Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1985/86:Sk824 Birger Hagård och Görel Bohlin (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Sk824
Birger Hagård och Görel Bohlin (m)
Skattefri proviantering och försäljning på fartyg mellan
fastlandet och Gotland
För Sverige med dess geografiska belägenhet - till stor del av öliknande
karaktär - är det nödvändigt med goda båt- och färjeförbindelser. Under de
senaste tre decennierna har också en smått fantastisk utveckling ägt rum,
särskilt vad gäller förbindelserna med Åland och det finländska fastlandet.
Gårdagens färjor har delves ersatts av flytande lyxhotell. Turist- och
nöjesresorna har blivit allt poulärare. För Konferenssverige har båtkonferenser
blivit ett omtyckt alternativ - nytta förenas med nöje. Trafiken är tät
och biljettpriserna har hållits nere. Detta har i sin tur gynnat godsbefordran
och den ”vanliga” passagerartrafiken.
Detta har förvisso inte åstadkommits genom några statliga subventioner
vare sig från svensk eller finländsk sida. Däremot beror den positiva
utvecklingen till stor del på den skattefria provianteringen och försäljningen.
För ett par år sedan uppskattades det, att denna svarade för nära hälften av
intäkterna på trafiken mellan svenska och utländska hamnar.
De goda utvecklingsmöjligheterna har också lett till, att passagerartrafiken
inte koncentreras till enbart ett par hamnar. Tvärtom finns i dag
förbindelser mellan flera orter på ömse sidor av Bottenhavet.
I bjärt kontrast till denna positiva utvecklingen står förbindelserna mellan
Gotland och den svenska fastlandet, vilka för Gotlands vidkommande utgör
en livsnerv. Färjeförbindelserna mellan Gotland och fastlandet torde i stort
sett befinna sig på samma nivå som för 20-30 år sedan, då Finlandstrafiken
ännu befann sig i sin linda.
I en broschyr om Gotlandstrafiken, nyligen publicerad av länsstyrelsen i
Gotlands län, konstaterades, att biljetterna är dyra - tur och retur kostar för
en ensam gotlänning 310 kr. och 624 kr. för en tvåbarnsfamilj; motsvarande
priser för fastlänningar är 580 kr. resp. 1 031 kr. Samtidigt är servicen dålig.
Taxorna är högre än SJ:s på tåg ”och färjans avgångstider har måst anpassas
till godsavsändarnas behov - inte passagerarnas. Under större delen av året
får gotlänningarna, om resmålet är Stockholmsregionen eller norrut acceptera
att vid midnatt befinna sig i Stockholms central. För resenärer till södra
eller västra Sverige är hotell i Oskarshamn enda lösningen när tåg eller
bussanslutningar saknas till färjan”. Samtidigt går Gotlandstrafiken med ett
uderskott på 70 milj. kr.som subventioneras på staten.
Staten har emellertid som bekant ont om pengar. Därför föreslog nyligen
statens transportråd, att all passagerartrafik skulle koncentreras till en enda
fastlandshamn, Oxelösund, under nio månader av året. Den enda vintertrafiken
med Oskarshamn skulle ombesörjas av färjan Gute, som dock främst 1
Mot.
1985/86
Sk824-832
1 Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr Sk824-832
befordrar gods och bara kan ta en handfull passagerare. På detta sätt skulle
Gotlandsbolagets underskott - och statens subventioner - kunna nedbringas
med 30 milj. kr.
Detta förslag ledde till våldsamma protester från såväl representanter för
Oskarshamn och Gotland som från TCO-distrikten i Kalmar, Stockholms
och Gotlands län. Kostnaderna för företagen skulle öka. TCO-distrikten
uppskattades att kostnaderna för den gotländska industrin skulle öka med så
mycket som 55 % till följd av de dyrare transportkostnaderna. Ca 90
personer beräknades bli arbetslösa och av dem kommer 70 från Gotland.
Arbetstillfällen skulle försvinna i hamnarna i Oskarshamn, Visby och
Nynäshamn, vartill skulle komma återverkningar inom såväl industrin som
handeln och servicenäringarna på Gotland och på fastlandet. Självfallet
skulle också passagerarna åsamkas stora försämringar.
Efter denna massiva kritik retirerade transportrådet något men vidhöll
Oxelösundsalternativet på sikt. Som en kompromiss har rådet föreslagit
regeringen att passagerartrafiken mellan Visby och Oskarshamn skall
krympas under lågsäsongen. Lastfärjan Gute - utan hytter och hissar och
med mycket begränsat passagerareutrymme - skall främst ombesörja
trafiken. Passagerarbåten Gotland, som nu går i trafik alla dagar utom
lördagar, skall endast gå fredagar och söndagar under nio månader av
lågsäsongen enligt transportrådets förslag. Detta förslag beräknas få ner
statens kostnader för Gotlandstrafiken med 20 milj. kr. per år. Av de berörda
betraktas det dock inte som ett acceptabelt alternativ. Det skulle leda till
ökad isolering för Gotland och minskade arbetstillfällen av ungefär samma
omfattning som tidigare redovisats. En omfattande namninsamling mot
Transportrådets Oxelösundsalternativ har igångsatts av tidningarna Gotlands
Allehanda samt Barometern -Oskarshamns-Tidningen. Denna kunde i
mitten av januari räkna närmare 20 000 namnunderskrifter.
