Skadeståndsskyldigheten för staten

Motion 1985/86:L205 Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:L205

Allan Ekström (m)
Skadeståndsskyldigheten för staten

En advokat upptäckte till sin bestörtning att han uteslutits ur telefonkatalogen,
såväl ur yrkesregistret som ur den vanliga delen. Händelsen är några år
gammal. Genom bortfallet ur katalogen uppstod självfallet kännbart avbräck
i advokatverksamheten. Televerket bestred emellertid allt skadeståndsansvar
under hänvisning till en friskrivningsklausul i de allmänna villkoren för
telefonabonnemang, som här går tillbaka till ett av regeringen fastställt
telefonreglemente. Det var ostridigt att uteslutningen berott på slarv,
vårdslöshet, från televerkets sida. Domstolarna ansåg, tyvärr, att telefonreglementet
icke på grund av dess offentligrättsliga karaktär kunde göras till
föremål för jämkning enligt 36 § avtalslagen, en generalklausul som tar sikte
på oskäliga och stötande avtalsvillkor. Advokaten fick alltså själv stå det
ekonomiska ansvaret för televerkets försummelser.

Enligt de i 1985 års telefonkatalog intagna allmänna villkoren gottgör
televerket direkta utgifter som uppstått till följd av fel eller försummelse med
högst 2 000 kr. Begreppet ”direkta utgifter” har valts för att begränsa
betalningsskyldigheten till utlägg av typen kostnader för resor och telefonsamtal
och därigenom utesluta gottgörelse för bl. a. värdebortfall (Hellner,
Speciell avtalsrätt I, Köprätt s. 180-181).

Om statens järnvägar missköter sig är situationen likadan, något som jag
påtalat i motion 1983/84:2762 (LU 1984/85:27). Den enskilde får bära de
ekonomiska konsekvenserna av SJ:s försummelser såvitt angår personbefordran.
Även om tåget ej alls skulle gå utan blivit inställt utan skäl eller om
det skulle gå åt fel håll, är SJ ändå fri från lagfäst ansvarighet gentemot den
enskilde resenären. Skulle den enskilde däremot ha anlitat annat transportmedel
såsom båt eller flyg, skulle han ha kunnat få ersättning för liden skada.
Detta framgår av 191 § sjölagen och 9 kap. 19 och 20 §§ luftfartslagen.

Självfallet kräver grundsatsen om allas likhet inför lagen att allmänt
erkända rättsprinciper skall gälla även staten som avtalspart i vanliga
civilrättsliga relationer. En sådan rättsprincip kan härledas ur 23 § köplagen,
nämligen att gäldenären (näringsidkaren eller den som åtagit sig att
tillhandahålla vara eller tjänst) är ansvarig för skada som borgenären (den
som ”köpt” varan eller tjänsten) lider genom dröjsmål, försening, om
gäldenären icke kan visa att dröjsmålet icke kan tillräknas honom som
försummelse. Skadeståndsregeln i 31 § konsumenttjänstlagen är för övrigt
utformad helt i överensstämmelse med nämnda rättsprincip. Stadgandet i
konsumenttjänstlagen är - till skillnad från köplagen - tvingande.

Om televerket i det anförda exemplet hade omfattats av konsumenttjänst

lagen, skulle friskrivningsinvändningen sålunda utan vidare ha underkänts. Mot. 1985/86
Detsamma gäller beträffande SJ. L205

Den invändningen att sådant skadeståndsansvar kan föranleda något
högre priser eller taxa kan så mycket mindre godkännas som detta slag av
invändning ej erkänns av rättsordningen i andra sammanhang. Näringsidkaren
har ju möjlighet att ”pulvrisera” förlusten (Hellner, Skadeståndsrätt
s. 113 ff.).

Som framgått är det enligt min rättsuppfattning oefterrättligt att staten
utnyttjar sin maktställning till att utverka undantag från de rättsgrundsatser
som eljest gäller enligt vår rättsordning. Makten sitter i spjutstångs ände!

Statens skadeståndsskyldighet i affärsmässig verksamhet bör därför snarast
bli föremål för översyn. En annan sak är huruvida det bör vara staten eller
den enskilde medborgaren som skall bära det ekonomiska ansvaret för
oförmåga från statens sida att fullgöra lagstadgade myndighetsplikter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär översyn av villkoren för statens
skadeståndsskyldighet i civilrättsliga (obligationsrättsliga) sammanhang.

Stockholm den 15 januari 1986

Allan Ekström

gotab Stockholm 1986 10025