Skogen som naturresurs

Motion 1985/86:Jo308 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:308

Lars Werner m. fl. (vpk)
Skogen som naturresurs

De luftföroreningar som förstör skogar, mark och vatten - och dessutom
orsakar omfattande skador av annat slag - är ett ökande hot som måste
avvärjas.

I en helhetssyn på skogen och skogspolitiken måste enligt vpk ingå en
rad åtgärder mot föroreningarna. Det finns inget annat alternativ om vi inte
skall gå mot en ödesdiger utveckling där en av Sveriges viktigaste basnäringar
kommer att slås ut. Vpk hänvisar till andra motioner som lagts fram
under allmänna motionstiden och som behandlar luftföroreningar, trafikoch
transportpolitik, ”Gyllenhammars väg”, energihushållning, avfallspolitik
m. m.

I denna motion anlägger vi natur- och skogsvårdsaspekter på skogen.
Vpk ser den svenska skogen som en naturresurs och inte i första hand som
en råvarukälla för industrin.

Helhetssyn

Skogspolitiken måste vila på en helhetssyn på skogen som en levande
naturresurs.

Produktonsförmågan hos skogens ekosystem måste vidmakthållas och
förbättras. Detta betyder bl. a. att marken i princip inte får utnyttjas
hårdare än att de naturliga processerna kan ersätta de näringsämnen som
förs bort med virket.

Skogen är inte bara råvarukälla. Den är en levande miljö med en mångfald
växt- och djurarter, som alla är oersättliga genetiska resurser. Skogen
ger oss också bär, svamp och vilt. Skogen fungerar också som friluftsmiljö
och har stor betydelse för rennäringen. Alla dessa värden och anspråk på
skogen måste inom skogspolitikens ram vägas samman med virkesproduktionen
och anpassas till varandra, som att skogen brukas — utan att
förbrukas - till största möjliga långsiktiga samhällsnytta.

Detta synsätt kom klart till uttryck i en vpk-riksdagsmotion 1979 genom
ett förslag till portalparagraf i skogsvårdslagen. Vpk:s förslag till § 1 i lagen
löd:

Skogsmark med därpå växande skog är en nationell tillgång, som skall
skyddas, vårdas och skötas så att den varaktigt ger människor, djur och
växter en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmåga
och övriga allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyttigheter.
Den är en tillgång för alla enligt allemansrätten.

Skogsvårdslagens s. k. portalparagraf har i dag inte ovanstående formulering
eller innehåll. I stället ses skogen i första hand som en råvarukälla
för industrin. Skogens andra värden kommer först i andra hand.

Lagen måste tydligare än som i dag är fallet beskriva skogen som en
mångsidig resurs, där hänsynen till bevarandet av arter och ekosystem och
människors behov av rekreation är minst lika viktiga som ekonomiska
aspekter.

Vpk anser att skogsvårdslagen skall garantera såväl skydd, vård, skötsel
som avkastning av virke och andra nyttigheter. Skogen måste ses som en
tillgång för alla — även kommande generationer.

Skogen som råvarukälla

Skogsnäringen sysselsätter ett par hundra tusen människor i Sverige.
Skogsprodukter av olika slag svarar för mellan 20 och 25% av landets
exportinkomster. Skogsnäringen har också stor regionalpolitisk betydelse.
Omkring ettusen orter är mer eller mindre beroende av näringen och på
många glesbygdsorter är den det enda underlaget för samhällsservicen.

Mot den bakgrunden är det självklart, att skogens förmåga att producera
virke skall tas till vara på långsiktigt bästa möjliga sätt. Skogar som i dag
anläggs kommer att skördas om ungefär hundra år. Vi kan knappast veta
exakt vad skogarna kommer att användas till i en så avlägsen framtid. Men
att de kommer att vara till nytta på ett eller annat sätt kan vi vara
förvissade om. Därför bör den produktionsinriktning som väljs ge så stor
valfrihet som möjligt för dem som skall skörda den skog vi anlägger i dag.

Vpk anser att detta bl. a. innebär, att produktionen skall inriktas på virke
av hög kvalitet. Det betyder bl. a. att omloppstiderna för barrträd måste
ökas.

Sverige har genom olika internationella konventioner förbundit sig att
skydda hotade arter och naturmiljöer. Trots detta är i dag ett stort antal
arter hotade eller på väg att utrotas på grund av luftföroreningar och
skogsbrukets inriktning. Vpk kräver ett skogsbruk, som garanterar alla
växt- och djurarters överlevnad. Varje art kanske inte kan bevaras på vaije
plats där den förekommer i dag, däremot får den mänskliga verksamheten
inte leda till att arter slås ut över större områden genom storskaliga
förändringar.

