Skyddet för vårt kulturlandskap

Motion 1985/86:Jo724 Barbro Nilsson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:Jo724

Barbro Nilsson m. fl. (s)
Skyddet för vårt kulturlandskap

&

Mot.
1985/86
Jo724-729

Hotet mot det öppna kulturlandkapet är överhängande i Sverige, särskilt i
Götalands och Svealands skogsbygder men även i Norrland.

Marker som inte betas förbuskas eller planteras med gran och tall.

Samtidigt utarmas artrikedomen i hagmarkerna. Mångformighet ersätts av
enformighet. Man vet med säkerhet att minst 29 arter redan utrotats och att
ytterligare 200-300 är hotade, om inte beteslandskapet bevaras och andra
skyddsåtgärder vidtas för att främja mångformigheten. Eftersom kunskaperna
på detta område ofta är svaga märker man inte alltid utarmningen förrän
det är för sent. Därför bör länsstyrelsernas naturvårdsenheter förstärkas med
ekologer, som kan ge råd och sprida information i dessa frågor. Det är inte
enbart en fråga om att välja lämpliga betesdjur, utan också att skydda och
befrämja den vilda faunan och floran i anslutning till lantbruket.

Det är vår skyldighet att skapa förutsättningar för en rik och varierad flora
och fauna. Det är på lång sikt det mest lönsamma sättet att sköta naturen.

På grund av överskottet av mjölk och nötkött, föreslår vi i första hand en
satsning på får som betesdjur.

Svenska folket älskar det öppna landskapet, och en utredning som gjorts
vid lantbruksuniversitetet visar att många godtar att över skattsedeln betala
avsevärda belopp för att främja denna urgamla svenska landskapstyp.

Vårt förslag innebär inte en konventionell produktsubventionering, utan
ersättning till djurägarna för en prestation (produktion av ett öppet landskap
som alla har glädje av).

Ersättningen skall utgå direkt till djurägarna (inte som ett produktstöd).

För att förenkla och förbilliga administrationen bör ersättningen utgå per
kontrollerat moderdjur. Husdjurskontrollen är redan övervakad av lantbruksstyrelsen
via lantbruksnämnderna. Någon extra kontroll eller övervakning
behövs därför inte. Om stödet baseras på husdjurskontroll får satsningen
på ett öppet landskap en säkrare framtid. Okontrollerade besättningar får
i regel en kortvarig existens. (Obsververa att det är djuren som kontrolleras,
inte djurägarna.) Husdjurskontrollen bör kombineras med teknisk rådgivning
till nybörjare för att undvika onödiga misstag och uppnå bästa möjliga
resultat av satsade medel.

Våra synpunkter på detta landskapsskydd bygger delvis på en utredning
som gjorts av Karl Ivar Kumm och Lars Drake, som båda är forskare på
Sveriges lantbruksuniversitet.

Satsningen för bevarande av ett öppet och rikt kulturlandskap bör pågå
under minst en femårsperiod, för att vara värd en seriös bedömning. I samråd 1

1 Riksdagen 1985186.3sami. NrJo724-729

med lantbruksuniversitetet bör under tiden utredas vilken satsning som kan
bli nödvändig när det inte längre finns något överskott av nötkött eller
mjölkprodukter.

Antalet får har ökat från 122 000 1958 till 430 000 1985. På grund av
kostnadsstegringar som inte kompenserats av motsvarande intäktsökningar,
har ökningen nu bromsats upp (1981 404 000 får, 1985 430 000 får). Något
överskott av lammkött, ull eller pälsskinn finns inte. Självförsörjningsgraden
på lammkött beräknas nu till 87 %. Importen är för närvarande ca 800 ton.
Konsumtionen har ökat i ungefär samma takt som produktionen. Vissa
tecken tyder på att man även i Sverige börjar uppfatta lammkött som ett
statusbetonat delikatesskött (t. ex. Nobelmiddagen).

Om den föreslagna stimulansen för produktion av ett öppet landskap
skulle resultera i en stark produktionsökning bör troligen en del medel
avsättas för bättre marknadsföring. I länder som Norge och Frankrike, där
lammkött betraktas som en delikatess och är dyrare än nötkött, är
konsumtionen av lammkött sju gånger så hög som i Sverige. I Norge satsar
staten 1 000 milj. kr. till fårnäringen för att stimulera till utnyttjande av
naturliga betesmarker.

En stimulans till ökad betesdrift med får skulle innebära:

1. Att en fortsatt igenväxning av landskapet förhindras, främst i skogsbygder.

2. Att ett bra och naturligt komplement till annan sysselsättning i skogsbygder
(t. ex. skogsbruk) stimuleras. Småskalig skötsel av betesdjur har
många positiva bieffekter.

3. Att turism i svenska bygder stimuleras.

4. Att hantverk baserat på skinn och ull stimuleras, främst i glesbygder.

5. Att slybekämpning i skogsplanteringar underlättas. (Som ett alternativ till
kemisk bekämpning och för att underlätta manuell bekämpning vid sent
insatt betning.)

Ersättningen för produktionen av det öppna kulturlandskapet går framför
allt till glesbygden. Alla har glädje och nytta av att glesbygden inte förbuskas
och tvinar bort.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för skyddet för vårt kulturlandskap.

Stockholm den 23 januari 1986
Barbro Nilsson (s)

Nils-Olof Gustavsson (s) Monica Öhman (s)

Mot. 1985/86
Jo724

2