Skogshögskolan i Umeå

Motion 1983/84:682 Börje Hörnlund m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:682

Börje Hörnlund m. fl.
Skogshögskolan i Umeå

Utlokalisering av skogshögskolan till Umeå har inte skett på det sätt som
riksdagen tidigare beslutat om. Riksdagen har beslutat om att skogshögskolan
i Umeå skall vara skogshögskolans huvudort. Detta beslut har
emellertid aktivt motarbetats, och de motsträviga har kunnat sätta sig över
riksdagens beslut. Detta framgår av att mer än 65 % av resurserna nu är
förlagda till Ultuna medan övrig verksamhet är fördelad på ett ca 20-tal
orter. (Bilägger tidningsartikel av professor Gustav von Segebaden.) Med
anledning av att riksdagens beslut uppenbarligen ej uppfylls föreslår vi att
en parlamentarisk beredningsgrupp får i uppdrag att snarast lägga fram
förslag om hur riksdagens beslut skall fullföljas.

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk bered

ningsgrupp tillsätts med uppgift att skyndsamt tillgodose riksdagsbeslutet
om skogshögskolans förläggning till Umeå.

Stockholm den 19 januari 1984

BÖRJE HÖRNLUND (c)
MARTIN OLSSON (c)
SVEN-ERIK NORDIN (c)

KARIN ISRAELSSON (c)
PER-OLA ERIKSSON (c)

Mot. 1983/84:682

9

sli> ultuwa~T77

STÄLL UPP
FÖR "SKOGIS" I

UMEÅ!

Teckning:

NILS PORSHED

Skall »Skogis* (Skogs
högskolan i Umaå) malas
in i lantbruksunivarstte
tat» vftldtga akördnrvi
ka? Tröskas och hftllas pä

Böck tillsamman» mad

fåraval. b«akötaal. svin
produktion och anora agrara
nyttig Katar Enligt
vftlinformaraöa kållor lår
skördatröskan radan vara
ogång . .

Några erfarenheter och slutsatser efter dryga
6 år i Skogshögskolans/skogsfakultetens
ledning.

- Av professor GUSTAF VON SEGEBADEN

Det är väl känt och allmänt omvittnat att Skogshögskolans
splittring i samband med utlokaliseringen
från Stockholm var olycklig.

Både splittringen som sådan och dess genomförande
(fördelningen av institutioner och tjänster
på olika orter) orsakades till stor del av att
kortsiktiga personliga intressen hos vissa »starkas
professorer i hög grad kunde göra sig gällande —
till förfång för det som mera långsiktigt kunde
vara rationellt för verksamheten.

Även om »ålunda förutsättningarna etter utflyttningen under alia
förhållanden varit svåra är jag övertygad om an det inom Skogs
högskolans agen ram hade varit möjligt an utveckla en tillstånd präglat
av förtroende och intressegemenskap mellan orterna För några år
sedan hade vi också genom konstruktiva samtal i den s k aprefekt
kretsen«. en haft informell man inflytelserik grupp, kommit ett bra ateg
framåt på den vigen.

Efter »ex år inom konstellationen Sveriges lantbruksuniversitet ar jag
dock på det klara med an vi inte av agen kraft kan förbin ra
situationen. Orsakerna till detta år hera. En år att lantbruksuniversitetet
i alfi (|ag höll på an aknva »i altt väsentligt*, men »allt* år
riktigare} domineras av Ultuna Dit är mer än 66 % av de totala
resurserna koncentrerade, trots an verksamheten finns på ytterligare
tjugotalet orter i landet Och an »mycket vili ha mer« galler även ? det
här sammanhanget Vidare har man frén rektorsämbetets »ida drivit
dan linjen an i organisatoriska och administrativa frågor genomgående

stärka den centrala ledningen på fakulteternas bekostnad. Man har
tom varit inne på an helt slopa fakulteterna!

C INGET MÄRKLIGT

I det läget är det inte så märkiigt an möjligheten an samla fakulteten är
liten, för an inte saga i det närmaste obefintlig. Detta särskilt som vissa
institutionsföretrådare i en de! falt hellre spelar under bordet med
rektorsämbetet än söker medverka till en för hela Skog shög skolan
gynnsam lösning.

Mer., säger kanske den uppmärksamme läsaren, för några år sedan
var ni ju i alla fall en bit pé väg i rån riktning Hur har det gått med
dena? Jo. så var det, men den positivs utvecklingen avbröts abrupt,
och i stället blev det tyvärr ett par jättekliv tillbaka. Det »om då
inträffade var an an grupp, »om under dåvarande rektors ledning
arbetade med en långsiktsplan för universitetet, bl a föreslog den
långsiktiga strategin an skogsfakulteten skulle koncentreras till Ultu
na. Enheten i Umeå, »om enligt statsmakternas beslut är Skogs
högskolans huvudort och dit huvuddelen av de tunga tillämpade
skogiiga institutionerna är lokaliserade, skulle successiv: åderlåtas för
an »iutUgen få rangen av norrländsk forskningsstation. Lyckligtvis gick
det an få stopp på dena spektakel via en riksdagsmotion av Georg
Andersson. Dock hade händelsen orsakat djupa förtroendeklyftor
inom både universitetet och fakulteten.

□ UMEÄALTERNATIVET BÄST

Vid beri andi inger, av den nämnda motionen uttala de en enigt
jordbruksutskott (JoU 1960/81:27) och riksdagen, an Umeåaltematrvet
för Skog shög sk olans lokalisering skall bgga fast och fullföljas
samt an oe resurser »om ställts till lantbruksuniversitetets förfogande
bör fördelas så an syftet med utlokaliseringen inte förfelas.

