Sjöfylleri

Motion 1994/95:L906 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s)

Redan 1949 års Trafiknykterhetsutredning tog i sitt
betänkande SOU:1953:20 upp ett förslag om att den som
varit så påverkad att alkoholkoncentrationen i blodet var 1,5
promille borde dömas för rattfylleri. Förslaget ledde inte till
någon lagstiftning. Sedan dess har frågan varit uppe till
behandling i riksdagen under såväl 1960-, 1970- som 1980-
talen i form av utredningar eller motioner med tillhörande
utskottsyttranden. Skälen till att lagstiftning inte kommit till
stånd har varierat.

Under tiden har under åren 1988--91 minst 19 olyckor varit
alkoholrelaterade, enligt uppgifter i senaste utredningen
SOU 1992:131.

Det finns inga säkra undersökningar i Sverige om antalet
alkoholberusade till sjöss. I Finland gav vissa
razziaundersökningar i början av 1980-talet vid handen att
var femte motorbåtsförare hade förtärt alkohol. Även om en
betydande del, ca 50 %, hade blodpromille under 0,5
promille så är uppgiften oroande, eftersom dryckeskulturen
i Sverige är likartad.

Antalet drunkningsolyckor från båt där alkohol figurerar
är också betydande och det finns förmodligen ett stort
mörkertal. Eftersom kroppens värmande skyddsmekanism
rubbas vid alkoholförtäring, blir nedkylningen även
snabbare för den som faller i vattnet om båten kantrar eller
när man faller ur båten.

Under hösten har vid ett flertal tillfällen sjöfylleri påtalats,
senast beträffande befälhavaren för Donata, som hade en
avsevärd mängd alkohol i blodet.

En av orsakerna till att man inte velat införa en gräns för
sjöfylleri har påståtts vara att det är svårt att i efterhand ta
blodprov och att befälhavaren påstått att han tagit alkohol
efter olyckan. Det kan mycket lätt avhjälpas genom att man
inför en motsvarighet till vad som finns i Norge om förbud
mot s.k. eftersupning.

Den senaste utredningen SOU 1992:131 föreslog att man
skulle utfärda så klara regler att huvudbudskapet skall vara:
''Håll dig nykter till sjöss!'' Enligt utredningens uppfattning
skulle signalen vara: ''För grovt sjöfylleri blir du dömd på
samma bevis som gäller för rattfylleristen.''

Tyvärr lämnade inte den förra regeringen förslag om
straffbarhetsgränser för sjöfylleri. Eftersom sjön enligt
mångas uppfattning kräver avsevärt större uppmärksamhet
både vad gäller sjöleder och trafikrisker vid olika former av
väder, är det synnerligen angeläget att samhället skärper
attityden till alkoholförtäring till sjöss. Därför bör
lagstiftningen vara parallell med trafiken på land. Det gäller
inte minst risken för fartyg som går i linjetrafik.

Dessutom innebär fartygsolyckor stora risker för
miljökatastrofer. Tankerolyckan i Alaska kostar än i dag
samhället pengar och har givit skador på den känsliga
miljön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av reglerna för sjöfylleri.

Stockholm den 25 januari 1995

Nils-Erik Söderqvist (s)

Nalin Baksi (s)

Göran Magnusson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)