Skogsbruket
Motion 1986/87:Jo307 Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo307
Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)
Skogsbruket
Skogens betydelse
Skogsnäringen är av utomordentlig betydelse för Sverige. Ingen annan
näringsgren ger så stort nettobidrag i vår handelsbalans. Regionalpolitisk! är
skogsbruket också av stor vikt. Primärproduktionen är tillsammans med
jordbruket vår mest decentraliserade näring. På många orter svarar skogen
och skogsindustrin för de flesta sysselsättningstillfällena. Infrastrukturen,
dvs. tillgång till skolor, affärer, verkstäder, kommunikationer m. m., bärs i
stora delar av landet upp av skogsnäringen.
Skogstillgångarna
Landets skogsmark ägs till hälften av enskilda, till en fjärdedel av det
allmänna och till en fjärdedel av bolag. Genom lantbruksuniversitetet utförs
omfattande mätningar på skogens tillväxt och tillstånd. Denna statistik - den
s. k. riksskogstaxeringen - har lång tradition och är synnerligen värdefull.
Därför måste den garanteras medel så den kan utföras i nuvarande
omfattning.
Virkestillgångarna har under senare år ökat och medger ökade avverkningar.
Av skattetekniska skäl och finansieringsskäl sker ofta en något större
del av avverkningarna i privatskogsbruket i samband med ägarskiften och
generationsväxlingar. Detta är naturligt och får inte tas till intäkt för att
tvångsvis öka privatskogsbrukets avverkningar. Genomgående arbetar privatskogsbruket
med högre virkesförråd än övriga ägarkategorier. Privatskogsbruket
är främst lokaliserat till södra Sveriges mer produktiva marker.
På dessa skall virkesförrådet vara högre än i övriga delar av landet. Inte heller
detta får tas till intäkt för krav på stora ökningar av privatskogsbrukets
avverkningar. Det är snarare så att övriga ägarkategorier har överavverkat.
Det är en fördel för svenskt skogsbruk att arbeta med stora virkesförråd.
Skogsindustrins krav på ökad svensk råvaruförsörjning bör bättre kunna
tillgodoses. Att helt utesluta virkesimport är inte möjligt och inte heller
önskvärt. Industrin strävar efter att hålla små råvarulager för att minimera
kostnaderna. Det har lett till problem vid ökad efterfrågan, eftersom det tar
tid, ofta en avverkningssäsong, innan skogsbruket kan öka sina avverkningar.
En fungerande marknadsekonomi löser problemet med avverkningsfördelningen
på bästa sätt. Blir nettoersättningen för skogsägaren tillräckligt
stor ökar dennes villighet att avverka. Samspelet mellan pris och utbud har
hittills fungerat tillfredsställande. Det normala tillståndet i en marknadsekonomi
är att kortsiktiga obalanser på grund av ändrade förutsättningar
ständigt uppstår. Redan under nuvarande virkessäsong tycks virkesutbudet
starkt öka.
Stimulans-ej tvång
Moderata samlingspartiet har alltid motsatt sig styrningar och tvångsåtgärder
för att tvinga fram skogsråvara. Ett exempel på sådana styrningar är
gallringsbidraget. Utvärderingar visar att effekterna har varit ganska små och
i vissa fall negativa på virkesfångsten. Moderata samlingspartiet har i stället
förordat stimulanser och färre regleringar. Våra tidigare yrkanden om
förenklingar av skogsvårdslagen, vilken vi anser för detaljerad och styrande,
tillgodosågs till viss del genom riksdagens beslut i våras. Ytterligare
förenklingar och avregleringar bör genomföras.
Skogsvårdslagen
Den enskilde skogsbrukaren bör ha så stor frihet som möjligt att bestämma
över hur skogsbruket skall bedrivas. Det får han om detaljeringsgraden i
skogsvårdslagen minskar och om annan lagstiftning som berör skogsbruket
förenklas.
Skogslagstiftningen är fortfarande alltför detaljerad. Skogsvårdslagen
reglerar i stort alla i skogsbruket normalt förekommande åtgärder. Därutöver
påverkar ett stort antal andra lagar, t. ex. naturvårdslagen och
ädellövskogslagen, skogsvården. Antalet lagar, författningar, anvisningar
och råd har blivit så stort att de för skogsbrukaren är svåra att överblicka.
