Skånelänens kommunikationer

Motion 1988/89:T205 av Bo Lundgren m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :T205

av Bo Lundgren m.fl. (m)
Skånelänens kommunikationer

I en specialstudie sorn publicerats som bilaga till finansdepartementets
långtidsutredning 1987 har utvecklingen för olika regioner fram till 1995
analyserats. Huvudintresset har knutits till frågan om vilka tendenser som
finns till omfördelningar mellan länen till följd av den av långtidsutredningen
beräknade strukturomvandlingen. I analysen studeras hur den ekonomiska
utvecklingen kan komma att bli för enskilda orter.

Analysen visar att sysselsättningen fram till 1995 främst kommer att öka i
Stockholms och Uppsala län, i Göteborgsregionen, i Malmöregionen samt i
Östergötlands län. För Kristianstads läns del beräknas sysselsättningen växa
långsamt.

Den utveckling som anses trolig i långtidsutredningens regionala analys
kan självfallet påverkas. Genom val av en riktig strategi bör Kristianstads län
kunna utvecklas bättre än vad som anges i långtidsutredningen, även om det
inte är troligt att förändringen kan komma att bli avsevärt annorlunda.

En grundläggande förutsättning för en förnuftig utvecklingsstrategi för
Kristianstads län är att tillväxten i Malmö-Lundregionen accepteras så att
den kan utnyttjas för att ge tillväxteffekter även i vårt län. Det förutsätter en
samverkan mellan länen. Om en sådan inte kommer till stånd blir utvecklingen
sämre än vad annars skulle bli fallet i hela Skåne. Alla tendenser till
konstlade motsättningar mellan Skånelänen måste därför motarbetas. En
samverkan måste naturligtvis innebära förståelse från den expansiva Malmöregionen
för Kristianstads läns situation.

Det finns i många läger en övertro på vad som kan uppnås vad beträffar
sysselsättning eller i andra hänseenden genom speciella politiska insatser.
Det är enskilda människor och företags initiativförmåga och utvecklingskraft
som avgör en regions utveckling.

Det politiska församlingar - riksdag, landsting och kommuner - kan göra
är att utforma den omvärld i vilken företag, organisationer och människor
har att verka så att en positiv utveckling främjas. Viktigt är i detta
sammanhang förekomsten av goda kommunikationer.

För Kristianstads län är det av avgörande betydelse att hela Skåne får goda
förbindelser med omvärlden och att Kristianstads läns olika delar får goda
kommunikationer med Malmö-Lundregionen.

Fasta förbindelser över Öresund

Genom en fast förbindelse över Öresund förbättras kommunikationsmöjligheterna
avsevärt. De kommer inte längre att i någon större mån påverkas av

dåliga klimatiska förhållanden. En fast förbindelse kommer att få en stor Mot. 1988/89
psykologisk betydelse genom att Skåne och Danmark binds samman. Den T205
känsla av isolering som i sig ger negativa effekter försvinner.

En kommmande fast förbindelse bör omfatta såväl spårbunden trafik som
vägtrafik. Frågan om var en bro eller tunnel ska lokaliseras har debatterats
lika länge som frågan om fasta förbindelser över huvud taget bör komma till
stånd. I nuläget är, bl a med tanke på motståndet från Helsingör, tanken på
en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör inte realistisk. En förbindelse
får således byggas mellan Malmö- och Köpenhamnsområdena. Ambitionen
bör vara att projektet blir klart vid mitten av 1990-talet.

Ibland kritiseras tanken på en fast förbindelse ur miljösynpunkt. De
argument som förs fram är inte bärande. Som tidigare sagts måste en fast
förbindelse omfatta också spårbunden trafik. Detta förbättrar möjligheterna
till trafik från Skåne via Malmö direkt till Kastrup och därefter in till
Köpenhamns centrum. En sådan förbindelse medför i sig förbättringar för
miljön. Genom en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse ges de ekonomiska
förutsättningarna för en statsning på den spårbundna trafiken.

Även om en fast förbindelse också skulle innebära en ökning av personbilsoch
lastbilstrafiken torde den inte få en sådan omfattning att den motverkar
de positiva effekterna av de förbättrade möjligheterna för järnvägstrafik.

Det förtjänar dessutom att påpekas att avgasreningen kommer att omfatta
allt fler bilar och på sikt också dieseldrivna fordon.

