Skärgårdspolitiken

Motion 1985/86:A499 Pär Granstedt m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :A499

Pär Granstedt m. fl. (c)
Skärgårdspolitiken

Sverige har 270 mil kuster med stora skärgårdar och otaliga öar. Detta utgör
en unik naturtillgång av stor betydelse inte minst ur rekreationssynpunkt.
För att skärgårdarna skall kunna bevaras och utvecklas krävs det dock att det
finns en bofast befolkning med möjligheter till en god försörjning och en god
service.

Vikten av att slå vakt om en levande skärgård förnekas av ingen. Däremot
återstår mycket i praktiken att göra för att säkra rimliga livsvillkor för de
bofasta i skärgården. I realiteten är det t. o. m. så att många åtgärder från
myndigheter och offentliga organ har en direkt negativ inverkan på
skärgårdarnas utvecklingsmöjligheter. Sverige saknar en slagkraftig och
sammanhållen skärgårdspolitik. För att en sådan skall bli verklig krävs det
dels något centralt organ med huvudansvar för skärgårdspolitiken, dels ett
samlat handlingsprogram för skärgården.

Vi anser att det nu är nödvändigt att statsmakterna utarbetar och fastlägger
ett handlingsprogram för att trygga ekonomin och sysselsättningen i skärgårdarna.
Ett sådant program skulle bl. a. kunna innehålla följande punkter:

1. Ökade möjligheter till regionalpolitisk! stöd i skärgården. Reglerna för
glesbygdsstödet kan behöva anpassas bättre till skärgårdens förutsättningar.
Utvecklingsfonderna behöver få förstärkta resurser för att kunna svara för en
rådgivning riktad till skärgårdsföretag i ökad utsträckning. Företag verksamma
på öar utan vägförbindelse bör befrias från allmän arbetsgivaravgift.

2. Stödåtgärder för skärgårdsjordbruken. Däri bör kunna ingå särskilt
ekonomiskt stöd för de miljövårdande insatser skärgårdsjordbruket utför.
Möjligheterna för skärgårdsjordbrukare att skaffa sig kompletterande
utbildning i jordbruk, trädgårdsodling och landskapsvård bör förbättras
genom ett särskilt studiestöd. Giftfri odling i skärgården bör stimuleras
genom rådgivning och stödinsatser.

3. Bättre villkor för fiskerinäringen. Särskilt är det viktigt att samhällets
stöd till fiskerinäringen i ökad utsträckning tar hänsyn till det mera
småskaliga, kustnära fisket som är av särskild betydelse för skärgårdsbefolkningen.
Beslutet att släppa handredskapsfisket fritt på ostkusten bör rivas
upp. I stället bör sportfiskarnas önskemål tillgodoses genom inrättande av
stora, t. ex. länsvisa, fiskevårdsområden. Ett fredningsdygn bör införas i
anslutning till veckändan för att motverka överfiskning. Möjligheterna att
utveckla fiskförädling och fiskberedning på ostkusten bör prövas i samarbete
med fiskets ekonomiska föreningar.

4. Utvecklingen av fiskodling och annat s. k. vattenbruk måste inriktas så

att det gynnar skärgårdsbefolkningen. Tillstånd till fiskodlingsföretag och Mot. 1985/86

liknande bör endast ges efter noggrann prövning av bl. a. miljöskäl. Bofasta A499

skärgårdsbor bör få förtur till fiskodling. Alltför stora fiskodlingar bör
undvikas. Det är viktigt att fiskodlingsutveckling inriktas så att odlingarna
inte skapar en olycklig konkurrens med fiskerinäringen.

5. Hemslöjd, hantverk och hemförädling av livsmedel måste stimuleras.

Möjligheter måste skapas till ekonomiskt stöd, rådgivning och utbildning
också för den typen av verksamhet.

6. Möjligheterna att utnyttja modern data- och kommunikationsteknik för
att decentralisera utförandet av arbetsuppgifter inom t. ex. statliga myndigheter,
landsting och kommuner till skärgården bör tas till vara. Det bör
vara möjligt att decentralisera såväl administrativa arbetsuppgifter som viss
produktion i form av legoarbeten till skärgården. Samhällets möjligheter att
förmedla den typen av arbetsuppgifter också till enskilda företag bör
närmare prövas. Möjligheterna att åstadkomma arbetsgemenskap och
samarbete mellan människor som arbetar åt olika arbetsgivare i s. k.
grannskapscentraler bör utnyttjas i sådana sammanhang.

7. Staten måste ta sin del av ansvaret för en god trafikförsörjning. Bl. a. är
det viktigt att statligt stöd till transporter av tyngre gods kan utgå också i
framtiden. Likaså bör en inventering av befintliga bensinstationer och
bensinpumpar göras med förslag till åtgärder för att bibehålla dessa för
framtiden.

8. Taxeringsvärdena för fastigheter i skärgården som ägs av bofasta
skärgårdsbor måste anpassas till deras ekonomiska verklighet. Det är också
viktigt att inte ökade taxeringsvärden blir ett hinder för skärgårdsbor att ha
fritidshus för uthyrning.

9. Olika myndigheter med verksamhet som berör skärgården måste ta ett
större ansvar för att upprätthålla sysselsättning och service. Det gäller bl. a.
sjöfartsverket, tullverket, SMHI men också vägverket, domänverket, fortifikationsförvaltningen,
byggnadsstyrelsen, naturvårdsverket m. fl. Alla förslag
om indragningar av tjänster från skärgården måste prövas mycket noga
med hänsyn till alla dess konsekvenser. I den mån personalminskningar inte
kan undvikas är det viktigt med en samordning mellan berörda myndigheter
så att inte åtgärder från flera drabbar samma kuststräcka.

För att stoppa den successiva avfolkningen av våra kuster och öar och
säkerställa en levande skärgård i framtiden krävs en riksomfattande samordning
av samhällets olika insatser.

Länsstyrelserna har i dag viktiga uppgifter när det gäller att samordna
samhällets skärgårdspolitik men saknar i stor utsträckning makt och resurser
för att verkställa goda intentioner. Ett samordnande organ på riksplanet är
därför också nödvändigt. Detta organ skall förhindra att de positiva
satsningar som många länsstyrelser gör i sina resp. skärgårdar omintetgörs av
andra samhälleliga beslut. Det skall också förhindra att skärgården avfolkas
genom att olika statliga verk vart för sig vidtar åtgärder som sammantagna
bidrar till kustbygdernas avfolkning. Den bör också kunna vara pådrivande
för att genomföra ett handlingsprogram för skärgårdarna av det slag som vi
har angivit ovan. Det kan nämnas att man i Finland har sökt lösa detta

problem genom att inrätta en särskild skärgårdsdelegation i anslutning till 13

handels- och industriministeriet. I Sverige borde man kunna pröva en Mot. 1985/86

liknande lösning eller välja att tillsätta en fristående skärgårdsmyndighet A499
eller ett skärgårdsråd.

Hemställan

Med hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi

1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om utarbetandet
av ett handlingsprogram för skärgårdarna av det slag som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att
åstadkomma en bättre nationell samordning av skärgårdspolitiken,

[3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag med innebörden
att det fria handredskapsfisket på ostkusten avskaffas och ersätts
med ett system med stora sammanhängande fiske vårdsområden.1]

Stockholm den 27 januari 1986
Pär Granstedt (c)

Karin Söder (c) Anders Dahlgren (c)

Larz Johansson (c) Agne Hansson (c)

Rosa Östh (c) Karl-Anders Petersson (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

11985/86:Jo430.

14