Det hittillsvarande sättet att resonera är föga konstruktivt. Det gäller att
bringa ned förlusterna och därmed statens subventioner, men inga åtgärder
har föreslagits för att få fart på Gotland och dess förbindelser, så att statliga
subventioner i framtiden blir obehövliga, medan samtidigt Gotland ges
möjligheter att ta till vara allt vad ön har att erbjuda och förbindelserna med
fastlandet blir livliga och god service kan erbjudas alla passagerare. Och ändå
kan det gå ganska snabbt att förverkliga detta och vända utvecklingen. Om
skattefri proviantering och försäljning medges på Gotlandsfärjorna, kommer
detta sannolikt att leda till att konkurrensen med Åland kan tas upp på allvar.
Fastlandssverige skulle få ett nytt populärt resmål under de nio mörka
månaderna. Gotland skulle blomstra och bli mångdubbelt attraktivare.
Turistanläggningarna skulle kunna utnyttjas under hela året. Tjänstesektorn
skulle öka. Åtskilliga nya arbetstillfällen skulle kunna skapas. En positiv
utveckling på Gotland skulle självfallet också föra med sig motsvarande goda
effekter för praktiskt taget hela östra Sverige, såväl Kalmar som Östergötlands
och Sörmlands län.
Från gotländsk synpunkt ter det sig självfallet både orättvist och diskriminerande
att inte på samma sätt kunna få bli delaktig i de fördelar, som t. ex.
ålänningarna kan åtnjuta. Och för fastlandssvenskarna är det givetvis lika
otillfredsställande att på grund av höga priser och dåliga kommunikationer
Mot. 1985/86
Sk824
2
inte kunna få göra kortare turistresor till Gotland under den tid, då normalt
turistsäsongen inte är för handen. Det borde vara en självklarhet, att
gotlandsresenärer inte skall ha sämre villkor än ålandsresenärer. Skattefri
försäljning på Gotlandsbåtarna skulle enligt vad som framhållits från
Gotlandsbolagets sida kunna leda till fler avgångar och bättre service
ombord. Det skall också betonas, att en båt på t. ex. linjen StockholmGotland
uppehåller sig längre tid på internationellt vatten än en båt på linjen
Stockholm-Åland.
Det hela är som bör ha framgått i första hand en regionalpolitisk fråga. Det
gäller Gotlands och östra Sveriges framtid. Det finns en redan beprövad
metod att vända utvecklingen. Den bör tas till vara.
Någon nykterhetspolitisk fråga är det alltså inte. Alla övriga färjelinjer
med anknytning till svenska hamnar transporterar årligen ca 35 miljoner
passagerare, som kan köpa skattefria varor. I ett större perspektiv kan
sålunda knappast en utvidgning av taxfreeförsäljningen till Gotlandsbåtarna
innebära några problem. Inte heller kan det sägas, att den övriga färjetrafiken
från och till svenska hamnar haft några problem från nykterhetspolitisk
synpunkt, vilka inte kunnat bemästras. Under inga omständigheter kan det
vara rimligt att av förment nykterhetspolitiska skäl förhindra en allmänt
positiv utveckling för Gotland.
I en SIFO-undersökning, som Barometern lät utföra våren 1985, men där
varken de regionalpolitiska aspekterna eller konsekvenserna i form av bättre
förbindelser berördes, visade det sig likväl, att det fanns en majoritet för
skattefri försäljning på Gotlandsbåtarna.
Några större lagändringar behövs inte för att den önskade skattefria
provianteringen och försäljningen skall komma till stånd. Båtar i Gotlandstrafik
passerar internationellt vatten. De bör därmed enligt tullstadgans 51 §
ha rätt till skattefrihet och tullfrihet. Men enligt praxis har har bestämmelserna
tolkats så, att dessa bestämmelser inte är tillämpbara på fartyg, som går
mellan svenska hamnar utan endast, om fartyget angör utrikes hamn.
För att också Gotlandstrafiken skall falla in under stadgandet är sannolikt
ett klargörande från regeringen nödvändigt. Regeringen kan också i ett
särskilt beslut ge tillstånd till skattefri proviantering och försäljning på fartyg
i Gotlandstrafik.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder
bör vidtas, som medger skattefri proviantering och försäljning på
fartyg i trafik mellan svenska fastlandet och Gotland.
Stockholm den 27 januari 1986
Birger Hagård (m) Görel Bohlin (m)
Mot. 1985/86
Sk824
3
1* Riksdagen 1985186.3sami. NrSk824-832


Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket