Sjukvården vid tandskador

Motion 1983/84:629 Marianne Karisson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1983/84:629

Marianne Karisson
Sjukvården vid tandskador

Frågan om oral galvanism bör lösas så snart som är möjligt, då detta utgör
ett stort lidande för många människor. Det har under de gångna åren skett
betydelsefulla attitydförändringar som måste beaktas i det fortsatta arbetet.
Trots att ingen av de redan etablerade organisationerna ställt sig bakom
tidigare motioner är det angeläget att man på tandvårdsområdet ger
utrymme för fri konkurrens samt effektiva och hälsosamma vårdmetoder.

Mycket få människor, även bland tandläkare och läkare, tycks verkligen
vara kunniga om vilken stor betydelse som tandröta och kroniska
tandinfektioner spelar i sjukdomspanoramat i vår västerländska värld och
om vilka möjligheter som existerar för spridning av sjukdomsframkallande
ämnen, särskilt bakterier från en infekterad tandpulpa till hjärnan.

Citatet har tagits ur den nyligen utkomna boken Tandröta som orsaken till
nervsjukdomar, epilepsi - schizofreni - multipel skleros - hjärntumör.
Boken har skrivits av med. dr Patrik Störtebecker, tidigare docent i neurologi
vid Karolinska institutet, Stockholm, och Göteborgs universitet.

Slutna varhärdar, dvs. innestängda tandkäkinfektioner som inte kan få
utlopp utåt, är betydligt mer riskabla att hysa i munhålan än öppna
infektionshärdar. Bakterieprodukter sprider sig då lättare till skallhålan och
hjärnan genom nervbanor och venösa system. Dessa slutna tandinfektioner
har oftast uppkommit genom att en infektion kvarstått vid rotfyllning av
tanden, t. ex. med en guldkrona.

Tidigare räknade man med att minst var tredje rotfyllning misslyckades
och sålunda gav upphov till kvarstående infektion kring tandroten i
käkbenet. På grund av att roten är död så blir tanden okänslig, dvs. ingen
”tandvärk” förnims, och därför märker inte personen i fråga att en infektion
med benröta har uppstått kring tanden. Vid varje tugga uppstår ett tryck mot
en förefintlig infekterad tandrot. Detta i sin tur leder till att bakterier och
bakterietoxiner kommer att pressas ut i omkringliggande vävnader och sedan
vidare ut i kroppen.

Det skall observeras att det är en naturlig process där tandröta är orsak till
att en sjukdomsbild av ett större format utvecklas. Något samband med oral
galvanism behöver inte finnas då oral galvanism mer är att hänföra till
förgiftning av tungmetaller.

Men då det i tandlagningsmaterial genom åren använts metaller såsom
kvicksilver, kadmium och bly, vilka i andra sammanhang sedan länge anses
som mycket hälsovådliga, finns skäl att berörda myndigheter nu utvidgar

Mot. 1983/84:629

4

forskning och behandling av sjukdomseffekter från tänder och tandvårdsmaterial.

Det är väl känt att ”oral galvanism” uppstår när två metaller i
tandlagningarna inte passar ihop och även att tandlagningar utsätts för
korrosion. Det kan gälla guldbryggor, kronor, stifttänder, rotfyllningar
(materialet i stiften) och amalgamfyllningar (amalgam innehåller flera olika
metaller samt kvicksilver). Metallerna bildar tillsammans med saliven
galvaniska strömmar (saliven verkar som syran i ett batteri och mätbar
elproduktion i munnen verkar dygnet runt). Med tiden uppstår korrosion,
metalljoner frigörs, och vi blir metallförgiftade. Förgiftningen sprids i
vävnaderna kring tänderna och in i käkbenet, sväljs med saliven ner i magen
och sprids med blodet till kroppens olika organ och det centrala
nervsystemet. Vissa av metallerna lagras i kroppen och förstör med tiden
viktiga organ eller ger upphov till svåra allergier.

Vanliga symtom för dessa sjukdomar visar sig i sveda i mun och tunga,
metallsmak i mun, irriterade slemhinnor, värk i huvud, käkar och nacke,
synförsämring, öron-, näs- och halsbesvär, infektioner, spänningar och
kramper i kroppen, ledbesvär, mag-, njur- och leverbesvär, koncentrationssvårigheter
och trötthet varvid sjukdomar och symtom som tidigare ansetts
härröra från tandröta mycket väl kan ha sin orsak i galvaniska
metallförgiftningar.

Docent Mats Hansson har i en avhandling vid tandläkarhögskolan i Malmö
hävdat att kvicksilverfyllningen amalgam som de flesta har i munnen, i alla
avseenden är ett mycket olämpligt material att fylla tänderna med. Framför
allt är fyllningen olämplig om den används samtidigt med guld.

Enligt Hansson kan de uppgifter han arbetat fram få en omvälvande
inverkan på tandvård över huvud taget. Personer med oral galvanism har
”hög vårdkonsumtion” då patienterna för varje behandling blivit alltmer
kvicksilverförgiftade.

