Sis-institutioner och eftervården

Motion 2008/09:So209 av Helena Bouveng (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta Sis-institutioner hålla i eftervården av unga kriminella.

Motivering

Majoriteten av de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård fortsätter den kriminella banan när de blivit fria. Enligt Statens institutionsstyrelse, Sis, som driver ungdomshemmen, beror det dåliga resultatet på att eftervården inte fungerar.

När man har avtjänat sitt straff är det bara att låsa upp dörren och då ska ungdomarna hem igen. Om det då inte finns någon som tar vid när de lämnar över och det enda som erbjuds är det gamla kamratgänget och ingen ordentlig sysselsättning eller boende, är det svårt att inte falla tillbaka i gamla vanor.

Vården som erbjuds inne på hemmen är bra. Därför bör Sis få möjlighet att sköta eftervården. Ofta finns behov av fortsatta åtgärder från samhällets sida efter det att den unge lämnat institutionen. Det är därför synnerligen viktigt att den vård som ges vid institutionen följs upp av åtgärder efter utskrivningen och att det skapas en sammanhållen vårdkedja.

Eftervården ska vara dimensionerad efter den unges behov. Här krävs både generella och individuella åtgärder som leder till positiva resultat och inte ett sätt att bli av med ett problem.

Det kan handla om skola, sysselsättning och stöd till familj och andra nätverk som kan behövas för att hålla den unga borta från sina gamla gäng och mönster.

De ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård har många gånger en komplex problembild som kräver att den berörda personalen är utbildad och väl insatt i den typ av frågor och situationer som kan uppkomma under eftervårdstiden. Sis skulle därför tillsammans med socialtjänsten ansvara för en bra inslussning till ett fungerande vuxenliv.

Vi behöver ett bättre regelverk för att se till att det händer något efter tiden på institution. Att våra unga människor inte faller mellan stolarna och att fokus sätts på att undslippa en bristande ansvarskedja, där olika huvudmän lämpar över ansvaret på varandra, torde vara av yttersta vikt.

Stockholm den 24 september 2008

Helena Bouveng (m)