora förluster på
grund av just denna situation.
Enligt vår mening bör det i skadeståndshänseende råda likställighet mellan
staten, när den driver affärsverksamhet, och enskilda näringsidkare. Det bör
vara en naturlig utgångspunkt att den enskilde - konsument eller näringsidkare
- har samma skydd och rätt till skadestånd oberoende av om motparten är
staten eller övrig näringsverksamhet. Staten bör i egenskap av avtalspart
omfattas av tillämpningen av gällande lagstiftning på samma sätt som övriga
som bedriver verksamhet. Friskrivningsklausuler bör enligt vår mening inte
få leda till att konsumentskyddet försvagas eller kringgås.
Det är angeläget att det kommer till stånd en översyn av gällande regler. I
nämnda betänkande från lagutskottet motiverade majoriteten sin avstyrkan
av motionskraven om utredning av det statliga skadeståndsansvaret med att
en skärpning av skadeståndsansvaret kan föranleda något högre priser eller
taxor. Men detta kan inte få hindra att reglerna ses över. Det är att märka att
motsvarande argument inte brukar framföras eller godtas i andra sammanhang
när det gäller att ge den enskilde ett fullgott skydd.
Liksom förordades i den reservation som fogades till nämnda utskottsbetänkande
av de tre icke-socialistiska partiernas ledamöter bör riksdagen
enligt vår mening begära att en översyn företas av statens skadeståndsansvar i
affärsmässig verksamhet i syfte att åstadkomma likställighet mellan statlig
och enskild verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av villkoren för
statens skadeståndsskyldighet i affärsmässig verksamhet företas.
Stockholm den 19 januari 1987
Martin Olsson (c)
Marianne Karlsson (c) Kersti Johansson (c)
gotab Stockholm 1987 12156
8
