Språkundervisningen i skolan

Motion 1986/87:Ub818 Rune Rydén m. fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87:Ub818

Rune Rydén m. fl. (m, fp, c)
Språkundervisningen i skolan

Mot.
1986/87
Ub818—819

Förbindelserna mellan länder och folk ökar. För att vi skall klara oss i det
alltmer internationaliserade samhället behöver vi kunskaper och färdigheter
som är relaterade inte bara till den egna nationen eller kulturkretsen utan
också till omvärlden. Många av livsfrågorna är av global natur och kan bara
lösas i internationell samverkan. Det gäller att skapa förutsättningar för ökad
förståelse för andra folkgrupper, kulturer och religioner.

Ett ökande antal svenskar kommer i framtiden att arbeta i företag,
organisationer och myndigheter med internationella kontakter. Men även i
många vanliga arbetsuppgifter överallt i samhället kommer det att ingå
internationella moment av varierande karaktär. Det kan gälla att tala i
telefon, skriva brev eller läsa bruksanvisningar med fackuttryck på främmande
språk. Allt fler anställda inom serviceyrken, inte minst inom detaljhandeln
och turistnäringen, kommer i kontakt med människor från andra länder.

För att kunna sköta sina arbetsuppgifter måste de kunna förstå och helst tala
främmande språk. De behöver också ha viss kännedom om andra kulturer
och religioner. Även utanför arbetet vill människor i allt större utsträckning
kunna ta del av informations- och kulturutbudet på främmande språk, såsom
litteratur, tidningar och tidskrifter, film och television.

Engelska är obligatoriskt språk i grundskolan och på vissa gymnasieskollinjer
t.o.m. årskurs 2 (A-språk). Franska eller tyska är tillvalsämne på
grundskolans högstadium och studeras som fortsättningsspråk i gymnasieskolan
(B-språk). Franska eller tyska kan även vara nybörjarspråk i
gymnasieskolan för dem som inte studerat språket i grundskolan; andra
språk som spanska och ryska kan också vara nybörjarspråk i gymnasieskolan
(C-språk).

Det finns hos eleverna ett stort intresse för att studera språk. Ändå har
statsmakterna under senare år krympt skolans resurser för språkundervisning.
Hur detta skett skall redovisas i det följande.

Timplaneförsämringar för B- och C-språk i gymnasieskolan
under senare tid

□ Språkens halvklasstimmar i årskurs 1 har förts över till den allmänna
förstärkningsresursen. Halvklasstimmen i språk i årskurs 1 har därmed i
praktiken avskaffats,
o B/C-språk i årskurs 3 har drabbats av 1-2 timmars nedskärning på

timplanen. Detta innebär att linjespecialisering, t. ex. affärsspråk på 1

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Ub818~819

ekonomisk linje, försvårats, eftersom samläsning sker mellan olika linjer
under de tre timmar som numera tillfaller resp. språk i årskurs 3.

□ Gymnasieskolan erbjuder numera flera alternativa ämnen (t. ex. naturvetenskapliga
specialämnen, socialkunskap, estetiska specialämnen) i utbyte
mot språk. Vissa elever ställs här inför en orimlig valsituation som
tvingar dem att välja bort ett språk. Elev på naturvetenskaplig linje som
valt specialämne har exempelvis bara kvar ett språk i årskurs 3.
Elevunderlaget för språk som på detta sätt valts bort minskar.

□ Elever på den naturvetenskapliga linjen har berövats sitt tredje språk i
årskurs 1.

□ Elever på den ekonomiska linjen måste välja mellan sitt tredje språk och
naturkunskap/matematik. Det bör observeras att tre årskurser matematik
numera är förkunskapskrav för ekonomlinjen inom högskolan, varför
matematiken väljs av eleverna i flertalet fall.

□ Elever på den tekniska linjen studerar engelska och B- eller C-språk i
årskurserna 1 och 2 har inga språk alls i årskurs 3.

Försvagningen av undervisningen i B/C-språk i gymnasieskolan står i skarp
kontrast till det ökade behov av språkkunniga tekniker, naturvetare och
ekonomer som samfällt omvittnas. Behovet av människor med språklig
grundutbildning utöver engelska är uppenbart.

Inför treåriga studiegångar i språk på naturvetenskaplig och
teknisk linje m. m.

