Skjut- och övningsfält i Kilsbergsområdet

Motion 1998/99:Fö315 av Sofia Jonsson och Kenneth Johansson (c)

Kilsbergen i Örebro län får inte äventyras. Försvarsmaktens planer på att
göra Villingsbergs skjutfält till ett av de sju svenska skjutfält som
utvecklas har väckt berättigad oro i länet. Beslutet om att inrätta
Villingsbergs skjutfält fattades under brinnande krig och togs av en
mycket snäv riksdagsmajoritet. Redan då sågs Kilsbergsområdet som ett
riksintresse för det rörliga friluftslivet.

I Försvarsmaktens planer ingår nedläggning av flera mindre skjutfält och
en koncentration av verksamheten till bl a Villingsberg och Kilsbergen. Sam-
tidigt minskas aktiviteterna i Älvdalen, som inrättades under 60-talet för att
avlasta bl a Villingsberg. Älvdalens skjutfält skiljer sig markant från
Villingsberg. Området är betydligt större. Det är miljöprövat och står inte på
samma sätt som Villingsberg i konflikt med andra intressen. Det tillför också
Älvdalens kommun värdefulla sysselsättningstillfällen.

Hittills har skjutning i Villingsberg främst skett med artilleri och området
har använts av A 9 i Kristinehamn. Enligt planerna skall verksamheten i
framtiden även omfatta mekaniserade förband. Försvarsmakten har också för
avsikt att investera stora belopp i skjutfältet och därmed låsa försvarsresurser
i området.

Villingsberg och Kilsbergen ligger i Sveriges befolkningsmässiga mitt.
Ingen annanstans i Sverige har så många nära till en någorlunda oförstörd
vildmark. Området har en mycket intressant natur- och kulturhistoria. I
Kilsbergen möter den sydsvenska slätten det norrländska skogslandskapet.
Kilsbergen har sedan lång tid spelat en viktig roll för örebroares och andra
mellansvenskars fritid och rekreation. Där finns flera friluftsanläggningar
med cirka 35 anställda, som arbetar med restaurangverksamhet, stuguthyr-
ning, skid- och vandringsspår m.m. I nära anslutning till det för utveckling
aktuella området finns många permanentboende och där finns också ett antal
fritidsbostäder.

Villingsbergs skjutfält inkräktar redan i dag på användningen av
Kilsbergen. Allmänheten har dock haft respekt för verksamheten eftersom
den begränsats bland annat genom omfattande användning av Älvdalens
skjutfält. Däremot finns ingen förståelse för ökad användning av skjutfältet.
Det säkerhetspolitiska läget och tillgången till Älvdalens skjutfält talar
snarare för att nyttjandet av skjutfältet begränsas ytterligare. Detta kan
förenas med senare återtagning av Villingsbergs skjutfält.

Försvarsmaktens stora intresse för Villingsberg och Kilsbergen är
samtidigt lätt att förstå. När försvaret prioriterar efter rena
försvarsintressen
väljer man det område, som är befolkningsmässigt bäst beläget i Sverige.
Därmed kan försvarets resekostnader etc. begränsas. Det är därför
nödvändigt med ett politiskt ställningstagande mellan å ena sidan försvars-
intressen och å andra sidan de omfattande allmänna intressen, som riktas mot
Kilsbergen. Problemen av liknande art lär, såvitt vi förstår, finnas på flera
håll i landet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att storskjutfält i Kilsbergen ej bör komma till stånd.

Stockholm den 26 oktober 1998

Sofia Jonsson (c)

Kenneth Johansson (c)