Skogen är en viktig basnäring i Sverige. Betydande delar av våra exportinkomster kommer från skogsindustrin. Dessa inkomster är desto värdefullare eftersom insatsvarorna i skogsindustrin, till skillnad från många andra exportindustrier, huvudsakligen ä

Motion 1984/85:2001 Arne Andersson i Ljung m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

14

Motion

1984/85:2001

Arne Andersson i Ljung m. fl.

Skogsbruket

Skogen är en viktig basnäring i Sverige. Betydande delar av våra
exportinkomster kommer från skogsindustrin. Dessa inkomster är desto
värdefullare eftersom insatsvarorna i skogsindustrin, till skillnad från många
andra exportindustrier, huvudsakligen är svenska. Vi är också av andra skäl
starkt beroende av skogsindustrin, inte minst från regionalpolitisk synpunkt.
Skogen och skogsindustrin svarar för större delen av sysselsättningstillfällena
i stora delar av vårt land.

Produktionsbetingelser

Ett rationellt skogsbruk kräver att produktivitetshöjande åtgärder, som
t. ex. dikning, markberedning, kemisk lövslybekämpning och skogsgödsling,
används när så är lämpligt. På sikt kan annars befaras att skogsindustrin
krymper, eftersom konkurrensen blir för svår från länder med bättre
produktionsbetingelser.

Mark- och vattenförhållanden, klimat, exposition m.m. varierar starkt
mellan olika områden. För att bl. a. få ett bättre utbyte av skogsråvara är det
därför viktigt att inte enbart anlägga rent tekniska synpunkter vid skogsvård
och skogsskötsel utan att samtidigt sträva efter största möjliga hänsyn till de
varierande ståndortsförhållandena. Målet måste vara ett mer ståndortsanpassat
skogsbruk.

Att t. ex. ge granen företräde i fuktigare lägen och tallen i torrare ger på
längre sikt upphov till omväxlande bestånd med alla de fördelar detta innebär
från biologisk och estetisk synpunkt. Det är angeläget att, i en tid då
myndigheterna i allt högre grad vill styra utvecklingen, framhålla dessa det
småskaliga skogsbrukets fördelar, som för varje kunnig skogsbrukare är
självklara.

Ett aktuellt hot mot skogens långsiktiga produktionsförmåga är de
luftföroreningar som allvarligt har skadat skogen på kontinenten. Sådana
skador har även börjat uppträda i Sverige, inte minst i de södra delarna, som
är mest utsatta för luftföroreningar från kontinenten. Det är framför allt från
hälsosynpunkt, men även från skogsbrukssynpunkt, viktigt att så snabbt som
möjligt minska luftföroreningarna. Då den största mängden kommer från
utlandet är det viktigt med internationella överenskommelser. Även inom
landet måste kraftfulla åtgärder vidtas. Exempel på sådana är införande av
effektiv avgasrening och användandet av energikällor som inte lämnar
luftföroreningar. I vår partimotion 1984/85:879 om miljö och energi redovisas
våra synpunkter och förslag i detalj.

Mot. 1984/85:2001

15

Lagar och regleringar

Skogsnäringens betydelse för landets export gör att dess ställning bör
stärkas. Detta sker bäst i största möjliga frihet och inte genom regleringar
och styrningar från statens sida.

Näringen måste vid konkurrens med t. ex. miljöintressen och friluftslivsintressen
ha en minst lika stark ställning som dessa. Förslag som lämnats till
lagrådet om naturresurslag och ny plan- och bygglag är därför ett hot mot
skogsnäringen.

Det offentliga måste ha ett övergripande ansvar för känsliga miljötyper.
Lagstiftning för att bibehålla dessa kan ibland inte undvikas. Ett exempel på
detta är de ädla lövskogarna, ett annat är de extremt stora kalavverkningarna.
Speciallagstiftning är dock onödig då skogsvårdslagen kan kompletteras
med önskvärda bestämmelser. Drabbas enskilda markägare av inskränkningar
i näringsutövningen på grund av att det offentliga lägger restriktioner
på skogsbruket bör ersättning för detta utgå.

Skogsvårdslagens bestämmelser om återbeskogning är viktiga. På de
områden där det är tveksamt om tillfredsställande återbeskogning kan ske,
t. ex. i de fjällnära skogarna, bör därför ingen avverkning göras. Detta
betyder dock inte att avverkning i känsliga områden generellt skall förbjudas.
Kan hänsyn till återbeskogning och miljöhänsyn förenas bör avverkning
kunna tillåtas.