Generellt bör eleverna studera de språk de väljer i årskurs 1 under hela
gymnasieskoltiden. Detta skulle ge språkgrupperna en välbehövlig stadga
och kontinuitet samt reducera antalet lärarbyten - jämför bilagan varav
framgår att språkgrupperna minskas med ungefär hälften mellan årskurserna
1 och 3.

Normalt studeras på naturvetenskaplig linje två språk under tre år. På
många skolor kan man emellertid välja ett naturvetenskapligt specialämne
(alternativämne om sammanlagt 8 veckotimmar) i årskurserna 2 och 3. För
den som väljer ett specialämne bör inte ett modernt språk utgå ur timplan i
årskurs 3. En annan organisatorisk lösning bör väljas. I stället bör den
enskilde elevens timplan kunna utökas med 3 veckotimmar vid sådant
specialämnesval.

Detsamma gäller för estetiskt specialämne på humanistisk och samhällsvetenskaplig
linje. Specialämnet bör inte studeras på bekostnad av språk i
årskurserna 2 och 3.1 stället bör timplanen kunna utökas med 3 veckotimmar
i vardera årskursen.

Studiet av tekniska ämnen i årskurs 3 på teknisk linje omfattar 12
veckotimmar. Minska detta studium eller flytta 3 veckotimmar tekniska
ämnen till lägre eller högre årskurs, så att utrymme i stället skapas för
obligatoriskt studium av ett språk under 3 veckotimmar i årskurs 3 av teknisk
linje! Ytterligare en åtgärd bör vidtas. Timtalet för årskursen omfattar endast
31,5 veckotimmar. Gör det därför möjligt att studera ett andra språk i
årskursen, antingen obligatoriskt eller som utökad studiekurs (frivilligt
ämne).

Mot. 1986/87

Ub818

2

En skicklig tekniker eller naturvetare blir i framtiden aldrig en god
yrkesman om han eller hon saknar goda språkkunskaper. Det är inte lätt att
klara omfattande språkstudier vid sidan av fortsatta studier efter gymnasieskolan.
För blivande tekniker m. fl. är det därför viktigt att språkstudierna
börjar så tidigt som möjligt. För att stimulera en sådan utveckling och som en
konsekvens av den timplanskomplettering som föreslagits bör utbildningsplanerna
för högskolans civilingenjörslinjer, naturvetenskapliga linjer, arkitektlinje,
ekonomlinje m.fl. linjer som särskilt förkunskapskrav uppta 3
årskurser engelska och tre årskurser B- eller C-språk från gymnasieskolan.

Garantera varje språkgrupp ett minimum av lektioner

I B- och C-språken samläser i allmänhet elever från olika linjer. För att
samläsning i språk med elever från olika linjer skall fungera på ett acceptabelt
sätt måste de olägenheter som nu är förenade med denna anordning
omgående elimineras. I nuvarande läge är en del av undervisningsgruppen
ofta frånvarande, därför att man på vissa linjer vissa dagar har prov,
studiebesök eller andra aktiviteter på gång. Undervisningsgruppen är sällan
samlad. Ibland förekommer lektioner där hälften av eleverna i gruppen är
borta. Det går inte att återläsa dessa lektioner för dem som varit borta. En
serie lektioner för en HSE-grupp kan se ut så här:

Lektion 1. EH-gruppen är närvarande. S-gruppen är frånvarande på
grund av studiebesök som endast gäller S-klassen.

Lektion2. Samtliga i språkgruppen är närvarande.

Lektion3. H-gruppen är frånvarande på grund av utflykt för hela niklassen.
ES-gruppen är närvarande.

Lektion 4. Elever från HS-gruppen är närvarande. Elever från E-klassen
är frånvarande på grund av prov i ekonomiskt specialämne.

Genom en sådan ordning uppstår luckor i elevernas kunskaper. Flertalet
klarar inte av att själva ta igen dem. Motivationen för språkstudierna
sjunker, liksom kunskapsnivån.

Studiebesök, koncentrationsdagar, yrkeslivsveckor, praktik, aulaskrivningar
m. m. måste fortsättningsvis anordnas på ett sådant sätt, att ämnen
med elevunderlag från flera klasser i minsta möjliga grad berörs av dessa
”klassvisa” avbrott i undervisningen. Lärarna i andra ämnen måste vid
läsårets början få information om vilka tider som är lämpliga för studiebesök
m. fl. aktiviteter. De tillsynsmyndigheter som finns — skolöverstyrelsen och
länsskolnämnderna - måste ägna hithörande frågor betydligt mer uppmärksamhet
än som sett och vidta de åtgärder som behövs för att undervisningen i
B- och C-språk i gymnasieskolan skall bli meningsfull.