Det finns i vissa delar en rädsla för att en fast förbindelse mellan Malmö
och Köpenhamn skulle försämra utvecklingsmöjligheterna. Tvärtom torde
det vara så att hela Sydsverige skulle gynnas. Det är emellertid viktigt att
taxepolitiken utformas så att färjeförbindelserna mellan Helsingborg och
Helsingör även i fortsättningen blir goda.

Bättre vägar

Kvaliteten på vägförbindelserna spelar en avgörande roll för transportekonomin.
Väginvesteringar som ger en jämn standard över längre sträckor bör
prioriteras. Det framgår också av målsättningen för den statliga trafikpolitiken.
Standarden på vägnätet är av avgörande betydelse för en regions
möjligheter att utvecklas. Inom näringslivet finns en klar tendens mot en
koncentration av kapital och sysselsättning till de stora kommunikationslederna.

För Kristianstads län är behovet av goda förbindelser med MalmöLundregionen,
som är södra Sveriges centrum och dess tillväxtmotor,
mycket viktigt. I Sydvästskåne finns universitet, teknisk högskola, regionsjukhus,
ett differentierat näringsliv, kulturellt utbud m.m. som har stor
betydelse för hela Skånes utveckling.

Ur regional och näringspolitisk synvinkel är det därför av yttersta vikt för
Kristianstads län att kommunikationerna med Malmö-Lundregionen från
alla delar av länet förbättras. Vägarna E 4, E 6 och E 66 har stor betydelse för
länets västra och mellersta delar. Särskilt riksväg 12, men också riksväg 10,
utgör sydöstra länsdelens förbindelselänkar med Malmö-Lundregionen.

Riksväg 23 har en stark betydelse som interregional förbindelse med såväl

Malmö-Lundregionen som Växjöområdet. Även de genomgående förbin- Mot. 1988/89
delserna inom länet bör byggas ut till hög standard. ' T205

Riksdagen beslöt 1987 om en omfattande upprustning av vägnätet i
framförallt skogslänen i norra delarna i Sverige. Denna upprustning beräknas
omfatta ca 6 miljarder kronor under en tioårsperiod. Eftersom södra
Sverige inte i någon nämnvärd utsträckning får del av dessa medel bör de
ordinarie väganslagen omfördelas så att södra Sverige får en klart ökad andel
jämfört med nuläget.

Vid fördelningen av de ytterligare medel som kan ställas till förfogande för
Kristianstads län bör de prioriteringar som ovan angetts beträffande vägnätet
vara grund.

De samhällsekonomiska effekterna av en upprustning av vägnätet på det
sätt som angivits ovan blir mycket positiva. Transportkostnaderna sänks,
vilket skapar förutsättningar för god konkurrenskraft. Genom goda förbindelser
inom Kristianstads län och mellan länets olika delar och MalmöLundregionen
förbättras möjligheterna till en tillfredsställande sysselsättningsutveckling.

Spårbunden trafik

Den järnvägspolitik som håller på att växa fram innebär att de olika
regionerna i landet själva får ta ansvar för driften av sådan järnvägstrafik som
av det nya Statens järnvägar inte bedöms vara lönsam och som inte heller
bedöms vara av rikspolitiskt intresse.

Det är emellertid viktigt att olika regioner får en tillfredsställande
anslutning till riksnätet. Mot den bakgrunden finns det anledning att vara
kritisk mot de genomförda och planerade reduceringarna av trafiken mellan
Kristianstad och Hässleholm. Regeringen bör ges till känna att en tillfredsställande
trafik mellan Kristianstad och Hässleholm skall upprätthållas.

I avvägningen mellan spårbunden trafik och annan kollektiv trafik måste
hänsyn självfallet tas till såväl miljö som till ekonomiska realiteter. Det
avgörande för medborgarna måste vara att de tillförsäkras goda kommunikationer
och inte hur trafiken i sig organiseras.

Det finns skäl att åstadkomma en bättre samordning av kollektivtrafiken i
Skåne. Det bör bli möjligt att oavsett vilken huvudman som svarar för
trafiken att vid ett tillfälle köpa genomgående biljett till en annan ort i
landskapet. Det är vidare viktigt att tillfredsställande anslutningstrafik till
järnvägens riksnät erhålles.