Skogsvårdslagen måste förenklas och renodlas. Den bör vägleda skogsägaren
till en god skogsvård och resurstillväxt och därmed till en framtida ökad
avkastning. Principiellt bör lagen därför ha sin utgångspunkt i skogen som en
naturresurs. Det betyder att den skall vara ett skydd mot överexploatering
och ett stöd för en långsiktig utveckling av skogen. Detta synsätt leder till att
skogsvårdslagen skall innehålla regler om återbeskogning efter avverkning
och ett skydd mot för tidig avverkning. Målet måste vara ett mera
ståndortsanpassat skogsbruk. Detta ger också en omväxlande och trevlig
miljö. Därjämte är ett lönsamhetskriterium nödvändigt för att skydda
skogsägarna mot orimliga krav i skilda sammanhang.
Skogsvårdslagen skall inte innehålla moment som berör virkesmarknad
och råvaruförsörjning till skogsindustrin. De speciella regler som reglerar
generella och specifika hänsynstaganden till miljö och naturvård bör anges i
naturskyddslagen. Ersättningen vid ingrepp i pågående markanvändning bör
alltid utgå till markägaren.
Skogsvårdsavgiften
En ökad och uthållig lönsamhet inom skogsbruket är en förutsättning för en
uthållig avverkning. Årets ökade avverkningar visar hur stor roll lönsamheten
spelar. Ett sätt att göra skogsbruket mera lönsamt är att minska
Mot. 1986/87
Jo307
kostnaderna. Skogsvårdsavgiften är för skogsbruket betungande och orättvis,
då den har omfördelande karaktär. Skogsvårdsavgiften har alltmer blivit
en specialskatt på skogsbruket. Moderata samlingspartiet upprepar sina i
tidigare motioner framförda krav på en sänkning av avgiften till 0,3 % och att
en arbetsgrupp med representanter från näringen och regeringen tillsätts.
Dess uppgift skall vara att utreda vilka för skogsnäringen gemensamma
ändamål avgiften skall användas till och hur stor en ytterligare sänkning kan
göras. Skogsvårdsavgiften bör på sikt avskaffas.
Skogsvårdsorganisationen har på ett bra sätt fört ut information och
rådgivning till skogsägarna. Detta ligger helt i linje med de förslag moderata
samlingspartiet under en följd av år fört fram. Vi accepterar därför de
föreslagna anslagshöjningarna för information och rådgivning.
Under anslaget D 5 föreslås att bidraget till skogsfröplantager skall ökas
med 5,5 milj. kr. Redan förra året ville vi minska detta bidrag med 5 milj. kr.
Det finns ingen anledning för staten att bidra till dessa fröplantager. De
investeringar som där görs måste vara motiverade av marknadsmässiga skäl.
Investeringskostnaderna skall givetvis tas ut på plantpriserna. Genom att
vårt förslag också innebär en sänkt skogsvårdsavgift kan skogsbrukarna
lättare tåla den ökade kostnaden. Anslaget D 5 bör minskas med 10 milj. kr.
Under anslaget D 6 anslås medel till diverse stöd. Skogsstyrelsen yrkar i
sin anslagsframställning på att ett flertal nya stöd skall införas. Regeringen
biträder inte framställan, men ytterligare medel föreslås dock under detta
anslag. Såväl bidraget till de översiktliga skogsinventeringarna (ÖSI) som
bidraget till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd
(5:3-skogar) föreslås ökade. Därutöver föreslås att ett nytt bidrag för
skogsplantering på åkermark nedlagd före 1986 införs.
Vi anser att skogsvården skall betalas av markägaren. Vårt förslag om
sänkning av skogsvårdsavgiften gör att skogsägarna lättare kan bära kostnaderna
för denna. Således bör inget bidrag till 5:3-skogar utgå. Inte heller till
dikning bör statsbidrag utgå. Sammanlagt innebär detta en besparing med
121 milj. kr. varav 108 milj. kr. hänförs till 5:3-skogar, 10 milj. kr. till
dikningsbidrag och 3 milj. kr. till det nya bidraget.
Regeringen har föreslagit att bidraget för täckande av kostnader för
översiktliga skogsinventeringar (ÖSI) höjs med 10,5 milj. kr. Moderata
samlingspartiet har i tidigare motioner ifrågasatt behovet av dessa inventeringar.
Vi föreslog redan förra året att anslaget skulle minskas med 9 milj. kr.
Eftersom betydande arealer redan inventerats bör nu ÖSI fullföljas. Det är
viktigt att den årliga inventeringsarealen följer det uppgjorda programmet.
Vi föreslår lägre detaljeringsgrad och förenklingar i planerna för att klara
detta. Bidraget till ÖSI bör minskas med 20 milj. kr.