En förbättring skulle kunna åstadkommas om varje språkgrupp under ett
läsår garanteras ett minimum av lektioner under vilket eleverna från samtliga
i språkgruppen deltagande klasser kan närvara. Det blir då en fråga om att
arrangera undervisningen så att detta uppnås. Ett läsår omfattar 40 veckor.
Det är rimligt att utgå från att en veckotimme motsvaras av undervisning
under minst 32 veckor, dvs. 32 ”nettotimmar”. Skolledningen bör åläggas att
organisera språkundervisningen så, att läsåret för undervisningen i ett
modernt språk med 3 veckotimmar omfattar minst (3x32=) 96 undervis

Mot. 1986/87

Ub818

3

ningstimmar för varje grupp. Regeringen bör uppdra åt skolöverstyrelsen att
lägga fram kompletterande timplansbestämmelser som avser minimiundervisningstid
i språkgrupp vid samläsning mellan klasser på olika linjer.

Förstärk den språkliga utbildningen på humanistisk linje

Det är viktigt att språken återfår den ställning som de en gång haft i skolan.
En väg att nå detta mål är att se till att det finns en gymnasieskollinje där
språken — inklusive modersmålet - står i centrum. Detta är lika naturligt
som att det finns en gymnasieskollinje där de naturvetenskapliga ämnena står
i centrum och står inte i motsats till en utbyggd språkundervisning även på
andra linjer. Det är mot denna bakgrund angeläget att elever på grundskolans
högstadium får information om att de som är språkintresserade får
största möjlighet till språkstudier på den humanistiska linjen, i normalfallet
tre moderna språk som vart och ett studeras under tre år. Med oförändrat
timtal i moderna språk kan man på linjen också studera latin eller allmän
språkkunskap. Det skulle vara av stort värde för utvecklingen av den
språkliga kompetensen i landet, om det vid varje större gymnasieskolenhet
som omfattar HS-sektor inrättas helklass av humanistisk linje.

Den språkliga utbildningen på humanistisk linje bör samtidigt, inom
ramen för gällande timplan, förstärkas. En fördjupad språkutbildning på
denna linje skulle ge eleverna en utbildning som är eftertraktad av
näringslivet och samhället i övrigt. Vår tillgång på språkkunniga människor
skulle härmed öka. I vissa undervisningsgrupper vid ett antal gymnasieskolor
bör man kunna ge en fördjupad kunskap i de främmande språkens litteratur
och träning i att uttrycka sig skriftligen på det främmande språket och att
översätta från och till det främmande språket. Därtill bör eleverna kontinuerligt
få öva sig i att inhämta information på ett främmande språk i t. ex. de
samhällsorienterande ämnena. Lärare i samhällsorienterande ämne som väl
behärskar engelska eller lärare i engelska som är behörig att undervisa även i
ett samhällsorienterande ämne bör kunna få undervisa delvis på engelska i
ämnena samhällskunskap, historia och religionskunskap i vissa klasser.
Härigenom blir det möjligt för språken att återvinna en del av de timmar som
de vid tidigare timplansändringar förlorat. Genom åtgärder av detta slag bör
det vara möjligt att göra den humanistiska linjen mer attraktiv och att
intressera studerande på humanistisk linje för avancerade språkstudier.

Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att under en femårsperiod bedriva en
aktiv försöksverksamhet med en förstärkt språklig utbildning på såväl
humanistisk linje som andra studievägar i enlighet med vad som anförts i det
föregående. En alternativ, kompletterande kursplan för undervisning delvis
på engelska i ämnena samhällskunskap, historia och religionskunskap bör
samtidigt göras.

Konkretisera målen för språkundervisningen

Det finns ingen genväg till språklig kompetens, vare sig för den språkbegåvade
eller för den som inte är särskilt språkbegåvad. Allra minst är detta fallet
för den senare. Redan i grundskolan måste man därför ta språken på samma

Mot. 1986/87

Ub818

4

allvar som man tar t. ex. matematiken och förklara uppbyggnaden av det
system som man vill lära ut och hur det kan användas kommunikativt.
Särskilt i början av språkundervisningen måste man eftersträva insikt hos
eleverna om de språkliga sammanhangen.

