Skattskyldigheten för gåva av fastighet

Motion 1986/87:sk345 Yngve Wernersson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87 :Sk345

Yngve Wernersson (s)
Skattskyldigheten för gåva av fastighet

Skattskyldighet för gåva av fastighet eller andel därav inträder i princip vid
den tidpunkt gåvobrev upprättats. Deklaration om gåvan skall lämnas till
länsstyrelsen i den ort där gåvotagaren är mantalsskriven. Avlämnande skall
ske senast den 15 februari året efter skattskyldighetens inträde.

Gåvans värde uppskattas enligt 22 § 1 mom. lagen om arv- och gåvoskatt
till taxeringsvärdet året före gåvoåret.

I mom. 2 finns bestämmelser som möjliggör ett frångående av taxeringsvärdet.
Momentets första stycke handlar om värdeminskning på grund av
eldsvåda eller liknande. I detta fall skall länsstyrelsen på ansökan av bl. a.
den skattskyldige fastställa särskilt värde.

Enligt momentets andra stycke kan länsstyrelsen fastställa särskilt värde
också om den fasta egendomens värde ökat till följd av ny till- eller
ombyggnad och liknande. Fastställande av särskilt värde enligt detta stycke
förutsätter bara initiativ av beskattningsmyndigheten.

Reglerna kan utnyttjas på följande sätt:

En förälder äger en obebyggd fastighet. Den är 1985 taxerad till 16000 kr.
Han bebygger den under 1986 till en kostnad av 300 000 kr. och överlåter den
genom gåva i färdigt skick till sina två barn hösten 1986.

Vid tidpunkten för gåvan finns taxeringsvärde bara på marken. Barnen
deklarerar gåvan var och en för sig till sin länsstyrelse. Till deklarationen
fogas gåvobrev jämte taxeringsbevis. Gåvoskatt tas därvid ut av resp. barn på
värdet 6000 kr. (halva taxeringsvärdet minus grundavdrag) såvida inte
beskattningsmyndigheten har kännedom om nybyggnaden. Det är knappast
troligt att sådan kunskap finns. Gåvomottagaren har heller ingen skyldighet
att upplysa förhållandet.

Genom det här förfarandet kan stora förmögenhetsvärden föras över
mellan generationer med en försumbar skatt som resultat. Detta kan
knappast vara lagstiftarens mening.

Ett sätt att råda bot på förhållandet vore att ålägga gåvomottagaren
upplysningsskyldighet om sådana här förhållanden. Detta hjälper inte i
sådana fall där värdet av egendomen med tillämpning av huvudregeln blir så
lågt att deklaration över huvud taget inte behöver ske. Om exemplet ovan
ändras så att ägarna är två föräldrar och mottagarna fyra barn får vardera
barnet sin andel från bägge föräldrarna. Det innebär i sin tur att varje barn får
en åttondel av varje förälder. En åttondel av 16000 kr. är 2000 kr. Detta
värde behöver inte deklareras.

Vill man undvika att sådana här ”dolda” förmögenhetsöverföringar sker

är enda sättet att föreskriva att egendomens värde alltid skall beräknas efter
särskild värdering så snart sådana förhållanden föreligger som sägs i 22 §
mom. 2 andra stycket, lagen om arvs- och gåvoskatt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angetts om ändring av lagen om arvs- och gåvoskatt.

Stockholm den 21 januari 1987
Yngve Wernersson (s)

Mot. 1986/87
Sk345