Spelberoende

Motion 2003/04:So423 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska barns och ungdomars tillgänglighet till spelautomater.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att följa det förslag till ökade anslag som Folkhälsoinstitutet har lagt fram för att kunna finansiera åtgärder som skall leda till ett minskat spelberoende.

Motivering

Allt fler människor blir spelberoende och det är framförallt ungdomar, invandrare och män som drabbas. Det visar sig också att låginkomsttagare spenderar tre gånger så stor andel av sin disponibla inkomst på spel som höginkomsttagare. Sedan 1997 har spelmarknaden expanderat med flera nya spelformer, bland annat har fyra nya kasinon tillkommit, utländska spelarrangörer har etablerat sig via Internet och vinsttak och utdelningar har höjts. Allt detta talar för att problemen med spelberoende sannolikt inte har minskat. Marknadsföringen av spel är aggressiv och enligt Lotteriinspektionen satsar spelbranschen mer än 2,3 miljoner kronor per dag på sin marknadsföring.

Det beräknas finnas minst 100 000 personer med spelproblem i Sverige. 25 procent av dessa är patologiskt spelberoende och behöver betydande stödinsatser.

Staten får in cirka 5 000 miljoner kronor från de olika spel där staten är delägare. Av dessa miljoner avsätter regeringen endast 9 miljoner kronor till att motverka spelmissbruk. Dessa miljoner fördelas mellan forskning, hjälptelefon för missbrukare och stöd till s.k. kamratföreningar. Kommunernas kostnad för behandling av spelmissbrukare uppgår till cirka 10 miljoner kronor. För denna behandling får de inga extra intäkter från staten.

Statens folkhälsoinstitut har lagt fram ett handlingsprogram för att motverka spelberoende. Enligt Folkhälsoinstitutet behövs det 40–50 miljoner kronor årligen för att finansiera åtgärder för att minska de negativa effekterna av spelproblemen. Dessa medel bör fördelas mellan förebyggande insatser, vård och behandling samt forskning.

Åtgärder som föreslås i handlingsprogrammet är bland andra:

• Information till ungdomar, föräldrar och allmänhet om riskerna med barns och ungdomars spelande.

• Förbättrade möjligheter till vård och behandling för spelberoende.

• Riktade utbildningsinsatser till 6 000 personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med spelberoende.

• Bättre kontroll av åldersgränser på spelautomater för att skydda barn och ungdomar.

• Minskad tillgänglighet till värdeautomater genom tekniska åtgärder.

I kyrkliga sammanhang har man solidariskt stöttat och hjälpt medmänniskor som inte klarar av alkohol eller narkotika. En spelberoende person har ett mönster som liknar en alkoholists och behöver därför också vår hjälp och stöttning. Många kristna och andra frivilligorganisationer gör ett beundransvärt arbete med att hjälpa människor som hamnat i olika beroenden och är värda all uppskattning och stöttning även från statligt håll.

Det borde vara en självklarhet att staten avsätter en större del än vad som sker i dag av sina intäkter från spelverksamhet till att på olika sätt motverka spelberoendet och att de frivilliga organisationerna får del av dessa statliga medel till sin verksamhet mot spelberoende.

Stockholm den 23 september 2003

Annelie Enochson (kd)