Spelberoende

Motion 1998/99:So211 av Barbro Westerholm (fp)

Spelberoende är ett hälsoproblem som rönt ökande
uppmärksamhet under senare år. Spelberoende inrymmer två
typer av problem: problemspelande och patologiskt
spelande. Med problemspelande menas ett spelbeteende som
stör och skadar den enskilde och dennes relationer i familj
och arbetet. Patologiskt spelande kännetecknas därutöver av
framför allt kontrollförlust över spelande, behov av ökning
av insatser, mycket pengar satsade på spel och spelande trots
negativa konsekvenser.

Riksdagen har vid flera tillfällen aktualiserat frågan om spelberoende,
vilket lett till beslut om kartläggning av problemets omfattning. En under-
sökning har inletts vilken genomförs av en internationell forskargrupp under
ledning av professor Sten Rönnberg vid Stockholms universitet. Den finansi-
eras av Socialdepartementet.

Resultaten visar att 150 000 svenskar har problem med sitt spelande. För
en tredjedel av dem, ca 50 000 personer, är problemen så allvarliga att de kan
klassas som spelberoende. Spelberoende är vanligare bland män, unga och
invandrare.

Spelandet är jämnt fördelat över landet och något vanligare i storstads-
områdena. De mest populära spelformerna bland problemspelare och spelbe-
roende är snabblotterier, skraplotter, Tips och Oddset samt hästspel.

Undersökningen är inte slutförd utan går nu in i en andra fas där man avser
få fram mer om orsakerna till spelberoende. Spelproblem behöver inte vara
kroniska men hur spontant läkningen ser ut vet man inte och man vet inte
heller tillräckligt om nyttan av olika behandlingar.

Antalet spel på marknaden är redan idag stort och hela tiden kommer nya
spel. Basen för spelandet breddas också genom att fler ungdomar spelar.
Mot bakgrund av den Rönnbergska undersökningens resultat att spelbero-
ende är påfallande vanligt bland ungdomar är det viktigt att den nu pågående
statliga utredningen om en ny lotterilag överväger striktare åldersgränser för
spel, i varje fall de spel som visat sig skapa de största problemen.

För dem som blivit spelberoende finns idag mycket liten hjälp att få i form
av behandling och rehabilitering. Som ovan nämnts vet vi för litet om vilka
behandlingar som är mest effektiva vilket inte innebär att man inte skall
använda sig av den kunskap man dock har. Tillgången till behandlingshem är
bristfällig. Det finns några, bl.a. ett i Kolmården, men de räcker inte långt
för
att behoven skall kunna tillgodoses. Det behövs också mer utbildning för
psykologer och socialarbetare om spelberoende samt stöd till utveckling av
den länkrörelse för f d spelare som finns. Regeringen bör därför ta initiativ
till utveckling av behandling och rehabilitering av spelberoende, skapande av
behandlingsresurser samt utbildning av berörda personalgrupper om spel-
beroende och hur människor med spelberoende bäst kan hjälpas.

Likaväl som allmänheten informeras om riskerna med alkohol, tobak, nar-
kotika och beroendeframkallande läkemedel bör den också erhålla informa-
tion om spelberoende. Det är naturligt att Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att
ta fram sådan information eftersom institutet ansvarar för information om
andra former av beroende och missbruk.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersgräns för spel,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av metoder för behandling och rehabilitering av
spelberoende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för hjälp till spelberoende,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av berörda personalgrupper om spelberoende,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till allmänheten om spelberoende.

Stockholm den 14 oktober 1998

Barbro Westerholm (fp)

1 Yrkande 1 hänvisat till KrU.