Alla regler om gränsvärden för kvicksilver förefaller meningslösa, när så
stora mängder som det här rör sig om frisätts från tandfyllningar.
Uppenbarligen står vi i dag inför en giftkatastrof av oöverskådlig omfattning
som drabbar många länder och då främst de utvecklade.

Den förgiftning som uppstår till följd av tandlagningar skall jämföras med
industriutsläppen som görs i våra vatten där fiskar och djurliv dör och där
hälsovårdande myndigheter ger rekommendationer huruvida fisk utgör ätlig
föda.

I Eslöv har hälsovårdsbyrån undersökt hur kommunens tandläkare tar
hand om sitt amalgamavfall. Ca 50 kg amalgam omsätts bara i denna
kommun under året. Grovt räknat är hälften av detta kvicksilver. Det rör sig
om åtskilliga 100 ton amalgam som det under årens lopp varit tillåtet att sätta
in i våra munnar samtidigt som rigorösa föreskrifter reglerar utsläppen i
naturen.

Gränsvärdet för högsta dagliga intag av kvicksilver är enligt

Mot. 1983/84:629

5

livsmedelsverket 0,4 mikrogram per kilo kroppsvikt - normalt 25-30
mikrogram per dygn. Med födan får vi vanligen i oss i medeltal 10 mikrogram
per dygn. Ingen vet var förgiftningsgränsen går när kvicksilver frisätts från
tänderna. En nylagd amalgamfyllning frisätter stora mängder kvicksilver när
den hårdnar, speciellt med den s. k. våttekniken som i dag används. Efter ett
dygn finns 125 mikrogram kvicksilver per gram vävnad i tandpulpan och efter
en vecka 50 mikrogram.

Kvicksilvret går direkt genom tanden in i underliggande vävnad, där
nerverna till hjärnan går. Amalgamet fortsätter sedan att avge kvicksilver
genom korrosion tills en stabil metall återstår, vilket tar mycket lång tid.
Finns galvanisk kontakt med guld går nedbrytningen av amalgamet mycket
snabbare.

Många människor har förmåga att vid långvarig exponering av gifter och så
även vid oral galvanism bygga upp eget kroppsförsvar mot förgiftningen.
Detta har gjort det svårt att okritiskt klassificera de elekrokemiska
biverkningarna som erkänd sjukdom, vilket medfört att tusentals människor
som saknar förmåga att bygga upp ett eget kroppsförsvar mot förgiftningen
drabbats av en mängd olika hälsonedsättande symtom och därför inte erhållit
de förmåner som sjukvårdssystemet tillerkänner sjuka.

Socialstyrelsen har känt till sjukdomen sedan 1950 men ännu gjort mycket
litet för att informera tandläkare, läkare och sjukkassor om den ökande
förekomsten av oral galvanism. Sjukkassorna har därför inte med sjukdomen
i förteckningen över kända sjukdomar och som följd av detta får de som lider
av förgiftningssymtom inte alla sina rättigheter tillgodosedda.

Många tandläkare och även läkare har vid patienternas konsultationer inte
velat ta upp tandlagningsmaterialet som orsak till patienternas besvär. Man
har ställt sig oförstående och man har hänvisat till att sjukdomen inte är känd.
Många patienter har därför oförskyllt kommit att klassificeras som
sinnessjuka eller psykiskt sjuka, och symtomen på förgiftning har man sökt
motverka med nervlugnande mediciner.

Man kan här konstatera att det svenska läkar- och tandläkarsystemet har
svårt att verka över gränserna till sina resp. specialiteter, vilket med största
sannolikhet måste ses som den främsta orsaken till att forskningen kring oral
galvanism är och har varit otillräcklig.

Generaldirektören i socialstyrelsen sade i en insändare i Sundsvallstidningen
den 20 maj 1981 att ”styrelsens sakkunniga inom området befann sig i
slutskedet av sitt arbete med att sammanfatta de tänkbara biologiska
effekterna av berörda material”.

Enligt vad som erfarits har endast en tandläkare avdelats för uppdraget
vilket skall ses i relation till de mycket stora resurser som ägnas att bota de
symtom som kvicksilver bevisligen kan ge upphov till hos olika människor.