I läroplan för grundskolan beskrivs två delmoment i engelska resp.
matematik på följande sätt:

Skriva

Lågstadiet

Ingen egentlig skrivträning. Avskrivning av ord och fraser kan dock
förekomma.

Mellanstadiet

Avskrivning för att öva stavning.

Skrivövningar för att befästa stoff som redan inövats muntligt. Skrivning
av enkla personliga meddelanden och brev.

Högstadiet

Skrivövningar i första hand för att befästa stoff som redan inövats muntligt.
Skrivning av meddelanden, brev och referat.

Fri skrivning, där eleverna bl. a. kan berätta och fabulera.

Fortsatt avskrivning för att öva stavning.

Reella tal

Lågstadiet och mellanstadiet

Negativa tal förekommer t. ex. som minusgrader. Bråk som 1/2 och 1/3 tas
upp och storleksordnas laborativt.

Mellanstadiet och högstadiet

De hela talen och de vanligaste talen i bråkform storleksordnas.

Hela tal adderas och subtraheras i anslutning till praktiska situationer.
Bråk med lika nämnare adderas och subtraheras i bråkform på laborativ
grund. Närmevärden till bråk behandlas. Bråk adderas och subtraheras efter
omskrivning i decimalform eller till närmevärden i decimalform.

Begreppen kvadrat och tiopotens tas liksom övriga moment främst upp i
samband med vardagsnära problem. Huvudräkning, överslagsräkning och
teckenregler uppmärksammas.

Högstadiet

Hela tal och tal i bråkform behandlas med alla de fyra räknesätten. Parentesoch
teckenregler övas, liksom tal i potensform och tiopotenser. Uppmärksamhet
ägnas även åt potenslagarna och räkning med tal i grundpotensform.
Kvadratrötter och deras närmevärden samt rotlagarna tas upp i anslutning till
geometri och lösning av enkla andragradsekvationer.

Mot. 1986/87

Ub818

5

Delmomenten i engelska är ganska diffusa och innehållslösa i jämförelse med
matematikens. I gymnasieskolans läroplan för undervisning i moderna språk
möter man samma tendenser som i läroplan för grundskolan. De olika
momenten för språkstudierna är konturlösa. Vidare kan konstateras att
målen för studierna i engelska, som eleverna studerat under sammanlagt nio
eller tio år, är desamma som för de kortare studierna i B-franska/tyska.

Målen för skolans språkundervisning är mycket allmänt formulerade. I
läroplanen har man tyvärr inte hållit isär begreppen syfte och mål. Syfte
anger vilka behov man har, målen det man måste uppnå för att tillfredsställa
behoven. En god regel när man fastställer mål är att dessa skall vara
beskrivningsbara, realistiska och mätbara. Det sista innebär att man skall
kunna verifiera att man uppnått målet eller delar av målet. Att målen skall
vara realistiska innebär bl. a. att de skall kunna uppnås med tilldelade
resurser.

Målen för språkundervisningen i gymnasieskolan bör kunna variera
beroende på om det är första, andra eller tredje språket som studeras. Målen
för de olika språken behöver därför differentieras betydligt mer än för
närvarande. De behöver också göras mer konkreta. Det är viktigt att
eleverna i skolan har klart för sig syftet med sina språkstudier. Om syftet är
fastlagt, blir det lättare att uppfylla de krav som ställs för att nå målet. Av
läroplanen bör klart framgå vad som skall studeras och till vilken nivå. Målen
skulle bli mycket mer uppmärksammades om de definierades bättre och om
det i flertalet fall gick att mäta om man uppnår dem.

Regeringen bör uppdra åt skolöverstyrelsen att vidta åtgärder för att
åstadkomma beskrivningsbara, realistiska och mätbara mål för undervisningen
i språk.

Utforma modeller för en mer individualiserad
språkundervisning

Språkgrupperna är i många fall alldeles för stora — upp till 30 elever — för att
träna kommunikation. Även om elever kan bedriva talträning under
lektionerna på egen hand i smågrupper, är det angeläget att läraren får
tillfälle att samtala med dem på det främmande språket. Det är ju först och
främst läraren som kan svara för att innehållet och språket hålls på en för
årskursen lämplig nivå. Eftersom språkgrupperna i allmänhet har tre
lektioner å 40 minuter i veckan, kan den enskilde eleven inte ofta få
kommunicera med sin lärare på det främmande språket.