Vpk arbetar för en långsiktig, balanserad hushållning och ett ståndortsanpassat
skogsbruk. Det bör vara möjligt att t. o. m. höja virkesavkastningen
utan att produktionen kolliderar med ovan nämnda naturvårds- och
övriga intressen.

Skogsvården

Den snabba mekaniseringen av skogsarbetet, styrd av kortsiktiga vinstintressen,
har haft negativa effekter på många sätt. Strävan efter snabba
vinster och låga kostnader har lett till att maskinerna tagit över avverkningsarbetet
inom storskogsbruket. Många arbeten har försvunnit för
skogsarbetarna och skogsvården har eftersatts.

Mot. 1985/86

Jo308

6

För vården av skog finns ännu inte samma högmekaniserade lösningar,
utan man är mer hänvisad till manuella metoder.

Vissa typer av markberedning ökar riskerna för näringsutlakning och på
sikt - utarmning av skogsmarken. Hyggesplöjning innebär här allvarliga
risker och bör förbjudas. Ett sådant förbud förutsätter dock skyddsdikning.

Planteringsmaskiner har redan introducerats. Orsaken är oftast att man
vill minska kostnaderna genom bortrationalisering av arbetskraft. På kort
sikt ökar då lönsamheten - till priset av försämrad skogsvård.

Satsa på ett mer småskaligt skogsbruk

Det är fullt möjligt att variera markberedningsmetoder och välja trädslag
och typ av plantor efter de lokala ståndortsförhållandena, inom ett och
samma hygge. Därmed kan virkesavkastningen också höjas. Detta kräver
att ett sådant skogsbruk prioriteras framför de storskaliga metoder som
dominerar i dag. Naturvården skulle tjäna på detta. Om man utgår från de
lokala förutsättningarna, bl. a. när man väljer trädslag, minskar man risken
för ett helt likriktat skogslandskap. Omsorgsfull planering och en utvecklad
biologisk kunskap område för område möjliggör ökade naturvårdshänsyn
liksom att arbetstillfällen inom skogsbruket kan bli fler.

Kemikalieanvändningen måste upphöra

Vpk har sedan början av 1970-talet agerat i riksdagen, olika fullmäktigeförsamlingar
och genom enskilda medlemmar inom miljörörelsen för ett totalförbud
mot gift- och kemikalieanvändningen i skogen. Det finns visserligen
ett s. k. generellt förbud, men kommunerna kan medge dispenser för
besprutningar inom respektive kommun. Flertalet har dock - i medvetande
om miljö- och arbetsmiljöriskerna — utnyttjat möjligheten att införa
egna totalförbud. Detta är en viktig framgång men inte tillräckligt.

Även om stora ansträngningar görs för att minska farliga utsläpp så
kommer luftföroreningar inom de närmaste åren (svavel, kväve, kolväten
m. m.) att drabba marken och vattnet. Skogsgödsling och kemisk lövslybekämpning
är ett skadligt och onödigt tillskott som inte kan accepteras.
Därför kräver vpk att de lokala förbud som existerar ersätts med ett
generellt förbud mot skogsbesprutningar utan dipsensmöjligheter.

Skogsbruket skapar oftast självt genom sina metoder gynnsamma betingelser
för insektsangrepp. Skogsbrukets metoder måste förändras så att
massangrepp av insekter förhindras.

Storleken på kalhyggena skall begränsas

Föryngringen har fungerat dåligt under senare årtionden. Trots förbättringar
klarar en stor andel av planteringarna inte de minimikrav skogsvårdslagen
ställer. I genomsnitt står det bara hälften så många barrplantor per
hektar på dagens hyggen som det gjorde för 30 år sedan. På vart tionde
hygge har inga åtgärder för föryngring gjorts ännu fem år efter avverkningen.

Mot. 1985/86

Jo308

7

Kalhyggestekniken måste bättre än nu anpassas till naturen i varje
enskilt fall. Hyggesstorleken överlag måste begränsas.

Användning av stubbrytning måste begränsas, speciellt i känsliga områden.
Detta på grund av risken för näringsurlakning och negativa effekter
för växter och djur.

Införande av främmande trädslag som t. ex. Pinus contorta
måste ske efter en plan för högsta tillåtna areal

Experimentet med inplantering av contortatall innebär risker och är direkt
olämpligt i fjällnära områden. Satsningar i andra länder på främmande
trädslag har visat att parasitangrepp med förödande skador som följd kan
uppstå upp till 120 år efter introduktion av arten i stor skala. En plan för
högsta tillåtna areal av bl. a. Pinus contorta måste slås fast för de närmaste
femtio åren. Under perioden skall effekterna på marktillstånd, fauna och
flora undersökas.

