Skyddet av naturliga vattensamlingar och märgelgravar

Motion 1986/87:Jo828 Sven Munke m. fl. (m)

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Jordbruksutskottet
PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Jo828

Sven Munke m. fl. (m)

Skyddet av naturliga vattensamlingar och
märgelgravar

I den nya vattenlagen, sorn gäller fr. o. m. den 1 januari 1984, har
naturvårdshänsyn fått en mera framträdande plats än i den gamla vattenlagen.
Ett vattenprojekt (bl. a. utfyllnad, torrläggning, dikning och annan
markavvattning) får inte genomföras om det ”möter hinder från allmänna
planeringssynpunkter”.

Tillstånd enligt vattenlagen krävs i princip för alla vattenföretag såvida det
inte är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom
företagets inverkan på vattenförhållandena.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt den nya vattenlagen.

Förstärkt skydd

Trots vattenlagens strikta skrivning uttalade riksdagen i samband med
behandlingen av förslag till ny vattenlag att våtmarker ofta kan ha ett stort
och mångsidigt bevarandevärde och att det vattenrättsliga prövningssystemet
beträffande markavvattningsföretag borde kompletteras med bestämmelser
om tillståndsprövning enligt NVL. Riksdagen begärde av regeringen
förslag om sådan prövning (JoU 1982/83:30, rskr. 274).

I proposition 1985/86:159 föreslog regeringen riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

2. lag om ändring i lagen om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

Riksdagen antog ändringarna och lagen trädde i kraft den 1 juli 1986. I

samband med propositionen väcktes ett antal motioner varav i motion
1985/86:550 av Sven Munke (m) m. fl. yrkades att riksdagen skulle besluta att
ändringen i naturvårdslagen (1964:822) 18 c § i regeringens förslag skulle
kompletteras med tillägget: eller naturliga vattensamlingar och märgelgravar.

Regeringens förslag som riksdagen antog innebar vid riksdagsbehandlingen
att motion 1985/86:550 avslogs. I denna framfördes kravet på en
komplettering, vilket också framfördes i reservation av Lars Ernestam och
Kerstin Gellerman (båda fp).

I reservationen framfördes ”att de möjligheter till beaktande i hithörande
intressen som enligt utskottets redovisning ovan föreligger i samband med
prövning enligt vattenlagen och - i vissa fall - enligt naturvårdslagen är inte
tillräckliga”.

I praktiken har detta också visat sig vara en riktig bedömning. Ytterligare
märgelgravar har försvunnit och igenfyllts utan prövning sedan beslutet togs.

För att råda bot mot detta föreslår vi motionärer på nytt att lagtexten i

18 c § naturvårdslagen bör kompletteras så att den omfattar åtgärder för att
sänka eller tappa ur en sjö eller naturliga vattensamlingar och märgelgravar.

Hemställan

Med åberopande av vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen beslutar om en sådan ändring i naturvårdslagens 18 c §
att naturliga vattensamlingar och märgelgravar även omfattas av de
prövningsbestämmelser som gäller för sjö.

Stockholm den 27 januari 1987
Sven Munke (m)

Ingvar Eriksson (m) Rune Rydén (m)

Mot. 1986/87

Jo828

25

Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen 18 c §

Nuvarande lydelse

18

Åtgärder som utförs för att avvattna
mark, för att sänka eller tappa ur
en sjö eller för att skydda mot vatten,
när syftet med åtgärden är att
varaktigt öka en fastighets lämplighet
för något visst ändamål (markavvattning),
får inte vidtas utan länsstyrelsens
tillstånd. Ett tillstånd till
markavvattning skall förenas med de
villkor som behövs för att begränsa
eller motverka menlig inverkan på
naturmiljön av företaget.

För detaljdränering genom täckdikning
krävs tillstånd endast om det
föreligger sannolika skäl att företaget
medför menlig inverkan på naturmiljön.
Tillstånd behövs inte för
markavvattning som sker i samband
med täkt av torv vartill tillstånd har
lämnats enligt lagen (1985:620) om
vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd
behövs inte heller för att utföra rensningar
för att bibehålla vattnets djup
eller läge.

Om en markavvattning inte skulle
medföra någon menlig inverkan på
naturmiljön inom ett område, får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande
detta område föreskriva undantag
från skyldigheten att söka
tillstånd enligt första stycket.

Föreslagen lydelse
C §

Åtgärder som utförs för att avvattna
mark, för att sänka eller tappa ur
en sjö eller naturliga vattensamlingar
och märgelgravar eller för att skydda
mot vatten, när syftet med åtgärden
är att varaktigt öka en fastighets
lämplighet för något visst ändamål
(markavvattning), får inte vidtas utan
länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd
till markavvattning skall förenas
med de villkor som behövs för att
begränsa eller motverka menlig inverkan
på naturmiljön av företaget.

För detaljdränering genom täckdikning
krävs tillstånd endast om det
föreligger sannolika skäl att företaget
medför menlig inverkan på naturmiljön.
Tillstånd behövs inte för
markavvattning som sker i samband
med täkt av torv vartill tillstånd har
lämnats enligt lagen (1985:620) om
vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd
behövs inte heller för att utföra rensningar
för att bibehålla vattnets djup
eller läge.

Om en markavvattning inte skulle
medföra någon menlig inverkan på
naturmiljön inom ett område, får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande
detta område föreskriva undantag
från skyldigheten att söka
tillstånd enligt första stycket.

Mot. 1986/87

Jo828

26