Därför är det nödvändigt att det byggs upp ett system för språkundervisningen
där antalet elever i språkgrupperna kan variera beroende på vilken
färdighet som skall övas. Gäller det t. ex. att träna läsförmågan kan eleverna
vara flera i en grupp än om det gäller att öva talfärdigheten. Vidare är det
angeläget med flexibla elevgrupperingar inom ramen för en hel årskurs för
att åstadkomma arbetsformer som passar den enskilde eleven. Skolöverstyrelsen
bör få i uppdrag att utforma modeller för en mer individualiserad
språkundervisning i grundskolan och gymnasieskolan med utgångspunkt i de
resurser som inom ramen för gällande statsbidragsbestämelser bör finnas
tillgängliga för språkundervisning.

Mot. 1986/87

Ub818

6

Förstärk språklärarutbildningen

I en internationell jämförelse är den svenska språklärarutbildningen mycket
kort. För att undervisa i gymnasieskolan och i vuxenutbildningens gymnasiala
utbildning bör det krävas minst 60 poäng i varje språk. Med tanke på
kraven på språkundervisningen i skolan bör all språklärarutbildning innehålla
obligatoriska studier förlagda till länder där språken talas.

Rekryteringen till forskarutbildningen i moderna språk är oroväckande
låg. Den högre utbildningen i moderna språk vid universiteten kan i dag
närmast beskrivas som en krisbransch. Det måste anses som angeläget att
varje gymnasieskola med treåriga linjer har även lektorer som lärare.
Forskarutbildningen i moderna språk måste därför ses över, så att utbildningen
till sitt innehåll och sina metoder blir attraktiva för språkstuderande som
kan tänka sig att bli lektorer i språk i gymnasieskolan.

Hemställan

Åberopande vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till komplettering av
timplanen för naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje m. fl.
studievägar i syfte att göra studiegången för moderna språk treårig i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär för slag till timplansbestämmelser
som avser minimiundervisningstid för språkgrupp vid samläsning
mellan klasser på olika gymnasielinjer i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen får i
uppdrag att under en femårsperiod bedriva en aktiv försöksverksamhet
med en förstärkt språklig utbildning på humanistisk linje m.fl.
studievägar, bl. a. i form av undervisning i samhällsorienterande
ämnen delvis på engelska, enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen får i
uppdrag att vidta åtgärder för att åstadkomma beskrivningsbara,
realistiska och mätbara mål för undervisningen i språk i grundskolan
och gymnasieskolan i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen får i
uppdrag att utforma modeller för en mer individualiserad språkundervisning
i grundskolan och gymnasieskolan med utgångspunkt i de
resurser som inom ramen för gällande statsbidragsbestämmelser bör
finnas tillgängliga för språkundervisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om grundläggande lärarutbildning och forskarutbildning
i moderna språk.

Stockholm den 22 januari 1987
Rune Rydén (m)

Erling Bager (fp) Gunnel Liljegren (m)

Gösta Andersson (c) Olle Aulin (m)

Rolf Kenneryd (c)

Mot. 1986/87

Ub818

7

Mot. 1986/87

Ub818

Årskurs 1	38 580 elever
Årskurs 2	38 009 ”
Årskurs 3	38 074 ”
B-tyska åk 1	19 321	50,1 %
B-tyska åk 2	18 252	48,0 %
B-tyska åk 3	9 070	23,8 %
C-tyska åk 1	6 735	17,5 %
C-tyska åk 2	5 755	15,1 %
C-tyska åk 3	3 151	8,3 %
B-franska åk 1	10 431	27,0 %
B-franska åk 2	8 890	23,4 %
B-franska åk 3	5 655	14,9 %
C-franska åk 1	5 394	13,9 %
C-franska åk 2	4 650	12,2 %
C-franska åk 3	3 416	9,0 %
C-spanska åk 1	8 060	20,9 %
C-spanska åk 2	7 029	18,5 %
C-spanska åk 3	4 605	12,1 %
C-italienska åk 1	778	2,0 %
C-italienska åk 2	591	1,6 %
C-italienska åk 3	345	0,9 %
C-ryska åk 1	352	0,9 %
C-ryska åk 2	438	1,2 %
C-ryska åk 3	176	0,5 %

Bilaga

Antalet anmälda elever i gymnasieskolans 3- och 4-åriga linjer till läsåret
1985/86 samt antalet elever anmälda till undervisningen i B- och C-språk.

8