I dag finns i Sverige contorta på 200000 ha och ca 30000 ytterligare
planteras årligen.

Lövinblandning och bevarande av lövinslag är positivt ur
miljösynvinkel

Även om försurnings- och skogsdödsproblem inte kan lösas genom en
storsatsning på björk och andra lövträd är problemen i dag så akuta att alla
positiva insatser måste göras. Sveriges skogsvårdsförbund säger (i förbundets
tidskrift nr 2/84) att skogsägare i försurningsdrabbade områden bör
överväga en större björkinblandning vid anläggandet av ny skog.

Erfarenheter från Västtyskland har visat att lövträd är mindre känsliga
för luftföroreningar är barrträd. Även i DDR har man kommit till samma
resultat och beslutat upphöra med plantering av gran.

En kubikmeter björkved innehåller i kilo räknat mer än en kubikmeter
granved. Trots att detta är en viktig positiv skillnad när virket används till
massa eller som energiråvara döljs detta genom att skogsbruket i regel
använder ett volymmått som inte är rättvisande. I Finland används björk i
större omfattning än i Sverige, bl. a. till plywoodframställning.

En undersökning som utförts som ett examensarbete vid skogshögskolan
(Braide/Renvall) 1985 visar att vårtbjörk gav lika hög volymavkastning
(torrsubstans) som gran. Medeltillväxten var för björken 8 m3/år/ha och
9 m3/år/ha för gran. Om det i försöken gällt förädlat material skulle resultatet
sannolikt varit ännu gynnsammare till vårtbjörkens fördel. Undersökningen
”Björkens möjligheter vid skogsodling i Norrland” visar alltså det
realistiska i att se på björken även som ekonomiskt intressant ur skogspolitisk
synvinkel.

Mot. 1985/86

Jo308

8

5:3-bidraget bort - pengarna i stället till röjning och
hjälpplantering

5:3-bidraget har kommit att användas på ett i stor utsträckning felaktigt
sätt. Insikten härom speglas i viss mån också i regeringens attityd och i
myndigheternas praktik. Definitionen av vad som är att betrakta som
”skräpskog” har speciellt i sydliga Sverige gjorts lättvindigt, och därvid
drabbat ekologiskt och miljömässigt skyddsvärda marker, vilka planterats
med gran.

En syn präglad av större urskilning är nu på väg och bör understödjas.
Vi föreslår, att anslaget ”Skogsodling efter avverkning av lågproducerande
bestånd” avskaffas och de medel som finns upptagna under anslaget
istället används för röjning och hjälpplantering.

Det behövs en naturvårdsstrategi

För att samordna skyddet av hotade arter, unika naturområden och områden
med representativ natur behövs en samordnad, landsomfattande naturvårdsstrategi
som kan fungera som underlag för en prioritering av
skyddsinsatserna.

En totalinventering bör därför slutföras med hjälp av underlag från
länens naturvårdsplaner, naturvårdsverkets och skogsstyrelsens urskogsinventering
samt utredningen om naturtyper i Norden. De områden som
efter en totalinventering anses skyddsvärda måste garanteras skydd för
framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en ändring av
skogsvårdslagens portalparagraf i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lag som
innebär förbud mot skogsgödsling,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om revidering av
skogsstyrelsens instruktion i syfte att främja varsammare markberedning
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till begränsningar
av kalhyggen i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om en plan gällande
högsta tillåtna areal för främmande trädslag, typ Pinus contorta,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att
framför allt i södra Sverige bevara lövdominerade skogar och att
inblandning av framför allt björk i gran- och tallskogar bevaras,

7. att riksdagen beslutar

a) att under bilaga 11, D6. Bidrag till skogsvård m.m., rubriken
Skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd
skall utgå och ersättas av Skogsgallring och hjälpplantering,

Mot. 1985/86

Jo308

9

b) att det anslag som finns upptaget under D6. Bidrag till
skogsvård m.m. avseende Skogsodling efter avverkning av
lågproducerande bestånd skall överföras till det nya anslaget
Skogsgallring och hjälpplantering,

8. att riksdagen uttalar att inventeringen av skyddsvärda naturområden
snarast bör slutföras samt att riksdagen därefter föreläggs
förslag om framtida skydd för dessa områden.

Stockholm den 27 januari 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Mot. 1985/86

Jo308

10