SIPU:s verksamhet

Motion 1981/82:841 Birgitta Johansson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1981/82

841-847

Motion

1981/82:841

Birgitta Johansson
SIPU:s verksamhet

Statens institut för personaladministration och utbildning (SIPU), som
inrättades den 1 juli 1979, är central servicemyndighet för statliga myndigheter
i fråga om personaladministrativ konsultation och personalutbildning.

SIPU betjänar även kommuner och andra delar av den offentliga sektorn. I
likhet med bl. a. statskontoret och RRV har SIPU som övergripande mål att
främja effektiviteten i statsförvaltningen.

Till skillnad från de två nämnda myndigheterna är dock SIPU:s
servicetjänster belagda med avgifter. SIPU:s totala verksamhet finansieras
f. n. till ungefär hälften vardera med avgifter och anslagsmedel.

De två första verksamhetsåren har SIPU väsentligt ökat sin produktivitet.

Samtidigt har dock vissa omställningsproblem funnits som till en del hänger
samman med någon övertalighet från omorganisationen 1979 men framför
allt beror på det otillräckliga underlaget för regeringens ekonomiska
beräkningar. Sålunda har möjligheterna att snabbt få myndigheter med
minskad anslagstilldelning att acceptera avgiftsbeläggning på tidigare
kostnadsfria tjänster väsentligt överskattats. Båda verksamhetsåren har
uppdragsverksamheten därför, trots en intensiv marknadsföring från SIPU:s
sida, givit 3-4 miljoner i underskott.

I årets budgetproposition föreslår föredragande statsrådet ett antal
åtgärder. Några av dessa åtgärder är emellertid så inkonsekventa och säregna
i förhållande till tidigare propositionsargumenteringar och förslag från
regeringens sida, men också i förhållande till helt jämförbara frågor för andra
myndigheter, att de kan ifrågasättas.

Målet för den verksamhet som SIPU bedriver är att främja effektiviteten i
statsförvaltningen. Den kom till uttryck i proposition 1978/79:133 om bl. a.
inrättande av SIPU, budgetpropositionen 1980 resp. 1981 samt den s. k.
besparingspropositionen 1980/81:20. Staten har alltså i SIPU såväl som i de
andra effektivitetsorganen (statskontoret, RRV och SAMN) tillgång till
sådana utredande, genomförande och stödjande resurser som måste till för
att förverkliga de åtgärder som statsmakterna beslutar om i fråga om en
effektivare och mindre resurskrävande statsförvaltning.

Med den återhållsamhet som kommer att bli nödvändig under överskådlig
tid i fråga om medelstilldelning till statliga förvaltningars interna kostnader
är det en huvuduppgift för statsmakterna att på ett optimalt sätt utnyttja de
redan existerande effektivitetsorganen, däribland SIPU, för att främja en
effektiv och rationell statsförvaltning.

Inte minst mot den bakgrunden samt tidigare uttalanden från regeringens
1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 841-847

Mot. 1981/82:841

2

sida att statliga myndigheter bör använda sig av SIPU är det anmärkningsvärt
att föredragande statsrådet föreslår sådana åtgärder som indirekt rycker
undan viktiga marknadsandelar från SIPU. SIPU har sedan sin tillkomst en
enhet som bedriver chefsutbildning inom statsförvaltningen. Parallellt med
denna verksamhet har den s. k. chefsutbildningskommittén utrett och
sedermera bedrivit försöksutbildning för de högre cheferna i statsförvaltningen.
Kommittén skall avvecklas under innevarande budgetår. Föredragande
statsrådet föreslår nu att ytterligare 6 milj. kr. tillförs budgetdepartementet
för fortsatt utbildning av högre chefer och att två tjänster som
funnits i kommitténs sekretariat tillförs budgetdepartementet.

Det logiska hade varit att föreslå att dessa tjänster och medel tilldelas
SIPU. Det enda rimliga är att dessa resurser tillförs den myndighet som
riksdagen inrättat för att centralt svara för statlig utbildning. Härigenom ökas
stabiliteten i SIPU:s ekonomi, samordnas utbildningsinsatserna och undviks
ökad centralisering till regeringskansliet. Det är direkt olämpligt att tillföra
regeringskansliet verksamhet som är att betrakta som löpande förvaltningsuppgifter.
Självfallet kan SIPU i lika hög utsträckning använda politiskt
ansvariga i sin utbildningsverksamhet. Vidare rimmar det illa med ambitionen
att minska antalet anställda i regeringskansliet.

Till SIPU:s uppdragsfinansierade verksamhet hänförs även konsultinsatser
inom det personaladministrativa området, dvs. att på konsultbasis biträda
enskilda myndigheter i personaladministrativt utvecklings- och/eller förändringsarbete,
biträda i löpande personaladministrativt arbete etc.

Föredragande statsrådet konstaterar att efterfrågan på sådan konsultation
jämförelsevis varit mycket blygsam under de första två verksamhetsåren.
Vidare att en orsak till detta kan vara den starkare betoningen av
partsförhållanden när det gäller hantering och utveckling av personaladministrativa
frågor. Föredraganden anser därför att SIPU:s konsultationsverksamhet
skyndsamt bör ses över, bl. a. inriktningen av densamma.

I tider då det ställs alltmer ökande krav på myndigheter och verk att med
minskade resurser år för år fullgöra de uppgifter som statsmakterna ålagt
dem är det orimligt att lagen om medbestämmande i arbetslivet skulle
innebära att traditionell personaladministrativ utveckling och förändring vid
statliga förvaltningar försvårades på grund av ett starkare partsförhållande
arbetstagare/arbetsgivare.

Eftersom konsultations- och utbildningsinsatser i så hög grad går in i
varandra - det är i båda fallen fråga om kunskapsinformation - torde det inte
finnas något säkert underlag för att bedöma omfattningen av SIPU:s
personaladministrativa konsultation. Det är synnerligen angeläget att
statsförvaltningen genom SIPU får tillgång till konsultationshjälp inom
personalområdet. Denna borde ges under samma villkor som konsultationsinsatser
från statskontoret och RRV i fråga om rationalisering och
ekonomiadministration, dvs. vara kostnadsfri så att insatser som i så hög grad
berör de anställdas förhållanden och myndigheters effektivitet blir oberoen

Mot. 1981/82:841

3

de av betalningsförmågan. Detta är inte minst angeläget för medelstora och
mindre myndigheter med begränsad betalningsförmåga.

Utredningsuppgifter i fråga om konsultation bör därför inriktas mot att
pröva avgiftsfinansieringens lämplighet och möjligheterna att i övrigt
effektivisera och öka SIPU:s konsultationsverksamhet framför allt inom
personalområdet i stället för att pröva möjligheter till nedläggning. Det
senare kan bli billigare för SIPU, men definitivt dyrare för statsförvaltningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel
som under anslaget F 14 föreslås för utbildning för högre chefer
inom statsförvaltningen och två tjänster som under anslaget A 1
föreslås för budgetdepartementet för samma ändamål i stället
bör ställas till SIPU:s förfogande under anslaget F 6,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
SIPU:s konsultationsverksamhet framför allt på det personaladministrativa
området bör ses över i syfte att den väl kan
tillgodose statsförvaltningens behov av stöd i samband med
strukturförändringar och effektivisering, varvid även bör prövas
att icke avgiftsfinansiera denna del av SIPU:s verksamhet.

Stockholm den 22 januari 1982

BIRGITTA JOHANSSON (s)