Skattefri motion och friskvård

Motion 2007/08:Sk230 av Helena Leander och Karla López (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om beloppsgräns för skattefri motion och friskvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda avdragsrätt för motion och friskvård för enskilda näringsidkare.

Motivering

Enklare slag av motion och annan friskvård ingår i sådana personalvårdsförmåner som är skattefria för den anställde. Det finns ingen fastställd beloppsgräns för hur mycket en skattefri förmån får kosta, utan Skatteverket har i sina rekommendationer tagit upp ett antal motionsformer som ska vara skattefria och ett antal andra motionsformer som normalt är för dyra för att anses vara enklare slag av motion och därför är skattepliktiga.

Detta förfarande är dock något märkligt. Det är inte på något sätt märkligt att arbetsgivaren inte ska kunna bekosta hur dyr motion som helst utan att detta blir en skattepliktig förmån för den anställde, men däremot är det märkligt att vad som är dyr motion inte bestäms av den faktiska kostnaden, utan av vilka motionsformer som normalt är dyra. En rimligare ordning vore att Skatteverket satte upp en beloppsgräns för skattefri motion och friskvård och sedan i övrigt inte lade sig i vilken motionsform den anställde ägnade sig åt. Denna beloppsgräns bör lämpligtvis sättas på en sådan nivå att skatteintäkterna inte påverkas.

En annan orättvisa med dagens system är att enskilda näringsidkare inte har samma möjligheter till skattefri motion och friskvård som anställda, i och med att motion och friskvård inte är avdragsgillt för näringsidkare. Denna skillnad motiveras främst med den svåra gränsdragningen mot privata levnadsomkostnader, varför det är svårt att på rak arm föreslå avdragsrätt för enskilda näringsidkares motion och friskvård. Däremot bör ett sådant system utredas.

Stockholm den 1 oktober 2007
Helena Leander (mp)	Karla López (mp)