Under anslaget D 7 föreslås att 50 milj. kr. anslås som bidrag till byggande
av skogsvägar. Knappast någon investering inom skogsbruket torde vara så
lönsam som just byggandet av skogsbilvägar. Det är därför onödigt att staten
bidrar till detta. Anslaget bör utgå.
För såväl byggande av skogsbilväg som vid skogsdikning bör vid beskattning
redan första året avdrag för samtliga kostnader få göras mot intäkt av
skogsfastighet.
Mot. 1986/87
Jo307
9
Övrigt
Ett aktuellt hot mot skogens långsiktiga produktionsförmåga är de luftföroreningar
som allvarligt har skadat skogen på kontinenten. Sådana skador
uppträder också i Sverige. Värst är situationen i Syd- och Västsverige. Det är
framför allt från hälsosynpunkt, men även från skogsbrukssynpunkt, viktigt
att så snabbt som möjligt minska luftföroreningarna. Då den största
mängden kommer från utlandet är det viktigt med internationella överenskommelser.
Även inom landet måste kraftfulla åtgärder vidtas. I vår
partimotion 1986/87:Jo704 om miljö och energi redovisas våra synpunkter
och förslag i detalj.
I den av regeringen vid riksmötets öppnande avlämnade förteckningen
över kommande propositioner anmäls en proposition angående jordförvärvslagen.
I direktiven till den utredning som skett i ärendet framförs som
motiv för förändringar att en ökad omsättning av skogsfastigheter bör
åstadkommas för att erhålla ett ökat virkesutbud. Enligt vår mening skall inte
en jordförvärvslag vara en lag för att stimulera fram virke utan vad namnet
anger - en jordförvärvslag.
Nu gällande bygglag kommer att ersättas av den nya plan- och bygglagen,
PBL, från den 1 juli 1987. I nuvarande bygglagen 136 a § föreskrivs att
regeringen skall pröva råvaruförbrukningen över en viss storlek för förbrukaren
av skogsråvara. Denna paragraf avses bli utbruten till en helt ny lag.
Enligt ett utredningsförslag skall styrningen avsevärt skärpas. Moderata
samlingspartiet har i tidigare motioner förordat att bestämmelsen skall tas
bort. Den styr bl. a. virkesutnyttjandet och motverkar utvecklingen av
skogsindustrin. Det kan ifrågasättas om statliga planeringsorgan är bättre
skickade att bedöma möjligheterna till råvaruförsörjning än de människor
som arbetar i skogsnäringen. Enligt vår mening kan skogsindustrin och
skogsbruket själva klara detta. Vi anser att 136 a § i byggnadslagen ej skall
ersättas med ny lagstiftning när bygglagen upphävs.
De villkor bankerna i dag erbjuder för skogskonton varierar ganska
kraftigt. Med tanke på lönsamheten är det av stor vikt att få bästa avkastning
på insatta medel. Kontohavarna bör därför ges möjlighet att flytta sina
skogskonton till den bank de finner förmånligast. För detta krävs ett tillägg
till skogskontolagen (1954:142) 9 §. Med tanke på angelägenhetsgraden bör
riksdagen besluta om detta med ikraftträdande den 1 juli 1987.
Hemställan
Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skogsvårdslagstiftningen
med den inriktning som föreslås i motionen,
[att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli
1987 skall tas ut med 0,3 % av skogsbruksvärdet,1]
[att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts i
syfte att förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften,1]
2. att riksdagen till anslaget D 5. Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar
för budgetåret 1987/88 anvisar 34 660 000 kr.,
Mot. 1986/87
Jo307
10
3. att riksdagen för anslaget D 6. Bidrag till skogsvård m.m.
medger att under budgetåret 1987/88 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 107 000 000 kr.,
4. att riksdagen till anslaget D 6. Bidrag till skogsvård m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag om 129 000 000 kr.,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till anslaget D 7. Stöd
till byggande av skogsvägar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
om 50 000 000 kr. och därmed inte medge statsbidrag för detta
ändamål,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdrag vid beskattningen för byggande av
skogsbilväg och vid skogsdikning,1]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om 136 a § bygglagen,
[att riksdagen beslutar om sådan ändring av 9 § skogskontolagen
(1954:142) som föreslagits i motionen med ikraftträdande den 1 juli
1987.1]
Stockholm den 23 januari 1987
L. Arne Andersson (m)
i Ljung
Sven Eric Lorentzon (m)
Ivar Virgin (m)
Ingvar Eriksson (m)
Bertil Danielsson (m)
Göthe Knutson (m)
Arne Svensson (m)
Jens Eriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Hans Dau (m)
Sven Munke (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Mot. 1986/87
Jo307
11986/87:Sk419.
11