Flygförbindelser

Skåne har i dag goda inrikes flygförbindelser medan utrikesförbindelserna är
klart otillfredsställande. Stockholms- och Göteborgsregionerna har såväl
egna utrikesförbindelser som bra anslutningsmöjligheter till Kastrup.

De enda direkta utrikeslinjerna från Skåne (bortsett från anslutning till
Kastrup) är direktlinjer från Sturup till London. En tidigare linje till
Hamburg har lagts ned under 1987.

Anslutningstrafiken från Skånes tre flygplatser till Kastrup är inte
tillfredsställande. Ängelholms flygplats saknar hittills regelbundna reguljära

anslutningsmöjligheter till Kastrup. En linje mellan Kristianstad och Kastrup Mot. 1988/89
finns sedan 1988. Anslutningstrafiken från Malmö till Kastrup är klart T205
otillfredsställande. Även om satsningen på svävartrafik i viss mån innebar en
förbättring kan den uppenbarligen inte kombineras med en total nedläggning
av den s k flygpendeln från Sturup till Kastrup.

Alla möjligheter att få till stånd bärkraftiga direkta utrikeslinjer från
Sturups flygplats bör självfallet tas tillvara. Förutom existerande förbindelser
till London borde exempelvis en förbindelse till Frankfurt vara möjlig.

Även i fortsättningen kommer dock Skånes egentliga hemmaflygplats
när det gäller internationella förbindelser att vara Kastrup. Anslutningsmöjligheterna
till Kastrup måste därför förbättras avsevärt. Såväl Kristianstads
som Ängelholms flygplatser bör ha anslutningslinjer till Kastrup. Flygpendeln
från Sturup måste bibehållas som ett alternativ till svävartrafiken, med
dess stora osäkerhet.

Staten måste underlätta att de förbättrade anslutningsmöjligheterna
kommer till stånd genom att se till att koncession snabbt ges till bolag som är
beredda att svara för trafiken. Linjerna får heller inte hindras av administrativa
skäl som exempelvis tullhantering och poliskontroll. En möjlighet att
begränsa kostnaderna för tullverket och polismyndigheterna är en samverkan
dessa emellan. Förutsättningarna för detta bör utredas.

Bättre villkor för färjeförbindelserna

Självfallet kommer en fast förbindelse över Öresund att påverka omfattningen
av färjeförbindelserna mellan Skåne och Danmark. Effekterna överdrivs
emellertid i den debatt som i dag förs beträffande Öresundsförbindelserna.

De regler som skall gälla för färjeförbindelserna från Skåne till Danmark
måste i princip ha samma utformning som för övriga linjer mellan exempelvis
Göteborg och Danmark samt Halland och Danmark. Sverige bör därför ta
initiativ till nya överläggningar med Danmark för att få bort den s.k. Lex
Öresund. För trafiken mellan Helsingborg och Helsingör samt mellan
Malmö och Köpenhamn kommer även i fortsättningen vissa särskilda
restriktioner vad beträffar alkoholförsäljning att vara nödvändiga. En
utökning av den tullfria ransonen tobak som får köpas ombord bör emellertid
snabbt beslutas samtidigt som de begränsningar i rätten att ordna underhållning
som fortfarande finns slopas. Dessa åtgärder ökar ytterligare möjligheterna
för goda färjeförbindelser även sedan en fast förbindelse etablerats.

Färjelinjerna Ystad-Rönne, Simrishamn-Allinge bör omklassificeras till
s.k. lång rutt och ha alla rättigheter som tillkommer sådan trafik.

Nya färjelinjer, som exempelvis förbindelsen mellan Simrishamn och
Allinge på Bornholm, får inte motarbetas av myndigheterna. Här bör,
liksom vad beträffar den förbättrade flygtrafiken, flexibla lösningar genom
samverkan mellan tullverket och polisen kunna användas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen beträffande fasta förbindelser över Öresund, 5

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om en Mot. 1988/89
omfördelning av väganslagen enligt vad som anförs i motionen, T205

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts motionen beträffande trafiken mellan Kristianstad och Hässleholm,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs beträffande den spårbundna trafiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande koncession för anslutningslinjer till
Kastrup,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande samverkan mellan tull och polis,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande Lex Öresund, ']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande omklassificering av färjelinjen mellan
Skåne och Bornholm.1]

Stockholm den 13 januari 1989

Bo Lundgren (m)

Wiggo Komstedt (m) Ingvar Eriksson (m)

' 1987/88 :Sk606

6