För att få en fungerande råvarutillförsel till skogsindustrin måste skogsbruket
ges goda betingelser. Inte minst viktigt är detta för privatskogsbruket.
Med en fungerande marknadsekonomi garanteras bästa tidsfördelningen på
avverkningarna. Tvångslagar för att tvinga fram virke i lågkonjunkturer
måste bestämt avvisas. Sådan lagstiftning kan inte förenas med marknadsekonomi.
Det är slöseri med resurser att avverka och sälja när priserna är
låga och kanske bli tvungen att importera skogsråvara till höga priser när det
svenska virket inte räcker i högkonjunkturer.

Skogsvårdslagen och andra lagar har gjort att skogsbruket alltmer
reglerats. Antalet lagar och andra bestämmelser har blivit så många att det
försvårar för den enskilde att driva ett rationellt skogsbruk. Regelkomplexet
som styr skogsbruket måste förenklas. I vår kommittémotion 1984/85:2038
angående förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen framförs motiveringar
och förslag i detta syfte.

Skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgiften är f. n. 0,8% av skogsbruksvärdet. Intäkterna av
denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma angelägenheter.
Merparten har dock blivit en extra skatt, som tas ut av skogsnäringen.
Detta är djupt otillfredsställande. I ett första steg bör avgiften sänkas till
0,3 % av skogsbruksvärdet från den 1 juli 1985. Inflytande avgiftsmedel bör

Mot. 1984/85:2001

16

då användas för att finansiera de för skogsbruket mest angelägna gemensamma
åtgärderna, såsom branschinstitutet, information och trygghetspaketet
för skogsbruket.

En arbetsgrupp med representanter för näringen och regeringen bör
snarast tillsättas. Gruppens uppgift skall vara att utreda och fastslå vad som
kan anses vara gemensamma angelägenheter för näringen och hur dessa skall
finansieras. Skogsvårdsavgiften bör på sikt avskaffas.

Trygghetsförsäkring för skogsbrukare

Riksdagen har uttalat att det vore värdefullt att även de yrkesverksamma
skogsbrukarna kunde erhålla den ökade trygghet som erbjuds genom
arbetsmarknadsförsäkringarna och önskvärdheten av att frågan får en snar
lösning. Det framgår av budgetpropositionen att departementschefen inte är
beredd att föreslå någon lösning av försäkringsfrågan. Det är inte bra att en
så stor riskgrupp som skogsbrukarna står utanför trygghetsförsäkring. Vi
föreslår därför att en sådan införs och att finansieringen sker genom
skogsvårdsavgiftsmedel. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet med detta.

Offentligt innehav av skogsmark

Stat och kommun har stora skogsmarker i sin ägo. Ägandet av skogsmark
är inte en primär statlig eller kommunal uppgift. Skogsmarken bör säljas till i
första hand enskilda skogsbrukare. Domänverkets skogar kan med fördel
användas som bytes- och tillskottsmark vid strukturförbättringar i de län där
detta är en angelägen uppgift. Våra synpunkter och förslag härvidlag
utvecklas närmare i motion 1984/85:2057.

Skogsvård

De svenska skogarna är till hälften enskilt ägda. Den enskilde skogsägaren
bör ha så stor frihet som möjligt att bestämma över hur skogsbruket skall
bedrivas. De åtgärder han bör vidta skall inte styras av statliga bidrag. Vi
anser därför att bidragen till avveckling av lågproducerande bestånd, s. k.
5:3-skogar, bör utgå. Att plantera skog och att utveckla livskraftiga bestånd
är en åtgärd som på sikt ger god ekonomi. Rambeloppet för översiktliga
skogsinvesteringar (ÖSI) föreslås i budgetpropositionen öka med 9 milj. kr.
Vi anser att en oförändrad ram av 37 milj. kr. är tillräcklig. Med mindre
detaljerade planer bör kostnaderna för dessa minska och betydligt större
arealer inventeras inom nuvarande anslagsram.

Våra förslag innebär en besparing, i förhållande till regeringens förslag,
om 147 milj. kr. på anslaget D6. Bidrag till skogsvård m.m.

Mot. 1984/85:2001

17

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning rörande skogsvårdsavgiftens användningsområde
,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om trygghetsförsäkring för skogsbrukare,

3. att riksdagen beslutar att anslag till skogsodling efter avveckling av
lågproducerande bestånd (5:3) inte skall utgå fr. o. m. budgetåret
1985/86,

4. att riksdagen beslutar att till Bidrag till skogsvård m. m. för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 173 000 000 kr.

Stockholm den 24 januari 1985

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

HANS WACHTMEISTER (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
JENS ERIKSSON (m)

SVEN ERIC LORENTZON (m)
MONA SAINT CYR (m)

IVAR VIRGIN (m)

BO ARVIDSON (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
GÖTHE KNUTSON (m)
SVEN MUNKE (m)
ARNE SVENSSON (m)
JAN-ERIC VIRGIN (m)