Riksdagens anvisning har dock inte avsan något resultat i avsedd
riktning. Varför? Obstruktion? Ja. hur skall man egentligen tolka an
inte långt efter uttalandet, den dåvarande och nuvarande universitet
»ledningen mycket aktivt — och bakom ryggen på fakultetens
ledning och organ — medverkar till an på Ultuna etablera en för
Umeås del splittrande och expansronshämmande verksamhet i form av
den s k SIMS-gruppen’ (SIMS »kall uttydas Skog-lndustri-MarknadsStud<er,
och inte »simsalabim* sorn man län kan förledas an troi.

Händelserna ovan inträffade 1981 och 1982. — Nu år ett bråk igång
igen! Lantbråksumversrtetet? Den utlösande faktorn denne gång är ett
förslag i den Gunnarssonska utredningen om de skogliga utbildningarna
(Ds Jo 1983:61.

NORRLÄNDSK TIDSKRIFT

Mot. 1983/84:682

10

Utredningsmannen, landshövdingen Gösta Gunnarsson, och en med
honom enig grupp av sakkunniga och experter, har W a funnit att den
nuvarande placeringen av den skogiiga virkesiäran på Ultuna är
ämnesmässigt oiogisk (jämför vad jag inledningsvis berörde om de
intressen som styrt högskolans uppdelning I. De drar dock ej den fulla
konsekvensen av detta, nämligen att föreslå en flyttning till Umeå. Så
långt hade det nog inte gärt att få enighet. Men. so what? Ater har
kortsiktigheten fån göra sig gällande på det långsiktigt venigas
bekostnad! Utredningen begränsar sig i stället till an, i full enighet,
föreslå an även det sista året av »marknadsinriktningen« i jägmästarutbiidningen,
nu förtagd till Ultuna, ska flyn as till Umeå. Därutöver
förestås an någon enstaka lärartjänst från virkesiäran ftynar med samt
an den s k SIN D-professuren i produktutveckling och marknadskunskap
för sågade trävaror tillskapas i Umeå.

□ POSITIVT FÖRSLAG

Dena förslag av utredningen har. även om det alltså är begränsat till
sin omfattning och lärarbehovet synes vara räknat i underkant,
uopfanats mycket positivt inom stora delar av fakulteten, av studentkåren
samt i skogsbruket. I samoand med remissbehandlingen av
förslaget har vi dock fån åse en uppvisning i defaitism och brist på
civilkurage av den nya fakultetsledningen. Med ambitionen an kunna
få en (skenbart!) enigt svar från fakulteten har man i dess styrande
organ, kottegienämnden, kommit på — »fram* kan inte användas i det
här sammanhanget — an det Gunnarssonska förslaget bör avvisas,
men an i stället en mindre enhet för regional skogsteknologisk
forskning bor tillskapas i Umeå. Det tidigare forskningsstatk>nstänkandet
går alltså igen!

Det är väl känt an universitetsledningen är emot utredningens förslag
i de aktuella frågorna. Som väntat kommer dena också till uttryck i
lantbruksuniversitetets remissvar.

Det kan vara värt an här nämna an också en annan utanför fakulteten
bedriven utredning kommit fram till samma resultat som Gösta

Gunnarsson, d v s an den marknadsinriktade utbildningen bör flynas
till Umeå. Det är lantbruksdirektören, t f professorn i lantbrukets
marknadsiära vid lantbruksfakulteten Åke Andersson, som haft i
uppdrag an följa upp förslagen i den s k »Samhällsvetarutredningen*.
en av alla dessa beställningsverk i hägn av den tidigare nämnda långsiktsutredningen.
Andersson avslutade sin utredning på försommaren
i år, men av någon egendomlig anledning har den inte gens någon
spridning ens inom universitetet — andra märkliga turer kring densamma
an förtiga.

□ POLITIKERNA MÄSTE AGERA!

Nej, skaH en koncentration till Umeå kunna åstadkommas av den
skogliga forskningen och utbildningen i enlighet med riksdagens
intentioner och till närings- och samhällslivets bästa, måste nu
politikerna ta sitt ansvar och agera! Inom lantbruksuniversitetet självt
finns varken viljan eller förmågan till dena.

Jag kan tänka mig följande trestegsprogram:

1. Genomför Gunnarssons förslag angående marknadsutbildningen.
Förstärk dock lärartjänsterna med bl a en professur i skogsteknik (nu
placerad i Garpenberg, ledig 1985-01-01 och just under tillsättning) och
en i virkeslära (nu placerad i Ultuna, ledig senast 1990-01-01).

2. RynaGarpenbergsåretijägmästarutbildningentillUmeå. Förstärk
samtidigt Umeå med vissa lärartjänster i framst grundläggande sxogItga
ämnen från Ultuna. I dagsläget anser man sig där ha sådan
överkapacitet an man vill starta en »egen* skog sbio logisk jägmästarutbildning!
Flytta resterande del av virkesiäran.

3. ÖveHör Skogs högskolan i Umeå till Umeå universitet, med motsvarande
ställning som exempelvis Tekniska Högskolan i Lund.

Det finns även mer radikala alternativ än det som här har skisserats.

Principbeslut om programmet bör fanas snabbt och det hela bli
genomfört inom högst fem år. Därmed skulle kraftsamling, gemenskao
och framtidstro skapas vid Skogshögskolan i Umeå — en god
utgångsounxt för en framgångsrik och expansiv forskning och undervisning
till nyna för alla!

norrlands* tidskrift