Problemet med oral galvanism har också en annan sida, som man inte helt
kan försumma. Erfarenheten visar nämligen att varje epok har sitt
modeproblem och sin modefara, som blir överdriven, utan att man för den

Mot. 1983/84:629

6

skull kan påstå att faran inte finns. För 100 år sedan förekom det tapeter som
innehöll ett vackert färgämne vari ingick arsenik, vilket hade en tendens att
avge giftiga gaser (vanligaste färgen hette schwinfurtergrönt). Denna i och
för sig befintliga fara ledde till ren panik hos allmänheten, och alla som hade
huvudvärk kom att överdriva sina symtom och tro sig vara krymplingar för
livet. En precis likadan företeelse förekom strax efter kriget, då många blivit
skadade av gengas, men många andra trodde sig ha blivit skadade, där
psykiska faktorer spelade in. Den som misslyckats i livet tenderar ibland att
få inbillade sjukdomar eller i många fall överdriva något som är faktiskt
befintligt men inte så stort som han tror. Huvudvärk och smärta är emellertid
väldigt besvärliga symtom, och en inbillad smärta eller liknande kan göra
precis lika ont som en helt verklig och på klara medicinska fakta baserad
sådan. Detta är helt säkert ett betydande sidoproblem när det gäller det
medicinska galvanismproblemet. Detta betyder att den medicinpersonal som
skall behandla patienter som lider av fenomenet måste besitta en hel del
psykologisk skarpblick. Problemen skiljer sig emellertid på intet sätt från de
problem som föreligger vid nästan alla sjukdomar, varför man i regel inte bör
behandla personer som uppvisar symtom på oral galvanism i första hand med
psykiatriska metoder utan med vanlig kroppssjukvård med bara sedvanligt
inslag av psykologi.

Kontrollen av tandlagningsmaterialet är otillräcklig

Den närmaste tandmaterialprovningsanstalten finns i Oslo, NIOM, vilket
betyder Nordiskt institut för odontologisk materialkontroll. I en
skriftsamling utgiven av tandläkare Lennart Edrén, Stockholm, säger denne
följande angående kontrollen:

En amalgamfabrikant/försäljare får inte i reklamen säga att amalgamet är
godkänt av NIOM, endast att det är testat! Lägg märke till att det alltså är
möjligt att gå ut på marknaden och göra reklam för ett mycket undermåligt
amalgam utan att myndigheterna ingriper.

Det är mycket allvarliga fakta som kommit i dagen som visar att den
tandvårdssökande allmänheten utsätts för risker som det otvivelaktigt
ankommer på samhället att ta ett vidgat ansvar för inom ramen för
tillgängliga forsknings-, utvecklings- och vårdresurser.

I detta sammanhang ankommer på socialstyrelsen att tillse att inga
vattentäta skott uppstår mellan medicinsk vård och tandvård.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inom medicinsk och tandmedicinsk
litteratur relateras en hel del fall där det visas ett tydligt samband
mellan tandåkommor och kroppsåkommor. De hälsovådliga tandmaterialen
är en annan och mycket allvarlig orsak till olika sjukdomstillstånd.

Tandåkommor kan uppstå eller förstärkas av felaktig eller bristfällig
tandbehandling samt av de farliga tandvårdsmaterialen. Kroppsåkommor av
sådana tandåkommor kan alltså i själva verket mer eller mindre härledas till

Mot. 1983/84:629

7

tandbehandling och tandvårdsmaterial.

Det finns även kombinationseffekter av tandåkommor plus tandvårdsmaterial.
Dessutom uppstår även kombinationen tandåkommor-dentalmaterial
plus annan mer ”vanlig” kroppssjukdom eller i samband med medicin eller
annat som kan ge bieffekter.

När skada skett

Vem skall ansvara för eftervården av de svårare tandskadefallen? Även
om dessa patienter får ursprunget till sina skador tillrättat står de ofta inför en
långvarig regenerering av sina nedbrutna kroppsorgan. Särskilda insatser
krävs för att framskynda och kontrollera tillfrisknandet. Läkare och
tandläkare behöver undervisas och informeras utav särskilt utbildad personal
inom dessa specialiteter, varvid redan utbildade specialister bör kunna verka
inom av myndigheterna angiven organisationsform. En forskarprofessur bör
inrättas i ämnet.

Det finns i dag behov av att staten initierar ett projekt med en ny medicinsk
specialitet som arbetar med hela den mänskliga organismen i samband med
åkommor från tänder och tandlagningar.

Projektet bör ses som en tillfällig statlig insats för att initiera en
utvecklings- och försöksverksamhet som i lämpliga former bör integreras i
sjukvårdshuvudmännens reguljära verksamhet.

Statliga insatser krävs även för anordnande av kurser för tandläkare där ett
grundläggande moment utgör att ingående belysa riskerna för följdsjukdom
vid tandröta och förgiftning från tandlagningsmaterial.

Härvid bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd med Landstingsförbundet
utarbeta en plan för utbildning av tandvårdspersonal, varvid särskilt
skall beaktas värdet av att personer med långvarig och god inblick i dessa
specialiteter skall ges möjlighet att medverka till att lösa dagens akuta behov
av att genom snabba insatser lösa de tandskadades hälsoproblem för att på så
sätt förebygga att samhället åsamkas stora kostnader för patienternas
långtidsvård och bortovaro från det produktiva livet.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär initiativ syftande till att ett projekt
med en ny medicinsk specialitet initieras, där man arbetar med hela
den mänskliga organismen i samband med åkommor från tänder
och tandlagningar.

Stockholm den 19 januari 1984

MARIANNE KARLSSON (c)