Socialavgifterna och de idéburna folkrörelserna

Motion 1990/91:Sf346 av Göran Magnusson m.fl. (s)

En i breda grupper fast förankrad uppfattning är att
folkrörelsernas arbete är ett styrkebälte för demokratin i
Sverige. Organisationslivet i Sverige är unikt vid en
internationell jämförelse. De olika folkrörelserna verkar
inom samhällslivets alla områden, såsom idrotten, barn-
och ungdomsverksamheten, trossamfunden,
folkbildningen, bland handikappade etc. Listan skulle
kunna göras mycket lång. En viktig förutsättning för mycket
av arbetet är tillgången till de allmänna samlingslokalerna.

Verksamheterna engagerar i stort sett alla svenskar som
medlemmar eller aktiva ledare. Den nyligen beslutade
skattereformen påverkar folkrörelserna och föreningslivet i
flera avseenden. Dessa effekter kommer att bli föremål för
uppföljning. I prop 1989/90:110 om reformerad inkomst-
och företagsbeskattning skrev statsrådet:

Många av de regelförändringar som jag redovisar
påverkar deras (folkrörelsernas) betingelser -- vissa positivt
medan andra har negativa effekter i form av ökade
kostnader. Enligt min mening bör därför skattereformens
effekter för folkrörelserna följas upp med särskild
uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan genomgång visa
sig att icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet
motverkande åtgärder vidtas.

I budgetpropositionen 1990/91:100 föreslår regeringen
kompenserande åtgärder för ökade kostnader med 100
miljoner kronor. Pengarna ska användas till barn- och
ungdomsverksamhet. Av dessa 100 miljoner kronor går 14
miljoner till barn- och ungdomsorganisationerna, 65
miljoner kronor till idrottsrörelsen och resterande 21
miljoner kronor till övriga organisationer. Dessutom ges
Tipstjänst AB möjlighet att stödja idrotten med 50 miljoner
kronor (tidigare 20 miljoner kronor).

I budgetpropositionen aviserar också regeringen att man
i en särskild proposition skall lägga förslag om att
idrottsrörelsens föreningar slipper betala sociala avgifter på
mindre belopp, upp till 1/2 basbelopp (f.n. 16 100 kronor).
Syftet är i första hand att underlätta föreningarnas
administration, men innebär i realiteten också en
betydande ekonomisk fördel.

De idéburna folkrörelserna gör liksom idrottsrörelsens
ledare avsevärda ideella insatser. Jämförelsen med
idrottsrörelsens befrielse från socialavgifter på ersättningar
upp till 1/2 basbelopp ligger därför nära till hands. Vi anser
att likställighet i detta avseende bör råda mellan olika
idéburna folkrörelseorganisationer.

Det finns skäl att närmare granska vilka positiva och
negativa effekter denna regel har för idrottsrörelsen för att
därefter överväga om regeln bör utsträckas till att gälla även
andra idéburna folkrörelser.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de idéburna folkrörelserna och
socialavgifterna.

Stockholm den 25 januari 1991

Göran Magnusson (s)

Ingvar Björk (s)

Anneli Hulthén (s)

Berit Oscarsson (s)