Skogsteknikerutbildningen i norra Sverige

Motion 1986/87:Jo603 Axel Andersson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo603

Axel Andersson m. fl. (s)
Skogsteknikerutbildningen i norra Sverige

Inledningsvis vill vi erinra om att en likalydande motion lades till fjolårets
riksmöte. Motionen rönte en välvillig behandling i utskottet. Trots detta är
frågan om en rimligare fördelning över landet av platserna för skogsteknikerutbildningen
fortfarande olöst. Den redan i fjol höga medelåldern i kåren har
blivit ännu högre och den dag då massavgångar sker på grund av pensionering
närmar sig raskt. Därför måste fördelningsfrågan bringas till lösning denna
gång, det går inte att vänta längre.

Skogsteknikern är arbetsledaren som direkt påverkar skogsbrukets åtgärder
på alla områden. Yrkesmässigt är benämningarna mångå, beroende på
vem som är arbetsgivare och vilka de huvudsakliga arbetsuppgifterna är:
kronojägare, skogsvårdskonsulent, faktor och skogsinspektor är de vanligaste.

I skogsföretagens decentraliserade organisation har skogsteknikern en
ledande roll, med ansvar för den lokala förvaltningen av skogskapitalet och
genomförande av en ambitiös skogsvård. Därutöver har skogsteknikern det
direkta lokala ansvaret för arbetskraften i skogen. En annan och växande
arbetsuppgift är rådgivning till och aktivering av enskilda skogsägare.

Indirekt har alltså skogsteknikern ett stort ansvar för virkesförsörjningen
till den svenska skogsindustrin och därmed också för dess utveckling och
fortbestånd.

Bristen på skogstekniker är i dag mycket stor i norra Sverige; det är mycket
svårt att nyrekrytera vid pensionsavgångar. Denna brist kommer att bestå
under lång tid och har flera orsaker:

För det första visar åldersfördelningen inom skogsteknikerkåren på en
koncentration till åldersgrupperna 50 år och uppåt, beroende på att
utbildningen av tekniker nådde en kraftig topp under senare delen av
1950-talet.

För det andra har den fortgående rationaliseringen och omläggningen till
maskindrift medfört att gruppen skogsförmän blivit alltför smal för att någon
nämnvärd teknikerrekrytering skall kunna ske därifrån.

För det tredje ställer den aktuella industristrukturen i norra Sverige och den
höjda skogsvårdsambitionen krav på en hög och jämn aktivitet i det norrländska
skogsbruket. Dessutom har nya arbetsuppgifter tillkommit på senare
år, främst inom naturvårds- och fritidssektorn.

Sammantaget innebär detta att nyanställningsbehovet enbart hos de fyra
största skogsföretagen i norra Sverige (domänverket, SCA, MoDo och
Norrskog) för de närmaste tio åren ligger på 25—30 skogstekniker årligen.

Granskas hela det norrländska skogsbrukets årsbehov av nyrekrytering
mer än fördubblas antalet. Ca 70—80 utbildningsplatser behövs för att
någorlunda svara mot det norrländska skogsbrukets behov.

Erforderliga 70—80 årligen utbildade skogstekniker skall ställas mot de 30
årliga utbildningsplatser som i dag finns i Bispgården, Jämtlands län, det enda
kvarvarande skogsinstitutet norr om Dalälven.

I södra Sverige finns totalt 102 utbildningsplatser (förlagda till Värnamo,
Skinnskatteberg och Gammelkroppa).

Av främst redovisade åldersmässiga skäl är nyrekryteringsbehovet mest
akut inom det norrländska skogsbruket. Därför anser vi denna snedfördelning
av utbildningsplatserna felaktig, hämmande och direkt menlig för en
något så när godtagbar nyrekrytering av skogstekniker till Norrland, nu och i
framtiden.

Enligt vår mening bör en omfördelning av 40-50 utbildningsplatser ske
från skogsinstituten i södra Sverige till skogsinstitutet i Bispgården så snart
det är praktiskt möjligt med hänsyn till kursavslutning etc.

Hemställan

Mot bakgrund av det framförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet och omfattningen av en omfördelning av
antalet platser inom skogsteknikerutbildningen i Sverige från skogsinstituten
i södra Sverige till skogsinstitutet i Bispgården, Jämtlands län.

Stockholm den 20 januari 1987
Axel Andersson (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Bo Forslund (s)

Rune Jonsson (s)

Mot. 1986/87
Jo603

6