Stärk den lokala närvaron och transparensen hos banker

Motion 2013/14:Fi208 av Jonas Eriksson och Jan Lindholm (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur den lokala närvaron av bankverksamhet och bankkontor kan stärkas på landsbygden och på andra platser där tillgängligheten till banker är låg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda hur transparensen i banksektorn kan öka när det gäller villkor för kontanthantering, in- och utlåning, räntor och krediter.

Motivering

Banker och närhet till banker är viktigt för nyföretagande, entreprenörskap och företagstillväxt. Därmed också mycket viktigt för sysselsättningen. När ett nytt företag ska etableras krävs ett finansiellt kapital. Även om det kan komma från entreprenören själv, hens vänner och familj behövs ofta mer kapital och rörelsekrediter för att finansiera först initiala kostnader och investeringar och därefter själva verksamheten. Riskkapital finansierar endast ett litet antal nya företag och är dessutom främst fokuserat till Stockholm och Göteborg. Bankerna är de som står för den största andelen av externt finansiellt kapital hos de små företagen.

Företag som ligger på landsbygden är mer beroende av banklån då det finns färre alternativ till att låna externt kapital där. Bankerna fyller en viktig funktion i samhället för entreprenörskap och företagande.

Ett företags möjligheter att låna kapital är beroende av kunskap och förtroende mellan långivare och låntagare. Med geografisk och social närhet skapas goda förutsättningar för den tillit som behövs. Entreprenören och bankföreträdaren kan träffas vid personliga möten; den som söker lån har större chans att vara känd av långivaren. Bankens kunskap om den miljö vari företaget vill verka, samarbetspartner, styrelsemedlemmar med mera är sannolikt större om bankkontoret är geografiskt nära entreprenören. Forskning som har genomförts visar på ett positivt samband mellan den lokala banksektorn, en ökad bankkonkurrens och nya företag/företagstillväxt på den lokala marknaden. Erfarenheter från småföretagen pekar också på att existensen av fristående lokala sparbanker förbättrar tillgången på finansiering och krediter.

Antalet bankkontor i Sverige har under de senaste tjugo åren minskat kraftigt. Den största minskningen har skett på landsbygden. I dessa delar av landet har antalet bankkontor minskat med mer än 50 procent. Jämfört med andra europeiska länder har Sverige en låg bankkontorstäthet. Fördelningen i relation till befolkning är också ojämn. Detta är förstås ur landsbygds- och företagsklimatperspektiv olyckligt. Närheten till banker och bankkontor är en viktig förutsättning för en välmående och dynamisk ekonomi och ett lokalt näringsliv. Vikten är sannolikt störst vad avser tillgången på krediter och kapital, men är också viktig till exempel vad gäller möjligheten att säkert hantera kontanter.

Sammanslagning och uppköp av banker som försämrar den lokala bankkonkurrensen gynnar inte heller det lokala näringslivet och nyföretagande.

I USA kontrolleras och mäts bankkonkurrensen med hjälp av ett koncentrationsmått och restriktioner mot uppköp och sammanslagningar har införts för att begränsa minskad konkurrens.

Ett annat grundläggande problem främst för småföretagens möjlighet att få krediter är avsaknaden av transparens på marknaden. Detta är mycket tydligt när det gäller t ex bankernas räntesättning. Färre lokala bankkontor och större koncentration till ett fåtal bankkoncerner minskar transparensen ytterligare.

Regeringen bör tillsätta en utredning om hur den lokala närvaron av bankkontor kan stärkas, nya sparbanker och andra bankaktörer kan stödjas att starta och driva bankverksamhet och bankkontor i landsbygd och andra platser där tillgängligheten till banker är låg.

Regeringen bör också låta utreda hur transparensen i banksektorn kan öka när det gäller villkor för kontanthantering, in- och utlåning, räntor och krediter. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 25 september 2013
Jonas Eriksson (MP)	Jan Lindholm (MP)