Slamhanteringen

Motion 1986/87:Jo826 Sten Sture Paterson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jo826

Sten Sture Paterson (m)
Slamhanteringen

Det moderna samhällets starkt ökade användning av kemikalier har inneburit
ett växande miljöproblem. De kommunala soptipparna, som ursprungligen
lokaliserades utifrån kravet att ej verka störande för omgivningen, har
med sopornas förändrade innehåll blivit till ett för många kommuner
svårbemästrat miljöproblem.

En ökad inblandning av kemiska ämnen i soporna gör att lakvattnet får allt
högre värden på innehållet av giftämnen. Då åtgärder vanligen saknas för
omhändertagande av detta lakvatten söker detta sig ut till bäckar, åar och
sjöar eller perkolerar ned till grundvattnet. Betesdjurens vattenställen blir
otjänliga och brunnarnas vatten otjänligt att dricka. Situationen blir än mer
hotfull om oskyddade soptippar tas i bruk för tippning av rötslam från
reningsverk.

För närvarande är statens naturvårdsverks ”Slamhantering - allmänna råd
för hantering av slam från avloppsreningsverk” ute på remiss. Enligt denna
ankommer det på länsstyrelsen, enligt punkt 2.3 i miljöskyddsförordningens
förteckning och 2 §, punkt 5, miljöskyddsförordningen ”att avgöra om
uppläggningen kan förorena ett vattenområde. Om så bedöms vara fallet,
sker prövning enligt miljöskyddslagstiftningens regler. Om det däremot är
uppenbart att verksamheten inte kommer att medföra någon olägenhet från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt, behövs inte något tillstånd.”

Av skrivelsen framgår att bedömningen göras av länsstyrelsen, varvid
denna ”bör ta ställning till” vissa angivna faktorer. Däremot framgår ej
vilken instans som fastställer att det ”är uppenbart” att någon miljörisk ej
föreligger. Skrivningen måste här vara entydig: kontrollen skall göras av
länsstyrelsen utan undantag och grundas på ett av denna framlagt material.

Beträffande lokalisering av upplag sägs att sådant ”bör förläggas till i
princip plan och torr mark med tät grund”. Undantag kan göras ”om
tillräckliga skyddsåtgärder som tätning m. m. utförs”. Vidare ”bedömningen
bör göras av den som är ansvarig för upplaget” och ”samråd bör ske med
länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden”. - Slamdeponering
innebär miljökonsekvenser som sträcker sig långt in i framtiden. Beslut om
deponeringsplats och därtill hörande skyddsåtgärder skall åligga länsstyrelsen
och får ej överlåtas på någon instans, som av oförstånd, kortsiktiga
ekonomiska skäl eller andra inte miljöanknutna grunder kan fatta ett
felaktigt beslut. Lagstiftningen måste här vara helt klar, utan tolkningsmöjligheter.
Upplag skall ha tät grund och vara invallat. Lakvattnet skall avledas
genom ett inre dikessystem och ledas till ett magasin i anslutning till upplaget.

Mot. 1986/87
Jo826

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att bedömningen av slamuppläggnings
miljörisker skall åvila länsstyrelsen,

2. att riksdagen beslutar att beslut om deponeringsplats för slam
skall åläggas länsstyrelsen,

3. att riksdagen beslutar att deponeringsplats för slam skall ha tät
botten och vara invallad samt att lakvattnet skall omhändertas i ett
slutet system.

Stockholm den 27 januari 1987

Sten Sture Paterson (m)

Det förorenade vattnet behandlas därefter enligt vad som gäller för övrigt
lakvatten från avfallsupplag.

21