Skuldsaneringslagen

Motion 2000/01:L301 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn av skuldsaneringslagen beträffande
beräkningsunderlag för såväl tillgångar som skulder bör göras.
Motivering

Skuldsanering är ett förfarande som syftar till att rehabilitera en svårt
skuldsatt person. Skuldsanering kan ske i form av frivillig skuldsanering
som beslutas av kronofogdemyndigheten, eller som tvingande
skuldsanering som beslutas av domstol. I båda fallen innebär
skuldsaneringen att den skuldsatte personen definitivt befrias från hela sin
skuldbörda eller delar av den.

Skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994. Budget- och
skuldrådgivning är en obligatorisk och angelägen kommunal uppgift.
Verksamheten är dock av mycket varierande kvalitet över landet.
Väntetiderna för att få hjälp är på vissa håll oacceptabelt långa.

Någon utvärdering eller närmare granskning av skuldsaneringslagen har
inte gjorts sedan 1995/96. Riksdagens revisorer genomför en granskning av
tillämpningen av skuldsaneringslagen. Hos Justitiedepartementet pågår också
en översyn av lagen.

Mycket pekar på att en renodling av arbetsuppgifterna mellan
kommunerna och kronofogdemyndigheterna bör ske, samt att väntetiderna
måste kortas.

Skuldsaneringslagen har varit till nytta för många människor. De har,
visserligen genom åtskilliga år av umbäranden, ändå haft en möjlighet att få
en ny chans i livet. Dock finns några tveksamheter i lagens nuvarande
utformning.

En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs, alla fordringar på
pengar på gäldenären som uppkommit före den dag då beslut meddelas.
Beträffande underlagsberäkning finns vissa tveksamheter.

Bidrag som är destinerade till att användas för speciell funktion, ex för att
underlätta ett handikapp, räknas idag inte in i förbehållsbeloppet, utan räknas
som inkomst och vidgar betalningsutrymmet. Avdrag kan göras utifrån
kvittospecifikation. Detta måste ifrågasättas då denna typ av bidrag redan är
prövade och ges utifrån att det är en nödvändighet för att personens dagliga
tillvaro ska fungera. Det bör således i sin helhet, också för att minska
krångelverket, ingå i förbehållsbeloppet.

Skuld till Centrala studiestödsnämnden inräknas normalt inte i
skuldbeloppet som blir föremål för skuldsanering. Staten undantar alltså ofta
sig själv som fordringsägare vad gäller efterskänkning av skuld. CSN kan, om
man så själv beslutar och övriga borgenärer godkänner det, ge uppskov under
den tid som skuldsaneringen gäller. När skuldsaneringen är över måste den
tidigare skuldsatte personen ofta bygga en ekonomi från botten igen. Då kan
en
studieskuld som ska återbetalas snabbt knäcka de bästa föresatser. Skuld kan
avskrivas efter speciella riktlinjer, men även då förutsätts att inbetalningar
av
den s k studiemedelsavgiften fortsätter. En rimligare hantering av
studieskulden vore att gäldenären i sitt förbehållsbelopp fick inräkna
återbetalning till CSN, alternativt att en nedskrivning av studieskulden,
relevant för den aktuella skuldsaneringstiden, görs. Ett tredje alternativ är
att
studieskulden helt inräknas i skuldsaneringsbeloppet.

Underhållsbidrag är för gäldenären avdragsgilla. Så är dock inte fallet för
gäldenärens make/maka/sambo vilket är en egenhet som ifrågasätts från
skilda håll.

De tre ovan nämnda punkterna bör vara föremål för översyn och förslag
till förändring i motionens riktning bör läggas på riksdagens bord.

Stockholm den 28 september 2000

Maria Larsson (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)